Archive for the Personporträtt – Om en människa Category
Skrivet av: Mia den november 10, 2009 at 07:46 f m
Helt spontant och utan ett endaste löfte om flera bjuder Men Mia! på en klassiker idag – ett personporträtt i serien Om en människa. Jag fick feeling helt enkelt. Enjoy!
Daniel Fagerholm bjuder på sin värld
Daniel Fagerholm, som är 27 år och är född och bor i Finland, gillar att slafsa choklad och att bröla till dramafilmer. Han lyser upp bloggvärlden med sin blogg Daniels värld, med syfte att folk ska få sig ett gott skratt.
– Om jag får dig att le har jag lyckats. All verklig humor börjar där man inte längre tar sig själv på fullt allvar.
Daniel är helt övertygad om att med humor och en glimt i ögat så kan han överleva många hinder i livet. Det är en livssyn har gärna vill sprida vidare. Kanske är det just därför som hans blogg – Daniels värld – har blivit så populär.
- Antalet bloggbesökare varierar, men mellan 200-1000 personer kikar dagligen in hos mig för att fnittra, berättar Daniel stolt.
Läsarna får bland annat följa med på fester, hälsa på i finnstugan hos mormor Adele och läsa om Daniels jakt på mr. Right. Men bakom det lättsamma och fnittriga finns också en annan historia.
- Jag är uppvuxen i en trygg familj, men blev mobbad när jag var yngre och var tvungen att byta skola i högstadiet för att klara livhanken. Att komma ut i tidig ålder som bög var inte heller lätt i en liten stad. Men jag har en underbar familj och vänner som har supportat mig. Och inte minst har jag min stålmormor Adele med världens bästa humor, som alltid coachar mig. Hon är en tokig, glad och vis kärring som lärt mig allt om livet – med en näve humor på köpet.
Två återkommande inslag i bloggen är schlager och nostalgiska tillbakablickar. På frågan om det starkaste barndomsminnet kommer svaret direkt.
- Jag minns somrarna i stugan och kramarna jag fick av Lili & Susie, Carola och Pernilla Wahlgren när de var på besök i byn 1985. Det du! Nästan som man inte velat tvätta kinden sedan dess. Jag minns också när jag var liten och stod i kö till Anna Book i finnbyn. Året var 1986. Blev pissnödig och var tvungen att avlägsna mig och nynna på ABC i pinkerummet istället. Det stör mig fortfarande.
Daniel har nyligen avslutat ett lärarvikariat och arbetar just nu som arbetskraftskonsulent, mer bekant som jobbcoach. Det är ett arbete han verkligen gillar, men som har sina baksidor i dessa tider.
- Att coacha folk och få in dem på rätt yrkesbana med hjälp av personliga tester, diskussion och guidning till utbildningar och arbets- och praktikplatser är roligt. Jag hjälper dem på vägen, men jag får också möta en hopplöshet hos många som verkligen behöver jobb samtidigt som det inte finns några jobb att erbjuda i finanskristider.
Daniel, som älskar att shoppa på secondhand och beskriver sig själv som en strålande färgpalett, är expert på att plocka guldkornen i livet och verkligen njuta av litet som stort.
- Jag vill bli ihågkommen som Daniel som alltid följde sig egen väg och var en envis, glad och omtänksam människa. Daniel som gick mot strömmen och slutligen kom fram fnittrande till källan.
Text: Mia Hellström
Foto: Daniels privata
Besök Daniels blogg – Daniels värld
Tidigare personporträtt:
Anneli Olsson – smyckedesigner
Anna Larsson – kreatör och bloggare
Ingemar Lundin – frilansjournalist
Tea Jusuf – ung väskdesigner
Markus Hellström – om att bli bartender
Ida Olsson – en musiker som värnar sitt uttryck
Henrik Skarstedt – frilansande videojournalist
Minna Levin – vill förändra världen med böcker
Susanne Sadri – kläddesign med tanke
Marika Lundström – säljrepresentant
Frida Frånlund – har drivit UF-företag
Karim Hatoum – passionerad fotograf
Skrivet av: Mia den juni 17, 2009 at 13:55 e m
Under våren har Men Mia! intervjuat och skrivit om 12 fantastiska personer i serien Om en människa. Idag knyter vi ihop säcken inför sommaren och gör ett återbesök hos några av dem för att se vad som har hänt sen sist och vad som är på gång. Människorna jag intervjuat visar att det går att leva sina drömmar och skapa sin egen framgångshistoria utifrån sina egna möjligheter och förutsättningar. Men Mia! passar också på att tacka för respons, engagemang och alla fina tips på personer att skriva om. Vem vet, kanske återkommer personporträttet i höst – eller så blir det något helt annat. Men Mia! tar även fortsättningsvis gärna emot tips om intressanta personer, aktiviteter och händelser att skriva om. Tipsar gör du enklast här.
Minna Levin – litteraturprojekt i El Salvador
Minna Levin är övertygad om att böcker och litteratur kan förändra förutsättningarna för människor i utvecklingsländer. Alldeles nyligen höll hon ett föredrag om våldssituationen i El Salvador och om litteraturprojektet som startar på plats i El Salvador i januari. Publiken bestod av gymnasieungdomar, som visade ett stort intresse. Det är väldigt viktigt för oss att samarbeta med skolor både utomlands och i Sverige för att sprida så mycket kunskap som möjligt om utvecklingsfrågor och våldsproblematiken, menar Minna.
Organisationen Schools for the Future, för vilken Minna är ordförande, har sedan hon porträtterades, inlett ett samarbete med den svenska barn- och ungdomsförfattaren Monica Zak, vars böcker ges ut på spanska på ett förlag i Guatemala. Böckerna används även i svenska skolor och är väldigt omtyckta bland barn och ungdomar. Monica Zak, som åker till Centralamerika nu i juli, har lovat att köpa böckerna samt frakta dem till El Salvador, där de kommer att göra nytta i skolorna.
