Bildskatter man minns

Ni vet när man har lite tråkigt (läs: skjuter upp andra saker) och börjar gå igenom fotoalbumen som finns på datorn. Hjärtat hoppar till lite av glädje när där finns en kategori som heter friluftsliv 2009.

Jag tänker ”Oh, vad hade vi för härliga outdoor-aktiviteter för oss 2009, när vi nästan nyss hade träffats och inte hade några kids?”

Mappen innehåller 12 foton på när jag stoppar godisnappar i näsan och fotograferas ur olika vinklar.

Jahapp liksom. Det var det vi gjorde 2009…

Foto: Ola Karlsson
menmia-friluftsliv

Hektiskt att ha helg?

Det är åtminstone väldigt variationsrikt med fredag, lördag och söndag nu för tiden…

Det här var nämligen helgen då jag…

# hämtade ut min akademiska kurslitteratur på posten på fredagen för att hinna med en deadline på söndag kväll. JAG VET! Helt kass framförhållning, men viktigare saker har kommit emellan typ varenda dag.

# åkte direkt från postutlämningen till fritidshuset och passade på att transportspringa sista biten.

# på kvällstid skrev en akademisk essä på tre A4 med väldigt kloka reflektioner kring och kokosolja, hälsa och etik.

# drack bubbel både fredag och lördag strax innan mina akademiska studier.

# fick besök av svärföräldrarna, vilket alltid är lika trevligt.

# shoppade loss på IKEA med sambon, blev utbränd och fick hoppa över lördagsintervallerna, som ersattes av ett lugnt distanspass.

# blev bjuden på brietårta med varm plommonmarmelad. Gudars vad gott!

# satt vid havet och reflekterade en liten stund.

# insåg att vi har ett hus med diskmaskin och dusch.

# transportlöpte första biten från fritidshuset och passade på att springa mitt första snabbdistanspass efter graviditeten. Efter två kilometer uppförsbacke som uppvärmning fortsatte jag med fem kilometer kuperad tortyr. Sååå värt! Trots att jag fick gå några steg i en av de brantaste backarna (som kom vid fyra km ungefär) klarade jag mitt outtalade mål och sprang 5K på 23.41 \o/ Vad kan jag göra för tid på en flack bana? ^^

# firade min uppåtgående löparform med en falafel mä brö.

# klarade min akademiska deadline och hann skriva det här blogginlägget också.

Jag har tyvärr inte hunnit ta någon dusch efter dagens löppass, men det spelar faktiskt ingen roll. Lite skit har ingen dött av.

Jag längtar redan tillbaka hit!

 

Önskerubrik 6: När jag var liten ville jag bli ? när jag blev stor! (och varför)

Önskerubriken kommer från en Johanna utan blogg, men hon gills ändå eftersom hon ska springa Lidingöloppet imorgon lördag 🙂

Jag hade flera drömyrken när jag var liten, men har svårt att placera in i vilken ålder jag var när respektive yrke kändes intressant. Därför presenteras jobben nedan i icke kronologisk ordning.

Barnmorska
Jag hade någon föreställning om att barnmorskor kramades med bebisar hela dagarna, vilket ju hade varit ett väldigt mysigt jobb. Nu när jag har blivit äldre och dessutom själv fött två barn vet jag att så inte är fallet. Jag är jätteglad att det finns så många grymma barnmorskor inom den svenska sjukvården, ty det är inte längre ett yrke som jag finner intressant.

Lärare
Den drömmen finns fortfarande kvar i bakhuvudet. Nästa gång jag vill byta inriktning i livet kanske jag vidareutbildar mig och träder innanför skolans väggar. När jag var liten ville jag bli lärare både på grund av goda förebilder (lärare jag hade som gav mersmak) och dåliga förebilder (lärare jag hade som var ena riktiga rövar). De bra lärarna ville jag bli som. De dåliga lärarna vill jag bli bättre än.

