Fredagsfeeling med stolthet och kunskap

Är det något som det senaste året har gett mig är det insikter och kunskap om hälsa. Hälsa kan vara vetenskap, men ingen av alla de kurser jag läst i ämnet kan mäta sig med det jag fått genom mitt livslånga lärande. Som såklart fortsätter…

Med ”nya ögon” och helt andra referensramar än tidigare ser jag saker på ett helt nytt sätt. Det betyder också att jag med egenpåtagen befogenhet kan vara en riktigt jobbig jävel och påtala fel, brister och förbättringsmöjligheter när det krävs.

Det gör jag också och tänker fortsätta med hela livet ut.

Dagens fredagsfeeling är stolt och rakryggad. Jag tänker göra det jag kan för mig själv och andra där jag kan göra det.

Hälsar,
En Jobbig Jävel

Hopplös, men hoppfull

Kanske är just den kombinationen – hopplös, men hoppfull – ett av de allra bästa lägena i livet.

Hopplös, men hoppfull betyder i mitt fall att jag kan vara lite slarvig och göra som jag vill för jag vet vad jag har och vad som komma skall. Jag känner mig fri, men är helt säker och trygg. Fattar ni vad jag menar?

Idag till exempel laddade jag batterierna i ottan med bästa sällskapet och frukostbuffé på Steinbrenner & Nyberg.

Eftersom jag inte hade bråttom någonstans efteråt tog jag med mig delar av frukostsällskapet på ett träningspass i solen. När sällskapet kände sig färdig hade jag inga som helst problem att fortsätta mitt träningspass ensam. Hade fortfarande inte bråttom någonstans…

Hopplös, men hoppfull är verkligen ett guldläge i livet! Jag vet att bråda tider med nytt jobb, nya rutiner och en massa energikrävande moment kommer att komma snart.

Så jag tänker njuta och ladda batterierna så mycket jag bara kan.

Onsdagens topp 5

1. Jag har fått tillbaka förmågan att ta plats på jobbet. Så många månader jag inte sagt ett pip och helst undvikit möten och andra sammankomster. Sjukt va? Nu vågar jag göra min röst hörd igen. Det passar väldigt bra när man håller på att avsluta ett jobb för att börja på ett nytt…

2. Jag prioriterar mina dagar efter vad jag själv behöver. Familjens behov kommer såklart alltid först, men den där andra tiden, när jag jobbar och lever utanför familjen, ser ut på ett helt annat sätt nu. Jag bryter av, tömmer hjärnan och ger mig själv ställtid. Jag har aldrig haft för mycket att göra, jag har varit felbelastad och känt meningslöshet vilket skapat mycket oro. Den känslan håller jag på att lägga bakom mig. För gott…

3. Jag försöker leva i nuet, men längtar redan till torsdag. Varför? Jo, jag ska inleda dagen med en frukostbuffé med minst en kär vän, träna njutomhus och bära kjol eftersom det är kjoltorsdag. Jag har redan på förhand sorterat bort ett möte som inte känns så viktigt för mig just nu. Känner att det är dags att börja trappa ner på mitt nuvarande jobb. Med en vecka kvar på bygget behöver jag inte veta allt…

4. Vi har bokat och bjudit in till Halloween-kalas om några veckor och alla vill vara med! Hurra! Bara en sån sak, att vara värdinna för ett ”stort” och trångt kalas och se fram emot det med enbart glädje. Det var länge sedan… Ska smita ner på stan sen och köpa (förhoppningsvis hållbart) halloween-pynt och pyssel. Googlar också recept på världens godaste pumpasoppa. Någon som har tips?

5. Jag har inte ont någonstans och känner mig fysiskt stark. Ska ge vaden några dagar till med enbart lätt löpning och fortsätta med prehab av hamstrings. Men det där att vara begränsad är faktiskt bara en detalj. Jag gillar läget och är träningskreativ och öppensinnig.

Jag kanske låter lite hög? Ach, det får vara så.