I januari åker Minna själv till El Salvador och sätter igång litteraturprojektet. Det kommer löpande att utvärderas samt diskuteras hur projektet kan förbättras, utvecklas och så småningom expandera och fortleva i skolornas egen regi. Parallellt kommer organisationen att utveckla sin struktur och fortsätta att värva medlemmar och utveckla idéer till fler projekt runt om i världen. Vi har inte ens funnits i ett år och i takt med att vi växer så blir det allt viktigare att försöka uppnå ekonomisk stabilitet med hjälp av till exempel medlemsavgifter och företagssponsring, säger Minna.
Läs personporträttet om Minna Levin
Besök Schools for the future
Besök Minnas blogg
Anna Larsson som skapar Avanna
Kreatören, modeskaparen och bloggaren Anna Larsson har sedan Men Mia! träffade henne sist, startat en bloggshop med linnen, t-shirts och tygväskor med motiv som hon skapat själv och därmed är signerade hennes eget märke Avanna. Just nu pågår i shoppen den stora sommarrean för att göra plats för nytt. Skaparlustan är större än någonsin och nya motiv är på gång. Den som är nyfiken kan själv följa hennes arbete i hennes blogg, där läsarna hela tiden får vara delaktiga i den kreativa processen.
Framtidsplanen är att växa och utveckla bloggshoppen till en webbutik med ett större utbud och fungerande lager. Varje plagg ska ha hennes egen Avanna-label i nacken. Jag vill att plaggen i sig ska vara designade av mig och inte inköpta av grossist, säger Anna, som också hoppas att hennes nuvarande samarbete med Nelly.com utvecklas.
Läs personporträttet om Anna Larsson
Besök Annas populära blogg
Besök Annas bloggshop
Markus Hellström – internationellt certifierad bartender
Efter utbildningen i Stockholm som gav Markus titeln som internationellt certifierad bartender återvände han hem till Hudiksvall för att söka jobb. Just nu arbetar som bartender på CH Skybar, stadens enda riktiga cocktailbar. Loungebar-miljön passar honom perfekt eftersom han gillar att kunna erbjuda kvalitet och att ha tiden och materialet som krävs för att erbjuda det bästa i stan. Jag trivs helt fantastiskt, slipper blanda ”discogroggar” och längtar varje dag efter att få gå och jobba, säger han. Just nu jobbar han med en ny drinkmeny inför sommaren.
Om framtiden säger Markus att han hela tiden ser saker som han skulle vilja ändra eller göra annorlunda. Jag är nog ett pain-in-the-ass för dom som sitter med pengarna eftersom jag ofta har stora planer och visioner. Jag ser ofta saker som helt självklara, men har fått lära mig att alla andra kanske inte ser på det precis på mitt vis märkligt nog, säger han.
Läs personporträttet om Markus
Besök Markus blogg
Besök CH Skybar
Ida Olsson – en musiker som fortsätter att leva sin dröm
Ida Olsson håller tillsammans med Simon Ljungman på att göra färdigt en julskiva. Musiken är klar och skivan, som Ida beskriver som mjuk och vilsam, kommer efter sommarens kringarbete att marknadsföras i höst. Under sommaren kommer Ida tillsammans med Peter Blom också att spela in nyskriven jazz/chanson på franska och svenska, som även den kommer att släppas under hösten. Sommarens stora utmaning är dock att, ackompanjerad av en symfonietta, sjunga sopransolot i En midsommarnattsdröm av Mendelssohn på Lyckå kammarmusikfestival.
Framtidsplanen är att fortsätta att skriva egen musik och spela den live. Att sjunga, skriva och prata är ledorden i det Ida gör. Dessa element kommer hon även att använda i samarbetet som hon precis inlett med Men Mia!
Läs personporträttet om Ida Olsson
Besök Ida Olssons hemsida
Lyssna på Ida Olsson här och här
Läs mer om samarbetet Ida & Mia
Fler personporträtt att inspireras av:
Marika Lundström är anställd som säljrepresentant
Susanne Sadri sysslar med medveten kläddesign
Henrik Skarstedt frilansar som videojournalist
Frida Frånlund har drivit UF-företaget Brills of Sweden
Karim Hatoum är en passionerad fotograf
Tea Jusuf siktar på att bli etablerad väskdesigner
Ingemar Lundin är frilansjournalist i Stockholm
Anneli Olsson designar smycken i egna företaget jammla
Skrivet av: Mia den juni 10, 2009 at 10:26 f m
Karim Hatoum – med passion för foto
Han föddes i Göteborg för 38 år sedan. Det var egentligen bilmekaniker han skulle bli, men ödet ville annat. I hans portfolio som fotograf finns idag kunder såsom Coca Cola, Stena Line och Volvo. Men Mia! träffar Karim Hatoum, en passionerad fotograf, som präglats av en uppväxt utomlands och sin vilja att inte följa reglerna utan gå sin egen väg.
Förutom att han spenderade två av sina barndomsår i Senegal har Karim växt upp och gått i skolan under Kaliforniens stekande sol. Det var där han fattade tycke för shortsväder från mars till november, vilket han saknar nu när han bor i Sverige. Men viktigast av allt är att det var i Kalifornien han kom i kontakt med foto för första gången. Där och då hade han inte en aning om att det skulle bli hans stora passion i livet.
- Jag var helt inställd på att bli bilmekaniker och gick på Palomar College – en högskola som är väldigt yrkesfokuserad. Jag behövde en extrakurs och valde med viss skepsis att läsa foto för att det ändå verkade roligt.
Lärarna var bra om än, i Karims mening, något konservativa. Att våga testa nya saker och göra på sitt eget sätt premierades inte i betygen.
- Jag följde inte reglerna och gjorde det jag kände för. Vad händer om jag häller i den här vätskan i samband med framkallningen? Oj det blev grönt! Precis så jobbade jag. Betygen kanske inte blev de allra bästa, men jag lärde mig en hel massa, som jag har nytta av idag som professionell fotograf.
År 1994 återvände Karim till Sverige och Göteborg, men trots återkommande extraknäck, parallellt med andra arbeten, lät karriären som fotograf lät vänta på sig.
