Finns det goda anledningar att avbryta ett träningspass?

Jag ställde mig frågan så sent som igår då världen verkade jobba emot mig för en stund…

Det är såklart alltid rimligt att avbryta ett träningspass om det gör ont, börjar killa i halsen eller något annat känns direkt fel. Om man som jag dessutom är dagsformsstyrd blir känslan före, under och efter träningen extra viktig.

Igår när världen jobbade emot mig och jag tillslut saknade känsel i armar, händer och lår så valde jag att avbryta. Jag vek ner mig mot vädrets makter eftersom jag inte mådde bra längre. Jag tänkte ”Jag är en motionär. Om jag springer 18 eller 25 kilometer spelar knappast någon roll.”

Jag hade då överlevt tre massiva regnskurar varav den sista fick mig att söka skydd i ett skogsbryn. Sikten försvann och vattnet forsade fram på den väg där jag skulle springa. Trädens kronor stod tyvärr inte emot regnmassorna och jag frös så jag skakade. Nej, det var ingen sommarvärme ute direkt.

Sen stålsatte jag mig, sprang ut i det här och tog närmsta vägen hem till dusch och värme.

Det kändes inte värt.

Eller så var jag inte hård nog.

Förmodligen var det en kombination. Och en tacksamhet över de 18 kilometer jag faktiskt lyckades skramla ihop.

Hur skulle du ha gjort? Händer det att du avbryter träningspass?

På bilden hade jag precis uthärdat två skurar och allt var ännu frid och fröjd…

”Jag är för mätt för att springa!”

Alltså, vilka jäkla lyxproblem man har ändå. Två dagars midsommarfirande pågår och jag är hela tiden för mätt för en löptur. Jag är så mätt att jag inte ens kan se mig själv skumpa fram en kortis genom de dalsländska skogarna, trots att de är bedårande vackra.

Nu är inte mättnaden enda anledningen till löposuget. Vi är som mest 15 barn, 16 vuxna och två hundar som firar tillsammans i över ett dygn. Det finns liksom inte eoner av tid för en löprunda då…

Fast man ska inte stressa upp sig över sånt tycker jag även om man är en typisk träningspersonlighet som tycker att det är högtidligt och nästintill ett måste att springa i samband med högtider. För om man är en motionär som rör på sig måttligt till mycket året om kommer den där uteblivna midsommarlöprundan i slutänden inte spela den minsta roll för hälsan eller resultaten.

Många säger att midsommar- jul och whatevermaten smakar bättre om man har tränat först och liksom har gjort plats för den. Jag säger ”Ach! It is all in your head!”

Det är lätt att hitta lugnet i vackra Dalsland. Jag fick dessutom ett dygns radioskugga. Win!

Fredagslistan – en förinställd midsommarlista

Det förinställda momentet ställer verkligen till problem den här gången. Jag styr liksom inte över min fredag och mitt midsommarfirande, eftersom vi reser till och hänger hos goda vänner i de dalsländska skogarna.

Dagens träning

Snortidig morgonträning eller vilodag är nog de alternativ som bjuds. Jag hoppas på det förstnämnda, men sörjer inte jättemycket om det blir det andra, vilket är mest troligt.

Dagens mat och dryck

Traditionell som jag är förutsätter jag att jag äter sill och jordgubbar, men inte tillsammans. Jag hoppas på ett glas rödvin och ett glas bubbel. Snaps går bort ty det är helt fruktansvärt. Är det varmt vill jag gärna dricka ett glas vatten mellan rödvinet och bubblet. Som det partyanimal man är nuförtiden vet man ju hur viktigt det är med varannan vatten…

Helgens träning

Jag hoppas på ett långpass på söndag som pågår i minst två timmar och så skulle jag vilja passa på att utforska de dalsländska skogarna medan alla andra är lätt bakis på lördag 😉

Helgens outfit

Jag tror faktiskt att jag ska ha klänningen på bilden nedan i år igen. På riktigt alltså. Den har hängt oanvänd i garderoben i ett år, så det är definitivt dags. Jag tänker dock inte att ta en tretimmars tupplur mitt på dagen och få kramp av ett högt trappsteg i den i år…

Fredagsfeeling

Det förutsätter jag. Oavsett väder och kläder tänker jag skratta mig igenom hela midsommarafton.

En glad och härlig midsommar till er alla! <3

Jag hittade en löpgrupp på jobbet

Bra va? Löpgruppen håller igång med träning en gång i veckan året runt, men just nu när det vankas skön sommarlöpning är det ju extra angenämt att komma ut och springa en sväng på dagtid. Fast rent hälsomässigt kanske den friska luften kommer att bli ännu värdefullare i mörka november?