Författare
Jag har alltid skrivit massor av ren lust. Som liten fyllde jag stora kollegieblock med ord och uppmuntrades starkt av min omgivning att skriva. Som lite äldre deltog jag i flera novelltävlingar och vann nästan alltid. När jag blev äldre ändå frilansade jag i flera år som skribent samt gav ut en diktsamling. Som ni vet (förlåt att jag tjatar) finns det ett halvfärdigt bokmanus i min byrålåda. Grejen är den att måste nog plocka bort något annat för att frigöra tid att färdigställa det. Träningen? Nej, det går ju inte… Men den här barndomsdrömmen är fortfarande väldigt aktuell.

Vad ville du bli? Kommer du ihåg?

Löpvila – en vän och fiende

Det är stor skillnad på självvald löpvila och ordinerad löpvila. För att inte tala om en sådan där högst frivillig, men samtidigt ofrivillig och sjukt lång löpvila, som infaller när en är gravid och framtung. När den ordinerade löpvilan dessutom toppas med en sumpig capuccino, då får till exempel Anna nog… Anna är måhända en bloggstjärna, men åter till mig nu.

Jag är inne i några dagars självvald löpvila, tre dagar närmare bestämt. Nog för att jag verkar vara en riktig tuffing som kutar intervaller på löpande band och premiärspringer långpass på en måndag, men nog behöver jag vila allt. Min kropp är inte van vid löpning än, inte att springa längre än typ 45 minuter i alla fall. Därför vilar jag i tre dagar från mitt fantastiska löpsteg. Då får leder, senor, ligament och annat jox tid att återhämta sig och läka ihop. En bra prestation som känns ”lite utöver det vanliga” ska alltid efterföljas av vila. Så är det bara.

Fast jag behöver ju inte sitta hemma på kammaren för det. Jag kan ju alltid gå till gymmet och skaffa mig den biffiga överkropp jag alltid saknat… Har två gympass på mig att uträtta stordåd för muskelmassan.

Glad torsdag på er!

Imorgon startar jag upp löparmaskineriet igen. Lite lätt bara, för att skapa goda förutsättningar inför backintervallerna på lördag. Foto: ballabarn.se
menmia-sjalvvald-lopvila

 

Önskerubrik 5: En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Rubrikönskemålet kommer från Malin och satte mig verkligen på prov…

För jag är liksom inte så hemlig av mig och har inga problem att dela med mig av stort och smått i livet, från både nutid och dåtid. Jag vet att jag vid olika tillfällen bloggat om nedanstående, som jag upprepar ifall ni missat:

– Första kvällen jag och Ola träffades blev jag aspackad och gjorde bort mig rejält. Fick ringa och be om ursäkt dagen efter och på den vägen är det…
– På Nyårsafton 2008 åkte jag slalom utan hjälm i Hemsedal. Jag är sämst på utförsåkning och ramlade när jag stod stilla. Fallet gav en så elak skallbasfraktur att jag fick åka ambulanshelikopter till närmsta sjukhus och bo i en röntgenapparat. Det värsta var dock att jag inte fick äta på ett dygn…
– Jag har vid flera tillfällen i livet varit överviktig, vilket jag kompenserat med perioder i undervikt. Det var nog först när jag var runt 27 som jag hittade någon form av balans och hållbar livsstil som jag trivs med. Jag är 37 nu (snart), så 10 år som vän med mig själv är fan inte så illa. Jubileum!
– Jag var vegetarian i 12 år och bröt sviten med en korv mä brö på fyllan.

Ach, det där var lite gott och blandat som kan vara bra att veta om mig. Nu till det Malin faktiskt frågar efter.

En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Det kan verka som om jag är en ganska skön, avslappnad och social typ. Right? Ni vet vad ni ska svara… Det är dock helt fel. Eller nja, ingår du i min bekantskapskrets och jag känner mig trygg i ditt sällskap eller om jag befinner mig i något annat sammanhang där jag känner mig trygg, så kanske du uppfattar mig precis så. På en scen framför en massa främlingar funkar märkligt nog också mina mer charmiga sidor, men sen tar det nog stopp på härligheterna.