- Det var väl 2000/2001 någon gång som jag började satsa lite smått och köpte en blixt och en bättre kamera. Runt 2003 fotade jag en del musikframträdanden och band. Det var i samband med en In Flames-konsert på Liseberg som det började röra på sig ordentligt.
Arrangören såg att Karim fotade, frågade efter bilder och tipsade samtidigt om en reklambyrå, som skulle kunna vara en bra kontakt.
- Vi fick bra kemi – jag och rekalmbyrån – och den här kontakten ledde mig vidare till andra byråer.
Portfolion har växt till sig med åren och bland kunderna återfinns Coca Cola, Stena Line och Volvo. Karim är även en uppskattad bröllops- och företagsfotograf.
- Vad jag än gör så försöker jag såklart få det så snyggt som möjligt och hitta en stil som passar just det jobbet. För Coca Cola till exempel fotade jag en drinkbok för business-to-business. Den finns inte ute i handeln utan riktar sig till Coca Colas business-kunder.
Fast drömuppdraget är något helt annat – att arbeta med modefotografering är något som lockar Karim.
- Det kanske låter klyshigt, men Dolce Gabbana är drömjobbet. Det handlar om att vara på rätt fest eller mingeltillställning och träffa rätt person i den här branschen i vissa fall.
Annars handlar det här med att hitta och att hittas av kunder om ett envetet arbete.
- Jag går helt enkelt runt med min portfolio hos reklambyråer och liknande och visar upp vad jag går för och ibland nappar det.
Foto är hans passion och frilanslivet innebär frihet och stora utvecklingsmöjligheter.
– Det är inget nio till fem jobb jag har och vardagen saknar rutiner – på gott och ont. Jag har svårt att se mig själv leva livet annorlunda samtidigt finns det en underliggande oro ibland om när nästa jobb ska komma in. Det är också det som är tjusningen att inte veta exakt var man ska eller hur nästa jobb kommer att se ut.
Text: Mia Hellström
Foto: Karim Hatoum
Besök Karims hemsida
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf, Markus Hellström, Ida Olsson, Henrik Skarstedt, Minna Levin, Susanne Sadri, Marika Lundström, Frida Frånlund
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
Skrivet av: Mia den juni 3, 2009 at 10:30 f m
Frida Frånlund – Brills of Sweden
Frida Frånlund är 18 år, bor i Uppsala och tar studenten på fredag. Den ljusnande framtiden är definitivt hennes. Under sitt sista år på gymnasiet har hon tillsamman med Therese Lundqvist och Linnéa Landin startat, drivit och avvecklat företaget Brills of Sweden i enlighet med konceptet Ung Företagsamhet (UF). Brills of Sweden är ett livsstilssmycke i form av solglasögon gjorda av plastpärlor.
Många kanske förknippar plastpärlor och pärlbrickor med barndomens pyssel. Tjejerna bakom Brills of Sweden har tagit pärlorna till en ny och affärsmässig nivå. Smycket har vunnit mark i sport -, lifestyle-, och skatebutiker från Åre i norr till Gotland i söder.
– Vår VD Linnéa såg ett liknande smycke i en butik i Östersund. Det inspirerads oss och sen har vi gjort det till vår egen grej och utvecklat ett koncept runt det. Brills of Sweden finns i två storlekar, men vi är väldigt flexibla med mönster och färger vilket gör vårt smycke unikt, berättar Frida som varit produkt-, sälj-, och administrationsansvarig.
Att driva ett UF-företag innebär att eleverna under loppet av ett läsår följer ett företags livscykel – från start till avveckling. För Brills of Sweden har året varit intensivt och så sent som förra veckan hade företaget sin sista bolagsstämma.
– Det är viktigt att göra ett ordentligt avslut, skriva protokoll och se över vem som har rättigheterna till varumärket och så vidare i fall någon exempelvis vill ta upp det här senare. Men nu behöver vi en paus. Vi har haft höga ambitioner under året och tagit tillvara på tiden som egenföretagare parallellt med det övriga skolarbetet. Visst känns det lite vemodigt att släppa vår ”bäbis”, men man vet aldrig vad som händer.
En av tjejerna drar till Hawaii och arbetar som volontär och den andra ska satsa helhjärtat på sin karriär som elitidrottare. För Frida väntar jobb i Stockholm i sommar. Fritiden fylls med vad hon kallar för ”vanliga tonårsgrejer”.
– Jag ska arbeta på Länsrätten med administration och registrering i fyra veckor. I höst ska jag plugga 7,5 poäng retorik och fokusera på att ta körkort. Annars gillar jag att hänga med kompisar och träna på Friskis & Svettis – helt vanliga grejer.
Åter till Ung Företagsamhet. Hur kommer det sig att Frida valde att plugga det?
– Från början var det bara en slump. Jag ville läsa samhälle med ekonomiinriktning och det finns två skolor i Uppsala som erbjuder det. Den skola jag helst ville gå på hade en företagsprofil och på den vägen är det. Då visste jag inte vad UF var, jag var jätteblyg då och trodde inte att det var något för mig. När jag såg de andra som pluggade UF så verkade det så himla kul och jag ville testa.
Brills of Sweden blev dessutom dubbelt prisbelönta vid den regionala Våga vara egen-mässan i Uppsala den 29:e mars.
– Vi fick två tredjeplatser, dels för vår logo och dels som tredje bästa företag i kommunen. Vi hamnade också i topp tio bland de 150 montrarna.
För Frida har året med UF inneburit en stor personlig utveckling och massor med ny och matnyttig kunskap för framtiden. Hon tycker att fler borde ta chansen att starta företag under gymnasietiden.
– Det känns som en bra grund. Jag har fått inblick om hur det funkar i företagsvärlden och har dessutom utvecklats som person. Mitt självförtroende är mycket bättre nu. Jag har verkligen fått se vad jag går för och fått lära mig att ingenting är omöjligt. Jobbar man hårt så kommer belöningen så småningom. Ta chansen att göra det här och se det som en möjlighet för dig själv!
Bland Fridas inspirationskällor och förebilder finns både stora drakar och mindre entreprenörer.
