Tar mig en hutt!

En extremt liten en för att kolla om rödbetsjuice orsakar kväljningar eller om det kanske är gott ändå trots tidigare dåliga erfarenheter.

Det var gott idag. På ett märkligt det-här-vill-jag-bara-ha-ibland-vis. Sen kom jag på att det är direkt osmart att sitta och dricka rödbetsjuice i vit och stickad tröja, men allt gick bra även på den fronten. Jag känner mig som en riktig långdistansare nu. En seriös typ, som hoppas på mirakel. Viktigast i min uppladdning är dock kokostopparna och chokladbollarna.

Fick förresten en hel låda med godsaker igår. Det är bara att dricka, tugga och svälja. Ser fram emot att testa bönpastan. Jag tror på den.

En rödbetshutt från Biotta fick förgylla denna förmiddag.
menmia-rödbetsjuice

Selfies utan gränser efter gymtopp

Tänk dig följande scenario: Du är på gymmet. Du har tränat bra. Kroppen känns så där fantastisk. Det är faktiskt nödvändigt att föreviga ögonblicket och därefter sprida det i dina sociala kanaler på webben. Du hittar en spegel och bränner av ett gäng selfies. Det är bara det att  ljuset är kass och din kropp ser snarare ut som vit spagetti än den uppumpade skönhet den faktiskt är. WHAT TO DO? Hitta nya vinklar och positioner! Idag klev jag upp på toalettstolen på Friskis & Svettis eftersom det var den enda platsen i hela bygget som åtminstone visade en antydan till ett tränat axelparti i spegeln. Och tvångstankarna om en ihopbrakad toalettstol kom och gick, men inget farligt hände…  Det var dagens tips signerat Men Mia!

Idag tränade jag hela överkroppen. Det var väldigt länge sedan jag körde ett sådant pass. Inte lyfte jag tungt heller, då jag vill vara fräsch på lördag. Det blev lite som ett cirkelgym faktiskt. Jag betade dock av en övning i taget (cirka 30 reps på varje) och gick sedan vidare i livet och kom aldrig tillbaka. Det blev med andra ord ett varv…

Dagens superpass:
# Rodd i kabelmaskin
# Breda latsdrag
# Axelpress med hantlar
# Halvliggande hantelpress
# Stående enarms axelpress
# Bicepscurls
# Dips på bänk
# Rodd i TRX
# Armhävningar samt bålövningar på bosuboll

En bättre selfie!
menmia-toalettselfie

Det viktigaste med löpning…

är poseringen till instagram- och/eller bloggbilden efter träningspasset. Vi proffs fotograferar nämligen väldigt sällan under tiden vi tränar (undantag kan förekomma vid lökpass). Nej då tränar vi. Efteråt däremot, då skyr vi inga medel. Då är det okej att posera med syfte att blända världen som  en riktig stjärna.

Jag har blivit grym! Mina instafollowers jublar. Och det gör ju ni med. Det vet jag.

Se och lär! Se och lär…
menmia-posering

Maten under en marathonvecka

Jag får ganska ofta frågan om vad jag äter under veckan när jag ska springa långt. Svaret är alltid lika tråkigt (eller bra beroende på hur man ser på det). Jag äter mat. Jag äter det jag skulle ha ätit vilken vecka som helst. MAT. Samma mat som min familj äter då vi sitter ner vid bordet och äter tillsammans. Det vore ju jättekonstigt om jag satt och petade i mig något annat bara för att jag ska ut och springa en sväng. Mitt enda önskemål denna vecka var en Pasta Carbonara på fredag. Och det gick de med på :)

Carbonaran samsas under veckan med kött och potatisgratäng, grekisk pastasallad, ärtsoppa och pannkakor och fiskgryta med ris. Som vilken vecka som helst.

Men jag äter inte bara mat, då jag har en stark dragning till kokostoppar. Sådana ska jag baka mig en plåt mot slutet av veckan. Snickerskakorna, som jag meckade ihop inför Tjejmaran, kommer att bytas ut mot chokladbollar på grund av chokladbollslängt. Ja, jag får det ibland och det ska vara den riktiga varan med smör och socker. Och så har jag köpt nötter som ska rostas i ugn. Det får gärna slinka ner lite smågodis också  – helst choklad eller syrligt. Min nyfikenhet har beställt hem en flarra rödbetsjuice för 29 spänn, men tycker jag inte om det så låter jag bli.

