En chokladcroissant, en cappuccino och en dator vars skärm släcks ner då min blick fastnar i ett stirr in i väggen mitt emot. Det är rörelse runt mig, men total stillhet inombords. Tankar tänks klart och jag tränar hårt. Inte mina fysiska muskler, men de mentala. Min förmåga att bara vara. Inte på väg. Inte någon annanstans. Bara här och nu.

Jag vaknar till liv och rullar på axlarna. Stretchar fingrarna ifall de får lust att skriva något. Ser att någon har smulat croissant i hela mitt knä. Den är förresten uppäten. Jag hoppas innerligt att det var jag som åt upp den.

Den där kvarten i stillhet som betalade tillbaka tusenfalt, men mer om det en annan gång.