Nämn något som förgyller din onsdag!

Träningskreativitet och hitte-på-pass

Träningsnöden har faktiskt ingen lag. På ett sätt kan det vara bra att vara begränsad i sin ”vanliga” träning. Jag är helt säker på att jag hade masat mig ut på en ”vanlig” löprunda igår om löparbenen hade varit med mig.

Istället blev det ett väldigt typiskt hitte-på-pass som föddes samtidigt som jag tränade det. Efter cirka 50 minuter hade jag lagt sex lugna joggkilometer samt ett gäng pulshöjande övningar och lite styrka bakom mig.

Till min hjälp hade jag en grusslinga på dryga kilometern och utegymmet på bilden nedan.

Men hur hittar man på ett hitte-på-pass?

1. Utgå från vad du vill ha ut av träningen.
Igår prioriterade jag i första hand sol och frisk luft, därav utomhusträning. Utöver det ville jag ha ett gäng joggkilometer i benen samt allround-träning och skön rörelse för kontorskroppen.

2. Spana in dina omgivningar. Vilka är förutsättningarna för ditt pass?
Jag är välbekant med utegymmet ovan och kunde använda uppvärmningen och resten av löptiden till att fundera ut hur jag skulle använda gymmet.

3. Kör bara kör! Perfekt är tråkigt.
Ja, helt plötsligt stod det ju någon annan jeppe under chinsstången som jag hade planerat att använda. Då joggade jag ett varv till på slingan till jeppen blev färdig.

Mitt väldigt enkla passupplägg

För samtliga övningar jag nämner nedan gäller 10-12 reps och tre set per övning.

1. Uppvärmning i form av lätt jogg, cirka 2 kilometer.

2. Axelpressar (som på bilden ovan) + upphopp med djupa knäböj på den där träplattan som ni ser i bakgrunden.

3. Lätt jogg runt grusslingan, cirka 1 kilometer.

4. Step-up med hopp på plattan (ett ben i taget) + explosiva burpees med armhävningar mot traktordäcket.

5. Lätt jogg runt grusslingan, cirka 1 kilometer.

6. Dips mot traktordäcket + utfall + en omgång excentriska chins (sen kom den där jeppen).

7. Lätt jogg runt grusslingan, cirka 1 kilometer.

8. Två avslutande omgångar excentriska chins.

9. Nedjogg 1 kilometer.

Jag mådde som en prinsessa efteråt, helt rödrosig, pigg och grann.

Nu tycker jag inte att du ska göra likadant, nej hitta på ditt alldeles egna favoritpass utifrån vad du behöver just idag.

Handen på hjärtat. Vilket träningspass längtar din kropp efter just nu? Tell me!

Sol och själamotion

Trots frånvaro av ordentliga löppass blev det en helg vid havet helt i min smak. Det magnifika vädret fick oss att kasta jackorna redan innan solen hade gått upp och helgen spenderades utomhus. Mestadels hängde vi hela familjen, men jag fick även mina värdefulla smita-iväg-stunder…

Lördag förmiddag rivstartade med ett barn på cykel och ett i barnvagnen. En upptäckarpromenad vi gått så många gånger förut och som alltid innehåller kor, får och väldigt många kaniner. Huvudsaken var att jag fick känna mig som en hyvens helyllemorsa som inte låter sina barn sitta framför en iPad, när det är så fint väder ute…

Fåren tittade lite konstigt på oss, vilket berodde på att tvååringen envisades med att säga ”Muuuuuuu!” med ett efterföljande gurglande skratt åt sig själv. Hon är en stor humorist, precis som sin mor.

Samtidigt som vi gick vår promenad tände sambon dagens eld som slukade träd, stockar och ris och till slut fick ge färg och smak åt grillkorven som åts med havet som kuliss.

När jag tänkte på oktober i typ juli, var det inte det här jag såg framför mig, men det är ju bara att tacka och ta emot. Eller hur?

