Men Mia!

…och jag satt inte i soffan och lät veckan rinna ifrån mig. Istället fick jag ta fram superkrafterna bara hänga med och samtidigt försöka skratta så mycket som möjligt. Och springa lite förstås, när luckorna uppenbarade sig som små hallelujamoments längs med motorvägen.

Måndag: Tur och retur Karlstad för möte, där jag förundrades över hur mycket kaffe det doftade utanför Löfbergs Lila. Tog ett extra djupt andetag och lät koffeinet räcka hela vägen hem till Hindås. Blaskigt tågkaffe i pappmugg kändes aldrig aktuellt.

Tisdag: Aaaaahhh… En helt vanlig kontorsdag med skönt kollegialt häng och helt utan överraskningar. Hade energi över till en kvällsmil och njöt av mörkret, ensamheten och den friska luften.

Onsdag: Tur och retur Varberg för inspirerande planering inför 2019. Denna dag myntades också den vackra meningen ”Eftersom det inte blev något julbord bjuder jag på en julkebab!” Jag hoppade och studsade som ett barn på julafton då jag inte är det minsta sugen på julbord, men bytte kebaben mot en falafel. Kom hem, laddade om och drog iväg med hela familjen på bamsejympaavlsutning i Hindåsskolans jympahall. Hade planer på att springa, men det sket sig. Jag behövde vila.

Torsdag: Lucia! Smög upp i ottan och genomförde morgonjoggen mellan 05:30 och 06:45 och kom hem till en tomte och en lucia som satt i soffan och gluttade på barnkanalen. Morgonjoggen var det bästa jag har gjort för mig själv på länge! Under löpturen skottade jag in tillräckligt med energi och kreativitet för att orka med både jobbets överdådiga lussefika och skrivtid vid skrivbordet.  Det här var också dagen då alfahannen lämnade oss för att åka på skidresa. Jag bestämde att jag och barnen skulle klä julgranen. Det blev kaos, men vi blev kompisar igen.

Fredag: En jobba hemma dag med väldigt mycket jobb, men med en välförtjänt paus för löpning längs med mina vatten. Mötte gryningen och myste som en julgris. Hämtade kids lite tidigare eftersom jag är en perfect mom och såg till att det stod en pannkakstårta på bordet till middag. Nu… Blogga för första gången på flera dar och sakna alfahannen som förmodligen vilar och dricker öl efter en iskall skiddag.

Ser fram emot: Att svärmor kommer på besök i morgon eftermiddag och stannar till söndag då jag och äldsta dottern ska åka in till stan och gå på musikal på operan. Hur härligt?! Det var världens bästa födelsedagspresent till mig som jag får förmånen att dela med min Moa.

Veckan som försvann har ändå varit en väldigt bra vecka. Och nu är det verkligen dags att börja räkna ner mot en fröjdefull jul i Hälsingland.

Ett tidigt uppvaknande i huset vid havet innebär totalt mörker. Här finns inga gatlysen som ledning och grannarnas fönsterlampor hjälper föga. Man får manövrera sig ut från sovrummet på känsla för att inte väcka dem som fortfarande sover. Där utanför känns det så fel med ljuset från lampan i taket som i denna stund skulle vara väldigt stark. Så man tassar vidare i mörkret ut mot köket och hoppas hitta några ljus och tändstickor. När rispet mot tändsticksasken stör tystnaden och det första ljuset tänds skapas den perfekta lördagsfeelingen direkt.

I stearinljusens sken intas frukost och där äger också dagens första samtal rum. Någon vill bara äta cornflakes. En annan blir sur när hon inte får ett tjockt lager sylt på första mackan. Själv lutar jag mig tillbaka och tänker att dagen kommer att bli fin. Sörplar en och annan kopp kaffe och anar att vädret där utanför är råfuktigt och kargt.

Nån timme senare står jag ombytt och klar redo för mina havsnära landsvägar. Jag är sugen på ett helt vanligt distanspass och samlar ihop drygt tolv kilometer på den tid som är bara min.

Går i mål på stranden för att njuta en stund innan jag tar de sista stegen upp mot huset. På min agenda står nu att få mini i säng för förmiddagsvila och steka pannkakor till stekpannan ber om nåd.

Resten av dagen är som en öppen bok redo att fyllas med i princip inget vettigt alls. Jag börjar med att slå mig ner bredvid stora tjejen som precis fått sitt lördagsgodis och tittar på en film.

Med det önskar jag dig en fantastisk lördag!

Det känns som om jag har svikit dig den här veckan. Det var aldrig min mening. Kan du förlåta mig?

Jag har helt frivilligt låtit jobbet äta upp all min tid och energi och det har varit helt fantastiskt roligt. Nej, ni har inte kommit till fel blogg. Det är nog jag som äntligen har hittat rätt jobb… Att få vara skribent, coach och inspiratör i en och samma roll. Mhm. Där satt den liksom.

Hur kul jag än har haft på jobbet så har jag sett till att springa lite varje dag, förutom idag som är en vilodag. Löpningen har jag förlagt till sena kvällar, men det tänker jag ändra på imorgon. Jag har packat träningsväskan som ska med till jobbet. Strax efter jobbfrukosten, som serveras varje dag klockan 9, är det jag som ger mig ut på äventyr i Göteborg city. Den löpturen kommer att vara en toppeninvestering för mig, min arbetsgivare och min familj som ska dras med mig hela helgen. Tror ni inte?

Jag har sjukt mycket att göra, men om min fredag eftermiddag ska bli kreativare än en burk med gammal sill är jag beroende av dagsljuset och rörelsen. För att helgen ska landa rätt i kroppen när familjen hämtar upp mig för en helg till havs måste saker och ting få skakas om i löparskor. Så är det bara.

Vad fint det ska bli med helg förresten. Ordet helg är som en varm smekning i hela systemet. Jag planerar att ta mig tid att blogga eftersom jag längtar efter det. Så vi hörs snart igen mellan havsnära löpturer, tacos och viloläge i soffan!