– Många säger Ingvar Kamprad och det gör även jag. Det imponerande hur någon kan bygga ett så starkt varumärke för Sverige. Han har fått en så tydlig profil utåt och förknippas med både snålhet och framgång. Jag inspireras också av driftiga människor i allmänhet, som samtidigt är ödmjuka och snälla.
Har all denna inspiration under året lett fram till egenföretagardrömmar i framtiden?
– Just nu vet jag inte, men jag hoppas på det. Det har varit en otrolig kick. Jag är snäll, men envis. Är otroligt bestämd och vet vad jag vill samtidigt som jag är organiserad. Just nu saknas dock den perfekta affärsidén, men det kanske kommer. Just nu vill jag ta studenten och se vad som händer.
Text: Mia Hellström
Foto: Eric Frånlund
Besök Brills of Sweden
Läs mer om Ung Företagsamhet
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf, Markus Hellström, Ida Olsson, Henrik Skarstedt, Minna Levin, Susanne Sadri, Marika Lundström
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
Skrivet av: Mia den maj 27, 2009 at 10:18 f m
Marika Lundström arbetar som säljrepresentant
Vi är många som gör det. Några gör det för att de tycker om det, andra för att de måste. Flera av oss borde bli bättre på det. Det kan vara trixigt att sälja sig själv eller produkter och tjänster som man representerar. För Marika Lundström (28) är det magkänslan som gäller när hon träffar en kund. Hon kollar läget, antecknar och lär sig vem kunden är för relationen är viktig. Det är inte jag som ska sälja utan kunden som ska köpa, menar hon.
Kontoret består av ett massivt och stort skrivbord i det egna hemmet i Söderfors mellan Uppsala och Gävle. Men det är bara en dag av fem som spenderas där under en vanlig arbetsvecka. Resten av tiden befinner sig Marika på vägarna i tjänstebilen och hos kunder från Linköping och Motala i söder till Dalarna och Hälsingland i norr. Hela mellansverige är hennes arbetsfält.
- Dagen jag arbetar hemma ägnar jag åt att planera mina kundbesök och mitt resande. Jag ringer kunder och bokar möten och läser på om dem. Jag använder också tiden till att hålla koll på mitt resande, skriva reseräkningar och rapportera aktivitet till huvudkontoret.
Företaget Marika arbetar för är ett familjeföretag inom pappers- och kontorshandeln, som förra året omsatte 100 miljoner kronor. Förutom Marika finns ytterligare tre säljrepresentanter som täcker andra delar av Sverige. Det står alltså säljrepresentant på Marikas visitkort. Vad är skillnaden mellan säljare och säljrepresentant?
- Företaget har funnits sedan 1901 och har med andra ord en väl etablerad kundbas. Jag representerar företaget inför både nya och befintliga kunder samt informerar och utbildar dem om produkter och kampanjer. Mitt uppdrag är att få dem att bli lojala och vilja växa tillsammans med oss. I mitt jobb ingår också en hel del mässor. Vi är trogna utställare på Skolstartsmässan, Julmässan och Formex. Jag är med på hela biten – bygger upp montern och representerar därefter företaget i den.
Vad är då Marikas hemligheter för att upparbeta en bra relation med en kund?
- Mitt främsta tips är att inte ta sig själv på så stort allvar och gå in i en säljarroll. Det märker människor direkt. En säljare som bara säljer verkar bara jobbig och oseriös – som om han eller hon går efter ett manus som de har fått på en kurs. Nej, var dig själv i alla lägen.
Det är när Marika är just sig själv som det verkligen fungerar. Under en arbetsdag ute på vägarna är det oftast två kundbesök inplanerade.
- Hur besöken går till beror helt på kunden. Det är något jag lär mig. Jag har 250 kunder och det finns anteckningar om alla. Vissa kan jag besöka helt spontant andra måste bokas in. Det tar jag med i min planering. Det är väldigt roligt när det funkar bra med en kund. När det känns som om vi båda ger och tar – då blir det extra roligt att fortsätta relationen och ta den till nästa nivå. Det låter som en floskel, men känslan sitter i magen – det är inget jag har studerat mig till.
Apropå kurser och utbildning, så var Marikas utbildningsbana från början en helt annan.
- Jag pluggade Media- och kommunikation, marknadsföring och projektledning på Högskolan i Gävle i några år. Jag var helt inställd på informatörsyrket och till viss del så återkommer det i mitt arbete idag. Sedan arbetade jag i fem år i butik inom bokhandeln. Där fick jag mer och mer ansvar – blev taggad och ville växa i jobbet. Så när min nuvarande arbetsgivare ringde, så var beslutet inte särskilt svårt.
Friheten, att träffa många olika människor och förmånen att få se så många platser är fördelar som Marika lyfter fram med sitt yrke som säljrepresentant.
- Jag drar ofta parallellen till att driva eget företag eftersom jag i stort sett planerar min arbetstid helt själv. Skillnaden är att jag har en fast lön, en arbetsgivare att rapportera till och förmånen att få ha en tjänstebil som byts ut var tredje år.
Det låter som en drömtillvaro. Var finns utmaningarna?
- Branschen är mansdominerad. Både på säljarsidan och i butikerna möter jag främst äldre herrar. Och visst finns det fördomar! Vad kan den här unga tjejen egentligen?, är det nog många av dem som har frågat sig. Då är det så härligt att bara vända upp och ned på deras föreställningar och motbevisa dem. Det slutar alltid med att jag har deras fulla respekt.
Vad finns det för utvecklingsmöjligheter?
- Framtiden ser ljus ut. Jag hoppas på storkundansvar alternativt att bli produktansvarig för något eller några märken. Ingenting är omöjligt för mig i den här branschen.
Text: Mia Hellström
Foto: Mia Hellström samt företagsfoto
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf, Markus Hellström, Ida Olsson, Henrik Skarstedt, Minna Levin, Susanne Sadri
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
Skrivet av: Mia den maj 20, 2009 at 10:30 f m
Susanne designar med omtanke
Jag gör ett besök hemma hos familjen Sadri i Kortedala i Göteborg för att träffa Susanne Sadri (32) som är designer, klädskapare, egenföretagare, mamma och mån om vår omvärld. Susanne, som har levt och utbildat sig till designer utomlands i flera år, berättar över en kopp kaffe och hembakade chokladkakor om livet som det är och hur man kan arbeta med design ur ett hållbarhetsperspektiv.