Jag kör inte med någon kolhydrattömning. Har aldrig gjort. Jag dricker inte kolhydrater som smakar klister, dock finns detta med i min historik som marathonlöpare, men jag vet inte… Jag har fått avsmak.

Nej, det kommer inte att gå någon nöd på mig den här veckan direkt. Det gör det aldrig, vare sig jag ska springa ett Marathon eller ej. Så nu vet ni. Det är inte svårare än så att ladda en kropp. Inte min kropp i alla fall. Och det brukar ju gå bra.

Men vi är alla olika och har olika grejer för oss. Det är ju det som är så kul!

Har du något du måste äta eller göra under en marathonvecka?

Kvällens middag – grekisk pastasallad  som serverades med tzatziki & surdegsbröd.
menmia-vanlig-pasta-salladmenmia-grekisk-sallad-pasta

Ett Marathon och lite till

I höstsol som sipprade mellan träden, ner på skogsstigarna och mig. Nä, den här löparhelgen gick inte av för hackor precis.

Rev ju av mitt långpass redan på lördagen i preparerade terrängspår utan direkta tekniska inslag. Fick uppförsbackar och nedförsbackar på mjukt underlag så att jag teg.

Igår vände jag blicken mot urskogen, snubbelrötter, mördarstenar och fotledsdödare. Trail när den är som allra bäst med tungan rätt i munnen. Kom på där och då varför jag har utrustats med så långa armar som jag annars tycker mest är i vägen – de håller balansen bra när jag springer i skogen.

Helgen gav mig till slut ett Marathon och lite till. Kroppen samarbetade och kändes stark från start till mål, trots att det var några månader sedan jag sprang någon form av mängd och långdistans. Det är som om de där uthållighetsränderna aldrig går ur.

Nåväl. Min quickfix inför Skogsmaran nu på lördag är därmed slutförd. Den här veckan blir av den lökigare sorten. Och jag kommer att vara lugn i sinnet medan jag lökar, käkar kolhydrater och längtar kuperad terräng…

Ett lättlöpt parti på mitten av gårdagens bana, där en kan sträcka ut och ösa. Älskart!
trail-menmia

Jag genomförde mitt långpass

Ja, nu är det gjort. Och det är dumt att göra det enkelt för sig. Fick skjuts till träningsmeckat Hanebol som är fullproppat med vackra skogsstigar. De är inte bara vackra utan väldigt kuperade också. En får som aldrig någon rast och ro i de små löparbenen. Tänk er sista milen på Lidingöloppet, fast hela tiden och minus Abborrbacken. Jag tog milen, som är knappt en mil, två varv och kryddade med en sexa. Sen fick  jag nog och kände att det var dags att lufsa hemåt.

26.5 kilometer på 2.22.  Snittade alltså på 5.23 min/km, vilket kan tyckas vara lite snabbt med tanke på kuperingen. Oh well. Jag blir så uttråkad och trött av att springa långsamt, så jag vill ha lite driv i steget, både för att orka och hålla motivationen vid liv. Så är det.

Med tanke på att  jag inte har sprungit några långpass sedan Big Bang är jag mer än nöjd med dagens insats på löparjobbet och börjar bli så där pirrig och flamsig inför Skogsmaran nästa helg.

Att få ladda med hembakade kokostoppar och snickerskakor igen. Bara en sån sak.

Starka terrängben. I like you!

menmia-trailrunning

Förhalar ett långpass…

Bloggar lite. Tuggar på en extra skiva surdegsbröd. Lägger upp en bild på brödet jag äter på Instagram. Busar med barnet. Kollar till Ola som sitter med en hemläxa. Städar efter barnet, vi är inte hemma så det är klart en vill hålla undan precis hela tiden. En kopp kaffe på det. Pratar med svärföräldrarna om vädret. Det är jättefint och löpvänligt. Perfekt för långpass. Plockar med träningsgrejerna. Vilka ska jag ha på mig och med mig?

Nej, det går inte fort idag. Jag gruvar mig. Långpass är ingen favorit så här innan och under tiden, men få saker slår känslan efteråt. Därför kommer jag att göra det. Snart.