Några timmar efter korven var det då äntligen dags för min alldeles egna själamotion. Väldigt lätt jogg varvat med promenad och ett gäng bålövningar och tåhävningar njutomhus när jag kom hem. På vägen fångade jag världens bästa utsikt och tog en alldeles för lång paus trots att jag inte alls var trött.

Söndagen startade med projekt ”ta upp båten och hela familjen ska vara med och hjälpa till”, men det gick oväntat smidigt och inget av barnen trillade i vattnet och båten står nu på torra land och vilar till nästa år.

Det var knappt jag hade någon energi kvar till träning denna dag, men havet kallade på mig och jag utförde typ samma själamotion som på lördagen.

Men det där med tåhävningar alltså. Jag känner ju att de gör mig gott, men OMG VAD TRÅKIGT!

Hur har din helg varit?

Bra skit och dåligt bajs-listan

Bra skit: Jag höll mitt fredagsfriskvårdslöfte till mig själv och spenderade en timme utomhus i rörelse på bästa arbetstid.

Dåligt bajs: Jag hann springa drygt en kilometer innan jag fick ont i vaden och fick ägna resten av friskvårdstimmen åt annat än löpning…

Bra skit: Utelunch med lax, lime, mynta och kollegan Joel.

Dåligt bajs: Jag får tjata om den där vaden igen…

Bra skit: Jag är träningssugen, glad och peppad på att cykla, utomhusfysa, leka med småtrollen och promenera i skogen hela helgen lång.

Dåligt bajs: Det blir inga intervaller på min favoritraksträcka på grund av vaden…

Bra skit: Jag ska andas havsluft hela helgen och väderprognosen ser väldigt behaglig ut.

Dåligt bajs: Perfekt löparväder som inte kan utnyttjas på grund av vaden…

Ni ser! Livet ger och livet tar, men känslan i det stora hela är fortsatt magisk.

Tack!

Med det önskar jag er en riktigt fin helg.

Hur länge måste jag löpvila min vad?

Skulle det kunna räcka till typ imorgon fredag?

Jag är rädd att ni tröttnar och slutar läsa om det här förvandlas till en nischad depp- och skadeblogg…

För er som orkade notera det så fick jag alltså, samtidigt som jag hyllade mina hela vänster hamstring, ont i höger vad förra helgen.

Med rädsla för att kärringen har fått gubbvad har jag inte sprungit en meter sedan dess.

Jag startade min nya ”rehab” med två dagars helvila från träning för att verkligen ge kroppen en chans att känna efter vad som är fel. Istället för träning tog jag hand om min kropp med en helkroppsmassage hos fantastiska Body Therapy och mådde riktigt fint. Och nu har jag hängt på gymmet två tidiga och helt smärtfria mornar i rad.

Det känns ingenting i vaden när jag inte springer. Jag har gymmat som vanligt och levt livet som vanligt med en hel del promenerande. Om det känns när jag springer vet jag ju inte än eftersom jag har låtit bli löpning.

Ni som vet typ allt. Vad tror ni? Är det riskfritt att testa lite löpning imorgon fredag? Bara liiite… Det skulle sitta så fint att smita iväg en stund från jobbet på förmiddagen och fånga lite puls och dagsljus.

Saker som bländar mig mitt i livet efter deppen

Jag upptäcker världen igen och inser hur länge sedan det var jag njöt av både det stora och lilla. Den där kvävande och gråa sörjan som omgav mig alldeles för länge (och bara blev värre…) är på väg bort.

Jag ser och tar in färger. Jag orkar lyssna på andra människor och reflektera över och reagera på vad de säger. Jag har tålamod. Igår lyssnade jag på en pod utan att känna mig överstimulerad och trött. Jag tar initiativ och genomför saker utan att reflektera. Mina löparben är (oftast) pigga och lätta.

Ibland måste jag bara stanna upp och nypa mig i armen för att jag känner så många saker för min omgivning.