– När vi flyttade till Sverige för några år sedan var det tufft ekonomiskt och jag var föräldraledig. Ibland hände det att vi behövde en present till en födelsedag eller om vi var bortbjudna någonstans. Då skapade jag något själv genom att använda saker jag hade hemma. Jag har alltid tyckt om tyger med fina mönster som har något personligt och jag vill jobba med något som gör skillnad. Att återanvända olika material känns helt rätt.
Susannes skapande med återanvända material blev så småningom en affärsidé och det första märket – Bamsekram – inriktar sig på barnkläder.
– Det är så roligt att skapa barnkläder och vara finurlig och färgglad. Jag har själv barn och vet att de växer fort och hur mycket de rör på sig. Jag funderar hela tiden på hur jag kan skapa kläder som går att växa i och är funktionella. Just nu utvecklar jag byxidéer som fungerar uppvikta, nedvikta samt är reglerbara i midjan.
Parallellt med Bamsekram finns märket Beundra med kläder för vuxna.
– Mina kläder är inte sådana som smälter in i mängden, snarare tvärtom. Jag designar bland annat bröllopsklänningar. Det är fantastiskt att skapa något speciellt för ett speciellt tillfälle. Jag syr mycket på beställning, men jag syr också upp kläder och säljer vidare. Allt är dock unikt och inget plagg är det andra likt.
Susanne utbildade sig under flera år till designer i London och har bland annat satt upp två modeshower i staden som är att betrakta som ett modemecka. Hur lyckas man med det?
– Den första modeshowen genomförde jag i en nedlagd tunnelbanestation med en kompis som också är designer. Tack vare att vi hade bra kontakter lyckades vi få bra priser. Den andra modeshowen anordnades i Brighton och då var det sex märken, bland annat vårt som hette I shut my eyes in order to see.
I London träffade Susanne sin man Houman. Paret flyttade till Madrid där de bodde i ett år och fick sitt första barn. Där och då blev Susannes längtan tillbaka Sverige påtaglig för första gången på flera år.
– Jag trodde att jag aldrig skulle flytta tillbaka till Sverige, kanske när jag fyllt 60 och då skulle jag bo på landet med en katt, en häst och möjligtvis en man. I Madrid, när vi fick vårt första barn Xander, kändes det annorlunda. Och nu när vi bor här känns det som om vi kommer att stanna i Sverige.
Tillbaka till Susannes design. Var kommer intresset att skapa ifrån?
– Det har alltid funnits där. Min mamma hade en symaskin och min farmor, som var väldigt kreativ och bland annat målade porslin, har alltid uppmuntrat mig. Hon brukade sitta och klura på kreativa yrken som jag skulle kunna försörja mig på i framtiden. Så har jag alltid varit den som klätt mig färgglatt och lite tokigt. Jag brydde mig aldrig om att vara som alla andra och försökte nog också ganska mycket för att sticka ut. Något som fortfarande förundrar mig är vintermodet. Varför så svart och grått? Det är då man borde klä sig färgstarkt och pigga upp!
På längre sikt finns planer på att vidga vyerna, men hållbarhetsperspektivet ska alltid finnas med i det Susanne gör.
– Jag kommer alltid på nya saker som jag vill göra. Jag brinner för barnkläder och saker till barn – skulle bland annat vilja skriva och illustrera en barnbok.
Det finns många mindre företagare som arbetar med hållbar utveckling som en tydlig linje i sin affärsidé, något som Susanne hoppas kan leda fram till en samarbetsplattform så småningom.
– Jag vill vara egenföretagare. Just nu när barnen är små fungerar det så bra att tiden är min egen och att arbeta hemifrån. Det finns en stor potential bland alla småföretagare som arbetar med ett hållbart utvecklingsperspektiv och gör medvetna val i sin affärsverksamhet. Tillsammans skulle vi kunna göra så mycket mer, lyfta varandra och nå marknaden. En sådan plattform skulle jag kunna tänka mig att vara med och bilda och utveckla så småningom.
I dagsläget tar familjelivet och barnen mycket tid, något som Susanne uppskattar. Vi avslutar intervjun när det är dags för hela familjen Sadri att äta lunch tillsammans.
– Framgång är en kombination av en stabil ekonomisk situation, att tycka om sitt arbete och allra helst älska det man gör varje dag. Precis lika viktig är tiden med familjen. Jag skulle aldrig offra det för någonting annat.
Samtliga kläder samt väskan på bilderna kommer från Susanne Sadris märken Bamsekram och Beundra.
Text: Mia Hellström
Foto kläder och väska: Susanne Sadri
Foto på Susanne: Mia Hellström
Besök Bamsekram
Besök Beundra
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf, Markus Hellström, Ida Olsson, Henrik Skarstedt, Minna Levin
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
Skrivet av: Mia den maj 6, 2009 at 09:30 f m
Minna Levin – Schools for the future
Genom att läsa böcker lär vi oss att uttrycka oss och sätta ord på våra livsdrömmar, något som är viktigt för vår personliga utveckling. Det är Minna Levin, som är 27 år och bor i Uppsala, helt övertygad om. Förra året när hon var i El Salvador för att göra en fältstudie till en uppsats upptäckte hon, förutom en utbredd våldsproblematik, att befolkningen i landet inte hade någon läsvana.
– Jag såg aldrig någon som höll en bok i sina händer. De kan läsa, men läser inte, vilket kändes väldigt sorgligt. I Sverige lär vi oss att tala genom böcker på ett helt annat sätt. Språket är viktigt både för den personliga utvecklingen och för att kunna delta i samhällsdebatten och på den politiska arenan.
Minna fick möjligheten att följa med en vän till en skola på landet. När de kom dit befann sig samtliga barn på lektion och precis där och då infann sig ett avgörande ögonblick för Minna.