Jag har verkligen blivit expert på att undvika otrygga situationer. Istället för att konfrontera mina rädslor, så går jag i ide och hoppas att ingen märker att jag inte är där. Eller om jag ändå tvingas dit (till exempel av en arbetsgivare) så blir jag helt tyst och framstår nog (för det otränade ögat) som världens mest intetsägande och tråkiga människa. Du får helt enkelt jobba lite, locka med godis och vara jävligt snäll för att mina sköna, avslappnade och sociala sidor ska komma fram. Sen blir det åka av. Det lovar jag.

Och så lider jag av telefonskräck… Alltså att prata i telefonen. Scrolla däremot kan jag göra hur mycket som helst.

Jag vill också gärna curla hela världen och vara alla till lags, men det orkar jag inte riktigt. Så då mår jag dåligt ibland. Jobbar på att slappna av lite med det där. Alla förtjänar faktiskt att få vara någon annans pain in the ass ibland. Tyvärr är det ofta sambon som får ta smällen…

Kommer ni att fortsätta läsa min blogg trots att ni vet allt det där om mig nu?

Jag känner mig en gnutta otrygg så blundar en stund och låtsas att ni inte finns…menmia-löpning-kul

 

Intervallplaneringen gör mig pirrig…

Det spritter i benen (som egentligen fortfarande är lite sargade efter måndagens långpasspremiär) och några av mina dagdrömmar handlar om lördagens intervaller. Lördagsintervallerna är just nu veckans absoluta favoritpass! Återkom till mig om några veckor och fråga vad jag tycker om intervaller då. Måhända känns det inte lika nytt, fräscht och kul längre… Haha.

Jag smider med glädje svettiga, tuffa och roliga utmaningar för min kropp. Den här gången vet jag att lördagen kommer att spenderas vid fritidshuset och där är det kuperat åt alla håll. Backarna går inte att komma undan, vilket jag såklart tänker utnyttja. Jag ser framför mig att jag vaknar på lördag morgon och är sugen på ett lekfullt backpass, där naturens böljande skiftningar bestämmer hur jobbigt det blir. Visst låter det nästan som poesi?

Där finns en runda som mäter cirka åtta kilometer och är att betrakta som mycket kuperad. På lördag tänker jag ta mig an rundan på följande sätt:

Uppvärmning 2 km
Backträning när vägen tillåter
Nerjogg 2 km

Vad betyder då ”Backträning när vägen tillåter?” Jo, varje gång jag stöter på en backe som är något att räkna med ska jag bestiga den minst tre gånger innan jag springer vidare. Det kommer att bli ganska många backintervaller av varierande längd och lutning innan rundan är slut.

Bra va? Backträning är nämligen bra för nästan precis allt – konditionen, styrkan och löpsteget bland annat.

Snart kanske någon tvingas ta rygg på mig och inte tvärtom…
menmia-backtraning

Önskerubrik 4: Matvanor i en småbarnsfamilj

Rubrikönskemålet kommer från Johanna. P.S. Jag har bara en önskerubrik kvar sen och det går bra att önska fler bloggrubriker här.

Vi har ett väldigt avslappnat förhållande till mat i vår familj och eftersom det inte finns några allergier behöver vi inte medvetet undvika någon råvara. Så det gör vi inte heller. Vi lever ett rörligt liv, med mycket träning och vardagsmotion för föräldrarna och det stora barnet är konstant i rörelse känns det som. Den minsta ligger fortfarande på rygg och sprattlar och äter bara mjölk 🙂 Hos oss går det helt enkelt åt mycket mat. Husmanskost, ganska ofta fredagstacos med extra allt och snabbmat när dagen kräver det gör oss nog ganska ordinära.

Jag tänkte ge er en inblick i våra matvanor genom att bjuda på några av våra ständigt återkommande middagar till vardags.

Vegetarisk lasagne
Vi fyller oftast lasagnen med lasagneplattor, hyvlad zuccini, Keso, passerade tomater, fräst babyspenat, lök och vitlök.