Nåväl. Jag rev av det sociala plåstret direkt och anslöt mig till gruppen idag. Rundan som mätte drygt sju kilometer gick från jobbet upp till vackra Änggårdsbergen.

Det är alltid bra att lära känna likasinnade. Sådana som eventuellt gillar att prata träning och löpning när det ges möjlighet. Jag brukar faktiskt ligga lite lågt med sånt på jobbet och låter andra ta ton om ämnet om de önskar. I en löpgrupp känner jag att jag inte behöver ha några hämningar…

Eftersom jag marathontränar, men har svårt att få tid att samla distans, hoppade jag inte över min numera traditionella morgonlöpning och fick typ ett back-to-back-pass. En liten stjärna i boken till mig och totalt 15 kilometer till löparbenen. Fantastiskt. Och inte det minsta jobbigt.

Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att tagga ner inför midsommarfirandet. Nu fokuserar vi på vänner, sill, jordgubbar och en och annan dalsländsk myggjävel…

The return of Utomhusfys på Heden

Vad härligt det var att skaka liv i Utomhusfys på Heden igår kväll! Kommer ni ihåg den gamla träningspassräven? 🙂

Sist det begav sig kämpade vi mot mörker och regn och hade Heden i princip för oss själva. Ingen annan var liksom utomhus frivilligt…

I samband med det dåliga vädret och mörkret i mars kom livet emellan och jag valde att pausa träningspasset på obestämd tid…till det alldeles nyss började trilla in förfrågningar.

Igår sken solen från en klarblå himmel och Heden myllrande av sommarglada människor. Vi fick en helt perfekt nystart utan underställ och med extra mycket svett.

Med tanke på det där som kallas livet med familj, heltidsjobb och egen träning som jag värderar högt har jag beslutat mig för att erbjuda pass när det passar mig extra bra framöver. De dyker upp då och då, men alltid med en veckas framförhållning. Är du intresserad kan du gå med i facebookgruppen Utomhusfys på Heden i Göteborg där passen publiceras löpande.

När jag kom hem igår fick jag (efter alla familjebestyr) lägga mig raklång på soffan, ty jag hade själv så roligt på Heden att jag blev alldeles slut.

En bra kväll! 🙂

Bilden är dock från en annan kväll. Den här coachen bär aldrig jeans och så är det lite grönare ute nu.

Titta hon springer!

Lyhördhet, tålamod, engagemang, träningserfarenhet och sunt förnuft. Ja hela den harangen har nog varit ledorden när jag coachat min vän Helena tillbaka till löpningen efter graviditet, förlossning och medföljande svår förlossningsskada. Både hon och jag tycker att det här är något som verkligen behöver lyftas fram mer. Så det tänker jag göra, men inte just idag.

Istället firar vi att hon i lördags, efter nio veckors envis träning, nådde sin första milstolpe på väg mot Göteborgsvarvet 2018 – 3 kilometer löpning i sträck. Det här är alltså en kvinna som har sprungit Marathon, men just nu är 3K en jättestor grej. Ett sjumilakliv mot något som jag tror kommer att bli riktigt bra. För några veckor sedan kunde hon liksom inte springa alls.

Hurra!

Träningsplaneringstankar igen…

Jag börjar få koll på mitt nya jobb och ska hänga i några veckor till innan jag går på sommarsemester. Tycker verkligen att jag förtjänar min semester i år 😉

I alla fall. Jobbkalendern börjar fyllas med möten, to-do:s och deadlines. Jag ser en fet arbetstopp i augusti, vilket är alldeles i anslutning till det Marathon jag ska springa. Det kommer knappast att finnas utrymme eller energi för någon marathonspecifik träning under arbetstoppen utan snarare handla om rörelse till och från jobbet under en ganska lång period.

Så jag tänker träna klart under sommaren och framför allt under semestern. Springa mina distanspass och vänja kroppen vid belastningen, så att jag kan luta mig tillbaka från träningen i augusti och jobba som ett svin.

Om jag håller mig skadefri och frisk känns det som en väldigt stabil och skön träningsplan, som går hand i hand med livet och inte känns övermäktig på något sätt. Jag känner mig också väldigt trygg med mina tre nyckelpass i veckan.

Rimliga ambitioner och att vara dagsformsstyrd – det är verkligen grejen!

Ville bara säga det.

Shoppingvanor

Jag köper aldrig träningskläder, eller åtminstone väldigt sällan. I min träningsgarderob finns just nu de kläder som jag hade innan graviditeten, vilka är de samma som jag hade under graviditeten. Flera av plaggen har jag dessutom fått i pressutskick… Löparskor shoppar jag när det behövs. Helst köper jag ett par och sliter dem väl till jag blir tvungen att köpa ett par nya.