– I anslutning till skolan hittade jag ett minibibliotek och satte mig där för att vänta. När det blev rast kom barnen fram och satte sig för att bläddra i böckerna. Jag blev helt tårögd av att det fanns en vilja att läsa ändå. Barn läser av ren lust. Där och då bestämde jag mig för att göra ett litteraturprojekt i El Salvador.
Omgivningens respons på att böcker och läsning kan göra skillnad var positiv och Minna började skissa på projektidén. I augusti 2008 startade Minna tillsammans med fyra vänner organsiationen Schools for the future. I januari 2009 återvände hon till El Salvador för att jobba på heltid med projektet och träffa partners i landet.
– Det är lätt att skapa kontakter i El Salvador. Känner man en nyckelperson, så känner man många. Vi samarbetar redan med några av de största företagen i landet, som har insett böckernas värde för en positiv samhällsutveckling. Jag ska åka tillbaka i slutet av året och projektet Reading for the future implementeras 2010.
Minna, som ställt sig kritisk till hur flera välgörenhetsorganisationer arbetar, vill visa att det går att göra stor skillnad med små medel. I dagsläget finansieras projektet av medlemsavgifter och man är på jakt efter svenska samarbetspartners.
– Vår viktigaste tillgång är människorna. Det går att starta ett bra projekt utan jättestora finansiella resurser. Än så länge betalar vi exempelvis resorna själva, med vår tid och våra pengar. Det skapar tillit. På sikt vill vi såklart att projektet växer och att vi hittar bra samarbetspartners i form av företag och organisationer här i Sverige.
Vad innebär en tillväxt i projektet om 10 år?
– I dagsläget har vi 34 medlemmar. Om tio år är vi flera hundra för att inte säga tusen människor som direkt eller indirekt arbetar med Schools for the future. Hos barn och ungdomar runtom i världen finns en förändringsbenägenhet, som vi ska ta till vara. Projektidén kan användas på andra håll i världen också och det finns en förhoppning om att så småningom kunna anställa människor på plats i utvecklingsländerna.
Minnas engagemang är glödhett och nu har hon sökt en forskarutbildning som går hand i hand med projektet.
– Det är det här jag vill hålla på med. Jag vill inte bara forska utan göra också. Det är tidigare studier och erfarenheter som har gett mig alla de här idéerna. Självklart måste jag använda det till någonting.
Inspirationen hämtar hon hos de människor som finns runtomkring henne. Minna lyfter särskilt fram möten med människor i andra länder.
– Trots svåra förhållanden har människorna i exempelvis El Salvador en förmåga att fylla mig med livskraft och positiv energi. Det gör att jag vill ge någonting tillbaka.
Det krävs en hel del mod för att med små resurser sjösätta ett internationellt projekt som ämnar göra skillnad. Genom tidigare erfarenheter har Minna fått en stor tillit till sig själv och sin egen förmåga. Likaså har hennes föräldrar spelat en stor roll i hennes utveckling.
– Jag har tidigare varit projektledare i AIESEC, en global och studentdriven organisation som förmedlar praktikplatser i andra länder. Tack vare det vågade jag göra det här. Jag är en kompetent ledare som kan mycket och har stor tilltro till mig själv. Mina föräldrar har alltid varit ett stort stöd. Vad jag än har gjort så har det varit okej.
Avslutningsvis, vad är det bästa som skulle kunna hända just nu?
– Det är att vi får vår första samarbetspartner här i Sverige som stöttar oss med sitt namn. Vi hoppas att både stora företag och mindre entreprenörer med stor drivkraft vill vara med. Bidrag och insatser, stora som små, är väldigt värdefulla i det här skedet.
Text: Mia Hellström
Foto: Elin Andersson, Lourdes Reyes de Campo, Minna Levin
Besök Schools for the future
Besök Minnas blogg
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf, Markus Hellström, Ida Olsson, Henrik Skarstedt
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
Skrivet av: Mia den april 29, 2009 at 10:01 f m
Henrik Skarstedt dokumenterar med rörlig bild
Henrik Skarstedt är 26 år och beskriver sig själv som en frilansjournalist med en tvist. Det är videokameran som är hans främsta verktyg när han gör sina reportage. Henrik bor i Göteborg eftersom det verkade vara en trevlig stad värd att testa på efter medieproduktion- och journalistikstudierna i Kalmar, men det är i Huddinge söder om Stockholm han är född och uppvuxen.
– Jag skulle beskriva det som en ganska vanlig medelklassuppväxt med mycket barn i området. Jag gick i musikklass i 4:an till 9:an, sjöng i kör och spelade gitarr. Gitarren har jag sålt som en åtgärd i det minimalistiska ledet, men jag lyssnar fortfarande väldigt mycket på musik.
Idag upptas fritiden bland annat av någonting som går hand i hand med hans yrkesval – teknik.
- Jag har ett stort intresse för teknikprylar. Det händer att jag testar teknik och lägger ut på You Tube. Utifrån kan det nog se ut som att jag jobbar, men det är på helt eget bevåg och för att tipsa andra som är intresserade.
Bredvid teknikens magiska under finns det också plats för helt andra saker – solrosor till exempel.
- Det är andra året jag planterar solrosor nu eftersom det är så roligt att följa något från scratch. Jag har två planteringar på gång, en hemma och en på jobbet. Så kan jag testa runt lite för att se vilka förhållanden som passar solrosorna bäst. Jag är ingen blomexpert, men solrosor är relativt lättodlade och det hela dokumenteras såklart med kamera.
Vi återgår till det här med kamera och dokumentation. Många undrar säkert vad en videojournalist egentligen gör.
- Jag gör videoreportage och företagsfilm, främst för webbpublicering. Återkommande kunder är mässor. De vill dokumentera, dels för att locka kunder under pågående mässa och dels för kommande år. Förra helgen till exempel var jag och Maja-Stina (sambo och samarbetspartner red. anm.) i Alingsås och dokumenterade mässan EnBo-09 och förra veckan filmade jag Vitalis för Svenska mässan.
En frilansare med mycket på gång med andra ord och jag blir nyfiken på var Henriks driv och egenföretagaranda kommer ifrån.