Laxpaket med ris
Ett saftigt laxpaket är bland det godaste jag vet. Oftast lägger vi några laxfiléer i ett foliepaket. Kryddningen består av salt och peppar, några klickar smör, citron och färsk dill. Laxen serveras med ris och en gräddig sås.

Pannkakor
Världens mest variationsrika maträtt? Jag byter gärna ut någon deciliter av vetemjölet mot t.ex dinkel eller graham. Ibland blir det vanliga lövtunna pannkakor och andra gånger amerikanska pannkakor. Serverar med hallonsylt, färsk frukt, bär och Keso, vilket går hem hos det stora barnet. Jag och Ola gillar också att äta pannkakor med ”vuxenfyllning” t.ex. Keso + fetaost eller Keso + grönmögelost.

Pasta med köttfärssås
Behöver ingen kommentar. Alla har sitt eget recept och det är alltid gott 🙂

Limedoftande kycklingben i ugn med ris
Marinerar kycklingben i massor med pressad lime, olja, salt och peppar. Serverar med ris och en yoghurtsås som också kryddats med lime samt vitlök.

Andra återkommande middagsfavoriter
Färsbiffar med fetost, traditionell korvstroganoff, utomhusgrillade korvar med bröd, hamburgare, hembakad pizza, kikärtsbollar, helgtacos och pasta carbonara.

På frukostbordet
Det varierar… Gröt, ägg, fil, müsli och matiga smörgåsar är favoriter.

Alltid i kylen
Mjölk, havremjölk, ett stort paket ägg, hallonsylt, grädde och smör.

Alltid i skafferiet
Havregryn och knäckebröd.

Grönsaker och frukt
Finns alltid hemma och ingår i varje måltid och ofta som del av mellanmålen. Personligen är jag besatt av bladspenat och morötter. Bananer finns alltid i fruktskålen.

Min filosofi
Jag tycker inte att man ska göra detså svårt för sig med maten. Att utesluta råvaror är okej vid allergi, men inte annars. Socker då och då skadar inte en frisk människa. Låt godis och glass vara något högtidligt som intas vid speciella tillfällen, men våga njuta av godsaker till vardags också. Det där med att äta supernyttigt under veckan och släppa alla hämningar fredag till söndag har jag aldrig förstått mig på. Sprid ut njutningen istället och var snäll mot kroppen och sinnet varje dag. Vägra dieter och trender och hitta din/er egen väg. Maten ska ge energi till det du/ni vill göra.

Vegetarisk lasagne – saftigt, näringsrikt och gott! menmia-vegetarisk-lasagne

Pannkakor med frukt och bär – gott för både liten och stor. menmia-amerikanska-pannkakor

Indiskt är en snabbmatsfavorit, men vi hamnar även på MAX och i IKEA-restaurangen. indisk-mat

 

Tankar före, under och efter ett långpass

Före: Jamen 1 timme och 30 minuter ska jag väl fixa att springa. Vänta nu… Hur länge sen var det egentligen jag sprang ett långpass? *tänker efter* Ett år är det. Ska jag fega ur? Nej. Jag ställer in ett tidsmål på klockan och skiter i tempo och distans. Men har jag verkligen 1.30 på mig när Ola kommer hem från jobbet? Vilket dessutom är min typ sämsta spring- och energitid… Jo, det borde funka om jag är så där typiskt föräldraledig och förbereder middagen under dagen, så han får chans att hänga med kidsen utan att stå i köket. Jag får bita ihop och bara göra. Idag är min chans. Jag springer upp till Skatås, det var så länge sedan jag var där.