Jag skulle kalla min människoklädergarderob för kreativ. Jag mixar och matchar så att det aldrig känns som om jag har samma gamla paltor på mig och har många bra basplagg. Jag återanvänder finklänningar vid olika tillställningar med flera års mellanrum och gärna klänningar som min mormor hade för jättemånga år sedan. Jag brukar köpa mig ett par Vagabondskor vartannat år – fotriktiga skor som går att ha till det mesta.

Så igår hände något…

Jag tyckte plötsligt att det var helt rimligt att punga ut 400 spänn för ett linne i ytterst tveksam kvalitet.

Jag legitimerar köpet med att det var första gången jag var på en konsert där jag kunde sjunga med i varje textrad. Inte bara det. Jag kunde varje tonartshöjning, stick och darr på rösten. Jag visste när jag skulle sjunga starkt, svagt, lidelsefullt och lättsamt. Jag hade fan kunnat ta över den där jäkla mikrofonen och genomfört konserten själv.

Men nu blir det köpstopp till år 2020.

Personer som imponerar på mig just nu

# I skrivandets stund har jag en kär vän som cyklar Vätternrundan, vilket också är sista anhalten på hennes svenska klassiker. Det som imponerar på mig mest är att hon har varit så skön och relaxed inför hela grejen och tagit klassikerutmaningarna med ro. Under veckan har hon pratat om att hon ska ”runt den där pölen” och så köpte hon ett gäng Snickers. Alldeles nyss skickade hon mig en glad bild på sig själv och ett ”Godmorgon från Hjo!” Jag som knappt cyklar alls kan bara tänka mig alla nojor jag själv skulle ha haft…

# Min webbdesigner och goda vän Johanna (enklaknep) har jag totalt inte träffat så många timmar av mitt liv, men varje gång vi ses är det sjukt trevligt och tiden går alldeles för fort i förhållande till allt vi har att prata om. Jag tog en AW-fika med henne tidigare i veckan och det var som vanligt en fröjd att få lyssna till hennes reflektioner och insikter om både webben och livet. Och så lyssnar hon bra och ger mig grym input.

# Jag kan inte låta bli att imponeras av de två alkoholdoftande killar som nyss försökte fulåka SJ snabbtåg till Skövde på sina Västtrafikbiljetter. Det var så uppenbart att de visste att de gjorde något fel. Jag har aldrig och skulle aldrig våga testa att göra en sådan grej. Trots att jag är lite imponerad av deras mod och chansning vill jag ändå ge dem tipset att vara lite smidigare, ta ett tuggummi och inte sätta sig i 1:a klass …

# Det kan låta drygt, men jag är alltid lite imponerad av mig själv. Måste jag berätta varför? Knappast…

Vem/Vad/Vilka imponeras du av just nu?

Avslutar med att sprida lite kärlek med en bild på hjärtat som sitter på vårt gamla utedass <3

Fredagslistan – något nytt, något gammalt och Celine Dion…

Dagens träning

En morgonmil i stilla (med några få minuters undantag…) sommarregn.

Veckans nya

Nytt heltidsjobb, nya träningsrutiner (som jag satte direkt), en ny vardag, nya kompisar, nya miljöer och så vidare. Men allt är faktiskt inte helt nytt, därför känner jag mig väldigt trygg samtidigt som jag njuter av det lilla äventyret.

Dagens  skakiga

Familjen har lämnat stan och jag kommer inte att träffa dem förrän på söndag. Efter det senaste årets tighta samvaro med karl och barn känns det minst sagt märkligt att ha det så tyst och kunna göra precis vad jag vill. Jag ska försöka njuta. Lovar!

Helgens destination och lyx

Tidigt imorgon bitti sätter jag mig i förstaklass på tåget med förbeställd frukost och åker till Stockholm. Där ska jag varva träningscoaching med bästisumgänge och en magnifik konsert med min barndomsidol Celine Dion (mobba mig inte!).

Bloggfail

Glömde bort att blogga igår. Jag brukar hoppa över det, men väldigt sällan glömma.

Helgens träning

Förutom den där träningscoachingen låter jag det vara öppet. Jag ska roa mig mest. Förhoppningsvis hinner jag träna lite själv också. Veckans intervaller har jag ju som vanligt förträngt. Till nu…

Fredagsfeeling

Den maxades när jag idag besökte mina föredetta kollegor i samband med deras fredagsfika. Ett väldigt strategiskt tillfälle att säga ”Hej, jag är tillbaka om än på ett annat ställe och med nya arbetsuppgifter.” Det påminner mig om att jag måste kolla upp mitt nya ställes fikakultur lite närmare. Har snappat upp en frukost, som jag gärna vill vara delaktig i. Och så har jag hittat en löpgrupp!

Ha bästa helgen! Jag har en plan att jag ska blogga från tåget, men det kan lika gärna landa i ZZZZZZ eller planering av min kreativa coaching…