- Företagandet startade i april 2004 och var en bisyssla under hela studietiden fram till 2007. Jag speakade radioreklam och någon sa att det skulle bli enklare och ge fler jobb om jag hade F-skatt. I och för sig drev jag UF-företag under gymnasietiden också. Vi tog fram en dubbelhäftande tejp till duschen för att fästa schampoflaskor direkt på väggen med. Nu så här efteråt tycker jag väl att hyllor fungerar rätt bra ändå…
De flesta egenföretagare jag intervjuar pratar om friheten och att kunna styra över sin egen tid – så gör även Henrik.
- Jag kan koncentrera mig på det jag tycker är roligt och behöver aldrig få okej från någon chef om vad jag ska göra . Jag har mitt journalistvett med mig från utbildningen, men kan ändå arbeta spontant och bestämma själv när och hur.
Sedan november 2008 har Henrik skaffat sig en kontorsplats, vilket han tycker har fört mycket gott med sig.
- Det gick bra att jobba hemma det första halvåret, men jag gillar att få en naturlig promenad på morgonen – att röra mig från punkt A till B. Jag hyr in mig i ett frilanskollektiv på Föreningsgatan. Som det ser ut just nu så samarbetar jag inte med de andra i kollektivet, men vi har väldigt trevligt och pratar om företagande i största allmänhet.
Han gillar livet som videojournalist och vill fortsätta med det. Om några år hoppas Henrik vara bättre slipad och att det hela går mer på rutin. Arbetsuppgifterna kan gärna var desamma, men i ett större sammanhang och gärna tillsammans med andra. Företagardrömmarna går också i andra banor. Tanken är att småningom sjösätta drömprojektet – en webbradiokanal.
- Domänen är reggad och idén om webbaserad spontanradio är klar, men inte så mycket mer. Just nu samlar jag idéer, men på sikt vill jag ägna mig helhjärtat åt det här och få intäkter på det.
Apropå intäkter. En relevant fråga i deklarationstider är hur Henrik gör med den saken.
- Bokföringen sköter jag själv. I samband med ett radioprojekt under den sista tiden av utbildningen i Kalmar lärde jag mig mycket om det här. Jag vill inte ringa till någon revisor och fråga om hur mycket jag kan ta ut i lön den här månaden. Det vill jag ha koll på själv.
Videodokumentation, webbradio, solrosor och teknik – en spännande blandning av prylar och aktiviteter. Vi avslutar med att prata om förebilder. Vem inspirerar Henrik?
- Vad gäller radio gillar jag Fredrik Jonsson som gör eller möjligtvis gjorde P3 Dokumentär. Och Filip och Fredrik verkar ha ett roligt jobb, även om de inte är några direkta förebilder.
Text: Mia Hellström
Foto: Maja-Stina Fransson, Marie-Louise Skarstedt och Marianne Skarstedt
Besök Henriks hemsida
Besök Henriks solrosprojekt
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf, Markus Hellström, Ida Olsson
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
Skrivet av: Mia den april 8, 2009 at 08:56 f m
Ida Olsson värnar sitt uttryck
Mjuk och behaglig som en varm kram – så känner jag när jag lyssnar på Ida Olssons senaste skiva, som hon spelat in tillsammans med Simon Ljungman. Det är svenska visor med personliga texter om saker som hon tycker är viktiga. Ida Olsson har hittat sitt uttryck och värnar om det varje dag. Hon gick samhälle på gymnasiet och strävade efter få högsta betyg för att kunna bli advokat, men valde att leva sin dröm istället.
- Jag kom in på juristlinjen i Uppsala, men när det var dags för upprop och sånt så fick jag panik och stack ut och tågluffade istället. Blev kvar i Schweiz i ett år som au-pair. Familjen hade ett piano och efter det bestämde jag mig. Jag vill jobba med musik.
Ida har alltid sjungit, trots att hon kommer från en familj som inte sysslar med musik. Idag, när hon är 32 år och ser tillbaka, har hon den kommunala musikskolan i barndomsstaden Enköping att tacka för mycket. Den gav henne möjligheter att utveckla sin talang.
- Genom musikskolan fick jag vara med i stora produktioner. Jag sjöng jazz och var med i storband. När jag var 16-18 år hade jag nog som allra flest spelningar, som ägde rum i Enköping med omnejd. Förutsättningarna är helt annorlunda i Göteborg. Här finns massor med människor som är duktiga.
Sedan 10 år tillbaka är det Göteborg som är hennes hem. En kringelikrokig studieväg genom folkhögskola, Musikhögkolan, Balettakademien och universitetsstudier har lett henne fram till destination Idas eget uttryckssätt.
- På Musikhögskolan stannade jag i ett år. Där var det alldeles för elitistiskt och det jag är allra bäst på – känslor och uttryck – räknades inte som musikalitet. Balettakademien är en yrkesutbildning där människor verkligen sliter. Vi dansade fyra till sex timmar om dagen och hade många ämnen samtidigt. Det är en väldigt bra utbildning där de som är riktigt motiverade går, men det blev för mycket till slut. Alla var väldigt utmattade och många hade problem med ätstörningar och sig själva. När det var ett år kvar hoppade jag av.
På vägen har hon kommit fram till att det är viktigt att må bra med det man gör och våga vara selektiv.
- Just nu genomför jag och Simon Ljungman en Musik i vården-turné. Vi spelar vår musik blandat med vårvisor på olika träffpunkter inom Landstinget. Meningen är att de som inte kan ta del av kultur ska få det ändå. Sådana jobb ger så otroligt mycket energi. Samtidigt arbetar vi med årets julskiva, som kommer att bli lugn och varm med kända jullåtar och våra personliga favoriter.
Det finns andra saker som Ida helst inte längre vill befatta sig med och mer än gärna väljer bort.
- I början sökte jag allt som fanns, men showjobb där jag känner mig utnyttjad väljer jag bort numera trots att de ger pengar. De känns som en kvinnofälla där folk bryr sig mer om att jag har bröst än att jag är musiker. Att sjunga schlagers på företagsevent är inte riktigt min grej helt enkelt.