Under: Varför valde jag att springa upp till Skatås? Det är bara uppför precis hela tiden. Nu blev jag bajsnödig också. Fan…men en riktigt kvinna reder sig. Det går ju inte fort precis. JAG ÄR UTTRÅKAD! Inte pallar jag att öka tempot heller, benen är fortfarande helt stolpiga efter intervallerna i lördags. *kollar på klockan* Hm, det är 45 procent kvar av passet. Ska jag skita i allt och springa hem direkt? Nej jag tar några backjävlar till, sen springer jag hem och cirklar lite i stan. Undrar om den där torsken jag har förberett blir god och visst har vi chips i skafferiet? Ja chips vill jag ha sen. Okej, sluta tänk på chips – var här och nu. Du springer långpass för fan. Som du har längtat efter det här! Sådärja, nu är jag klar. Det var väl inte så farligt…

Efter: Tänker på mat och chips. Äter mat och chips. Bollar bebismatning, tandborstning och blöjinköp. Tänker att det är bra att man faktiskt kan kombinera allt det där som man gillar.

Imorgon blir det löpvila… Foto: ballabarn.semenmia-langpass-efter-graviditet

Lördag Söndag Måndag

Lördag. Lägenheten är full av kärt folk. Släkten är på något sätt alltid bäst. Det lagas morotssoppa med ingefära och vitt vin. Lekparken på Heden livas upp rejält när vi anländer och andra barn hakar på de härliga kusinerna. Vi tar paus i skuggan (som blir för kall) och käkar glass. Bröderna Karlsson är ute och springer milen tillsammans. Jag vet att jag också ska få komma ut på mina lördagsintervaller, bara inte exakt när. Det visar sig bli direkt efter en glasskula Himmelsk röra, vilket ställer till det något. Jag är inte laktosintolerant, men just glass har min mage svårt för. Fast det skiter (haha!) väl jag i!

Magen får konstra – jag springer ändå helt enligt plan.

Uppvärmning 1.5 km
10 x 1 min (1 min vila mellan varje intervall)
3 min vila
10 x 30 sek (30 sek vila mellan varje intervall)
Nerjogg 2.0 km

Jo, det här passet tar bra i och med att man ligger på maxfart mest hela tiden. Jag springer med siktet inställt på kvällens tacos och rödvin. Vilken boost för löparbenen. Testa!

Söndag. Vi fortsätter att flytta in i fritidshuset vid havet. Träningen skjuts upp. Träningen passar inte in. Treåringen spårar ur. Treåringen blir glad. Bebisen vill ha mat. Bebisen vill bara ligga och titta sin mamma i ögonen. Sen skjuts träningen upp igen. Vi kommer hem 21.30 och min dag är slut. Visst är jag lite sur (fråga Ola…), eftersom jag verkligen hade sett fram emot den där återhämtningsjoggen i havsnära miljö.

Måndag. Nya träningstag! Fast först har jag en heldag med båda mina bustroll <3

Till helgen vill jag ha den här löpningen mot havet 🙂

Så här spekulerar ett snille kring sin helgträning…

”Minnena från förra lördagens norska intervaller är lite för färska för att backiga och långa intervaller ska kännas kul. Det skippar jag.”

”Näe, det kommer nog inte att hinnas med något gym. Får kasta ner mina träningsband i packningen. Kanske kan träna lite bål, rygg och bröst hängandes i nån gren?

”Oh! På söndag måste jag köra dips på bänken med utsikt över havet. Inte för att jag vill. Utan för att jag kan…”

”Korta och snabba intervaller då? Ja, det känns kul även om jag bara har tillgång till kuperade rundor. Får hitta på något rivitgt. Vad brukade jag göra förr?”

”AHA! 10 x 1 min med en minut vila mellan varje plus 10 x 30 sek med 30 sekunder vila mellan varje. Det gamla favoritpasset kommer att ta bra. Det kör vi på!”

”Aj då, familjeplaneringen säger att jag måste genomföra passet tiiiidigt på lördag morgon. Pallar jag? Springa lördagsintervaller på en söndag istället – går det?”

”Jamen just ja! Vi får ju finbesök på lördag och kommer att spendera lördagen i Göteborg. Då kan jag springa intervallerna på bana kanske.”

Hur ska detta sluta? Den som lever får se…

Är det här det händer på lördag morgon?menmia-löparbana