Tänker på alla kämpar som springer Lidingöloppet idag och hejar på distans. Ett fantastiskt lopp, som en gör rätt i att disponera smart. Det var med Lidingöloppet det hela började för mig på riktigt år 2009. Tog mig runt. Var helt förstörd. Sa typ upp bekantskapen med löpning i några månader efteråt. Men se så bra det blev till slut. Sen ”råkade” jag anmäla mig till ett marathon och det rullade på. Och här är vi nu år 2014. Jag springer fortfarande.

Nä, dags att sluta förhala och byta om. Det får bli något rosa.

Igår tog jag mig en kort fredagsjogg/transportlöpa och höll på att blåsa bort ute på den dalsländska slätten. Det var festligt ändå. Att stå typ still i motvinden.
menmia-blåst

Fyndar hälsa och godis på en fredag

Klickfingret har varit i farten denna morgon och shoppat goda små ting, som jag hoppas ska dimpa ner hos mitt postombud nästa vecka och förbättra min hälsa lite till. Just nu funderar jag mest på vad Ola kommer att säga om bönpastan. Mycket spännande!

Fredagsshopping med eftertanke:
Sist jag drack rödbetsjuice höll jag på att spy, men jag är ju inte den som ger upp i första taget. Därför bestämde jag mig för att klicka hem ekologisk rödbetsjuce från Biotta (500 ml 29 kr). Kan vara bra att ta sig en slurk inför Skogsmaran nästa helg.

Magnesium är hett. Nu ska det in i min kropp och ge effekt också. Holistic Magnesium (120 mg, 100 kapslar, 106 kr)  ”minskar trötthet och utmattning”. Perfekt!

Goodlife (50 g x 15, 90 kr). Vem vill inte ha mer goodlife i livet? Eventuellt är detta att klassa som godis och absolut inte hälsokost, men ach. Tant behöver ju godis också och jag tänker mig att det är bättre än en kexchoklad efter ett sånt där hårt träningspass då jag behöver någonting NU! NU! NU! för att inte krevera.

Ekologisk sojabönsfettuccine (200 g, 29 kr) och ekologisk fettuccine gjord på gröna sojabönor (200 g, 29 kr). Kan jag bli mer trendig eller? Pasta som inte är vanlig pasta. Perfekt i en träningsblogg med koll på det senaste! (Ola?)

Nu kan jag lägga mig på rygg i kökssoffan och låta hälsan komma till mig…shopping-bodystore-hälsa Gött!

Surdegsflow!

Jepp, vi har flyt just nu. En gång i veckan får ett nytt bröd se dagens ljus. Surdegen är Olas barn. Precis som jag gav Moa näring och omtanke när hon låg i min mage, matar Ola sin surdeg med mjöl och kärlek.

Att vara med surdeg är lite som att ha ett barn, om än inte lika tidskrävande. Surdegen kräver omvårdnad, tillsyn och varsamma händer. Vi delar dock lika på sysslorna numera ”när den ska födas och bli till” för att få det att gå ihop med familjelivet. Det är många moment med jäsningar och knådningar hit och dit. Då är det bra att arbeta jämställt. Dela lika på bördan liksom.

Just nu inspireras vi här i vårt gemensamma arbete med surdegen, men bröden blir lite olika varje gång. Förra veckan föddes ett gäng baguetter. Igår blev brödet något större än ett mänskligt huvud, vilket var kul eftersom det höll på att slå i taket i vår  standardugn.

Det ska vara festligt att vara med surdeg. Framförallt så är det förbannat gott!

Är du med surdeg? Eller vill du bli?

Mums mums mums med ett tjockt lager smör och en god ost.
menmia-surdeg

Tugga terräng

Den känslan. DEN. När en inte kunnat springa på några dagar och sedan släpps ut.

BOOOOOM!

Förstår du vad jag menar?

Och på en sådan där dag med perfekta förutsättningar dessutom. Sol, friskt och alldeles lagom svalt för långa tights och en t-shirt. Tack hösten! Du var väldigt snäll idag.

I alla fall så känns det skönt att vara på banan igen. Inte löparbanan dock då det är dags för en quickfix inför Skogsmaran nästa helg. Lite längre, lite lugnare och stenar och rötter under fötterna. Så kommer min träningshelg att se ut. När jag tänker efter så körde jag exakt samma quickfix helgen innan Tjejmarathon i juni, då jag inte heller hade några långpass i kroppen. Det funkade utmärkt! Dumt att ändra på väl beprövade koncept…

Ser fram emot att tugga terräng. Bokstavligt talat…
menmia-djurisk