I dagsläget är spelningarna för få för att Ida ska kunna försörja sig på dem, men hon fyller ändå sina dagar med mycket jobb.
- Förut har jag jobbat med ett musikprogram i Sveriges Radion P4. Under de åren fick jag betalt för att lyssna på musik och det breddade min egen kunskap och musikalitet. Idag arbetar jag några dagar i veckan med rytmik för barn på uppdrag av Sensus.
Ida tycker att det bästa med tillvaron är att hon får arbeta med det hon vill, men på olika sätt.
- Jag har svårt för hierarkiska miljöer och skulle tycka det vore jobbigt att varje dag träffa människor som jag inte har valt själv. Nu jobbar jag med människor jag gillar och använder internet och olika forum som arbetskamrater. Men det är klart att jag ifrågasätter mitt val att leva min dröm och det gör jag nästan varje dag – för det är tufft stundvis. Framtiden håller jag öppen. Det måste hela tiden finnas möjligheter för annat eftersom det jag gör drivs av lust.
Ida lyfter fram två personliga förebilder, Eva Dahlgren och Lisa Nilsson.
- De är framgångsrika, men går ändå igenom samma svårigheter som jag gör. De måste hela tiden leverera, men håller hela tiden på sitt uttryck. Båda är vuxna människor som får hålla på med det de älskar utan att göra avkall på det som de står för. De är inte unga och lovande längre utan vuxna och riktigt bra på det de gör.
Drömmen just nu är att hitta sin publik och att den hittar henne. Ida vet var den finns.
- Jag vill att min singel Två hjärtan i samma kropp går in på Svensktoppen och ligger där riktigt länge. Då hittar vi varandra.
Text: Mia Hellström
Foto: Patrik Gunnar Helin, Studio Ketchup
Lyssna på Ida på svenska
Lyssna på Ida på franska
Besök Idas hemsida
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf, Markus Hellström
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
Skrivet av: Mia den april 1, 2009 at 09:18 f m
Markus – med passion för Whiskey och friluftsliv
Markus Hellström är 23 år och uppvuxen i Björkmo utanför Hudiksvall. Den 20 april tar han sitt nästa och viktiga steg i livet. I den svenska huvudstaden ska han gå en kurs som gör honom till professionell alkoholvetare och certifierad bartender. Det var när Markus lärde sig att dricka Whiskey som intresset för alkohol föddes och blev en passion. Han ser stora möjligheter med sitt nya karriärval.
- Alkohol är en spännande vetenskap som jag är otroligt fascinerad av. Även om jag inte alltid har hanterat den korrekt i ungdomens dagar, så har jag alltid haft en sund inställning till alkohol. Jag vägrar bli någon ”Stadshotellet-i-Hudiksvall-bartender”. Det är främst Whiskey jag är intresserad av. Det här ger mig möjligheter att arbeta i princip var som helst i hela världen.
Passioner finns det många i Markus liv. Friluftsliv och allra helst fiske i varierande former är en av dem.
- Fiske är frihet och stora delar av min inkomst läggs på det. Jag utövar fiske på en skapligt seriös nivå och drömmer om att kunna leva på det så småningom.
En annan passion är idrotten och motivationen att hålla sig i form. Stundvis har han tränat orientering nästintill på elitnivå. Engagemanget i idrottsrörelsen har förutom en vältränad kropp gett honom andra saker – främst upplevelser. Utlandsresorna har varit många och som han beskriver det själv ”det finns knappt en plats i Sverige som jag inte har utforskat”.
- Jag har varit på orienteringsresor till Frankrike, Italien, Tjeckien, Finland, Norge och runtom i precis hela Sverige. Kommer speciellt ihåg en av resorna till Frankrike då jag sprang en orienteringsbana som var tio kilometer på sanddyner i 38 graders värme. Det var tufft och är en helt annan upplevelse än svensk orientering.
Planlös vill han vara och gå dit fötterna bär. Nyligen kom han och flickvännen Linn hem från en resa till Thailand och Laos som föregicks av drygt ett års jobb inom läkemedelsindustrin i norska Halden.
- Vi reste kors och tvärs över Thailand och även in i Laos. Alla människor borde någon gång i sitt liv besöka Vang Vieng i Laos. Det var helt fantastiskt med hippiestämning överallt. Helt plötsligt spelade man beachvolley med människor från olika länder nere på stranden eller sprang på ett pingisbord mitt i skogen. Det var mycket speciellt och gjorde intryck.
Planlös och spontan i alla ära, men lika viktigt är lugnet. Alla minnen från barndomens somrar i Björkmo med kojbygge och fisketurer betyder väldigt mycket för den Markus är idag.
- Flickvännen brukar kalla mig för förtidsgubbe ibland. Jag tar mig en kopp kaffe, går runt och filosoferar och tittar på ägorna. Den enda tioårsplan jag har egentligen är att jag vill äga en stuga utan elektricitet och som saknar bilväg in till stugan. Och den ska ligga vid vattnet. Det är i Hälsingland jag vill bo när jag blir gammal och livet lugnat ner sig.
Ni kanske redan har förstått att det är Hellströmskans egen bror som porträtteras idag. Jag kan inte låta bli att fråga honom hur han ser på sin syster och om våra likheter och olikheter. Att han har fler och starkare åsikter om såväl politik som barnuppfostran vet jag redan. Jag vet också att han är grym på att argumentera för sin sak och har svårt för människor som saknar åsikter i vad han anser vara viktiga viktiga frågor.
- Träning, kärleken till Hälsingland och naturen har vi gemensamt, men synen på pengar är vår största skillnad. Jag använder gärna mina sista kronor till en teknisk pryl, men det skulle väl aldrig du göra. Eller vad säger du syrran?
Text: Mia Hellström
Foto: Markus privata
Markus blogg: karlmarkus.se
Tidigare personporträtt: Anneli Olsson, Anna Larsson, Ingemar Lundin, Tea Jusuf
Varje onsdag på obestämd tid framöver porträtteras en person här hos Men Mia! i serien Om en människa. Vill du också bli porträtterad? Eller känner du till någon som inte får den exponering han/hon förtjänar? Tipsa HÄR
« Older Entries