Livet efter depressionen alltså. Varje dag känns så oerhört storslagen.

Som att gå ut en oktobermorgon i Åmål och se en humla i en blommande solros.

Eller sitta ensam på café i Göteborg och smutta på en Cappuccino med havremjölk.

Det här blev så djupt att jag nästan känner att jag måste dra ett skämt, men jag låter faktiskt bli.

Jag håller på att samla ihop mig för att skriva ett inlägg om mediciner, terapi, egenjobbet och livsomvärderingar. Men också om det där som fick bägaren att tippa över till slut så att hjärnan inte längre kunde återhämta sig själv.

Om ni är intresserade förstås. Är ni?

Den stora njutomhushelgen!

Jag hade beställt finväder, glada barn, traillöpning och dignande svampskogar till vår myshelg i Åmål. Efter några om och men fick jag precis det, men vi börjar med att kika på sambons Instagram.

I den vackra och prunkande sänkan, där vi genom åren fyllt kasse efter kasse med matsvamp, fanns knappt något liv kvar och vi tvingades tänka nytt.

När vi hade bytt plats och sorgen i hjärtat över att inget är för evigt hade lagt sig styrde det upp sig både med svampplockning och arbetsfördelning. Någon måste ju ta selfies medan den andra plockar svamp.

Vi går hela tiden och muttrar om att det minsann inte är någon tävling i svampskogen. Fast man muttrar bara till man hittar den största flocken med trattisar eller de allra finaste gula kantarellerna…

Vem som hittade den här skattgömman är oklart, men vi delade i sann samboanda på plockandet.

I svärmors färgglada och praktiska gummistövlar vann jag nog i alla fall skogens outfitpris och slapp bli tagen för älg under pågående älgjakt. Vad jag vet har inte älgar knallgröna gummistövlar med rosa snörning.

Nåväl, vi kom hem med lagom mycket svamp till slut. Lagom mycket att ta reda på. Lagom mycket för att räcka till svamppizzorna på vår eventuella Halloween-fest och för att täcka upp behovet under året som kommer. Framför allt var de timmar vi spenderade till skogs helt magnifika. Det är få saker som får mig att koppla av så mycket som att traska runt på mjuk mossa.

Löpningen då? Jo strax innan svamputflykten utmanade jag bakbenet med drygt sju kilometer teknisk trail, 5.7 kilometer kuperat elljusspår och dryga två kilometer asfaltlöpning.

Bakbenet höll för 15 kilometer väldigt varierad löpning. Hurra!

Det gjorde tyvärr inte höger vad (frambenet?) som nog kommer att kräva några dagars löpvila och rehab…

Jaja. Jag fick ändå njuta lite lätt löpning och höstkrisp på söndagen också innan jag linkade hem. Fast nu har jag ju vanan inne av att linka hem, så det gör mig inte så mycket. För imorgon är en annan dag.

Eller hur?

4 bra saker med att byta jobb

Det börjar pirra i maggropen när jag tänker på att jag snart ska byta jobb och arbetsgivare, men istället för att berätta vad jag ska jobba med och exakt var listar jag fyra grymma grejer som visade sig ingå…

1. Jag kommer att jobba ett stenkast ifrån min älskade löparbana, som jag ofta tränade på när vi bodde inne i stan. Hindås har det mesta, men någon löparbana finns där inte (än…) så jag ser fram emot att återerövra våra gamla hoods.

2. Det ryktas om ett välutrustat och fräscht gym några trappor ner från min kontorsplats…

3. Jag och Ola kommer att befinna oss något närmare varandra, vilket betyder att vi kan mötas halvvägs och luncha tillsammans. Precis som vi lyckades göra igår för första gången på X år.

4. Jag slipper ett resemoment, att invänta och åka spårvagn, vilket kommer att spara massor av tid. Istället får jag en frisk och lagom kort promenad från Korsvägen.

Alltså, hur bra kan det bli?

Go fredag på er och njut av helgen!