Löpare under utveckling i medvind

Jag ser fortfarande mig själv som en nybörjare på snabbhetsträning. Ända till augusti förra året var jag helt säker på att jag hatade intervaller och inte ville ha några störande och snabba moment i min softa och sköna träning. Nä fy faen, blodsmak och mjölksyra var inget för mig. På tävling kändes det okej att ta i, men ALDRIG på träning med några ytterst få undantag då jag fick så kallade spontana ryck.

Sådana ryck får jag fortfarande, men då ser jag oftast till att göra något vettigt av dem. Ett spontant snabbdistanspass eller några ännu mer spontana tusingar känns numera mer motiverande än att springa lite fort bara för att jag har lust.

Idag var det intervalldags igen. I ädelt sällskap av hela fina familjen. Att Ola är snabbare än mig med barnvagn behöver jag inte berätta va? Jag är ju kvinna och har därmed ett mentalt övertag…

2 x 2000 meter + 2 x 1000 meter. Så kan en ju också göra om en har lust. Dagen till ära bjöds vi på skitmycket motvind åt ena hållet och precis lika mycket medvind åt andra hållet, vilket påverkade intervallerna ganska mycket.

Den första tvåtusingen gick åt helvete på 8.26, men det är jag van vid. Så brukar det vara och att inleda i motvind var ingen hit. Desto mer hoppfull kände jag mig inför den andra i medvind. Mycket riktigt, så rev gammelbena (med hjälp av medvinden) av den på 7.56. med en helt annan stark och stabil känsla i kroppen. Flaggan i topp! Jag fick dock sluta vifta med flaggan ganska snart eftersom den första tusingen skulle springas i motvind. Slet arslet av mig för 3.58. SUCK. Dags för grande finale. Det sista krutet skulle matas ur benen. Stängde av klockan på 3.45. Sjukt bra! Tack medvinden, jag har härmed utsett dig till min bästa vän <3

Jag ser just nu på mig själv som en löpare under utveckling, både fysiskt och mentalt. Jag har redan övervunnit de mentala hindren som tidigare fanns där och hindrade mig från att ”orka” eller ”vilja” springa intervaller. Fysiskt finns det mer att jobba på. Tror knappast att jag har ett ultimat löpsteg. Ibland kommer jag på mig själv med att köra ”grävskopan” med armarna för att ta mig framåt :) Oh well. Ett steg i taget, så får vi se var snabbhetsträningen tar mig. Ska testa mig själv på milen inom kort. Mycket spännande.

Ola och Moa under hemjoggen. Är mycket avis på Olas kompressionstights från Skins.
ola-menmia-familj-löpning
Och jag då. Tomatröd, flurig i håret, vindpinad och lite ihopskrumpen i ansiktet. Precis som det ska vara direkt efter ett gäng göttiga intervaller.

menmia-intervaller-löpning

Mina proteiner smakar banan och kokos

När det var dags att köpa nytt proteinpulver från Holistic valde jag att byta smak. Trots att jag är en sann chokladälskare, så vågade jag välja banan och kokos denna gång. Alltså det är ingen jättegrej egentligen då jag älskar kokos också…

Eftersom jag bara dricker min proteindrink två gånger i veckan, det vill säga när jag har varit på gymmet, så blir det en smarrig högtidsstund varje gång. Några deciliter mjölk, en banan och två skopor pulver håller mig mätt, nöjd och glad hela vägen hem. Väl hemma är det riktig mat som gäller.

Att få i sig lite extra protein ser jag som något positivt. En guldkant på träningstillvaron, som just nu är ganska tuff och alldeles…alldeles underbar!

Bra grejer för Mia. Makes me feel good!
holistic-protein-banan-kokos

Ett utegym i centrala Göteborg

Vi hittade utegymmet igår kväll bara en minut från där vi bor. Det finns dock några problem med detta lilla ”guldkorn”. Först gladdes vi väldigt mycket åt vårt fynd och de typ sex olika grejerna att hänga, dra och bli stark i. Vi fattade dock bara hur tre av dem funkar och vad de ska vara bra till. Chinsstången mycket välbekant. Två mackapärer för magövningar – solklart! Men resten. WHAAAAT?! Jag lär återkomma till detta…

Igår var ingen styrketräningsdag. Men självklart var en tvungen att svinga sig upp i stången som den apa en är. Här kan jag hänga och visa upp mig på Heden mitt i centrala Göteborg. Alla som går förbi ba ”WOW! Stark och snygg tjej!”

Utegym. Bra å ha om en fattar nåt. Heden i Göteborg har förresten fräschats upp och förvandlats till en grym lekstuga för stora och små. Grymt. Nya basketplanen lockar…
utegym-heden-Göteborgutegym-Heden-Göteborg-menmia

Lite ro i sinnet en onsdag

Fast ändå inte. När Lillan äntligen har vaknat ur sin sjukdomsdvala och ätit sin morgongröt med stor aptit så händer det andra tråkiga grejer. Typiskt va? Fast jag håller huvudet högt och lever på som vanligt. Så får det där som stör och gör mig lite låg hänga med under dagen ute i periferin.

Jag har en träningsplan faktiskt. Startar med en lätt jogg för att mjuka upp snabbdistansbenen från igår. Är det något som gör en både stabilare och gladare, om än bara för stunden, så är det träning. Rörlig ”terapi” som gör gott för hela kroppen. Visst är det så hörrni? Och så kan en liksom anpassa ”terapin” efter dagsformen så att den gör riktigt stor nytta. Galet bra.

Jag tänker att det här blir en bra dag.

Kanske finns där utrymme för en feelgood-promenad också. Som den här.
kvällspromenad-menmia

Spontan snabbdistans

Även om jag inte är det minsta krasslig och det definitivt inte är synd om mig har jag gått och blivit mentalt sympatisjuk med dottern. Alltså jag lever och gör det jag ska, men det är som i en trött dimma på något sätt. Jag är helt klart påverkad av den trötta lilla illbattingen som bara vill äta frukt, dricka vatten och allra helst sova.

Men men. En behöver ju komma ut också. Jag hasade mig därför ner för trapporna och förberedde kroppen på ett skönt distanspass utan krav. Det var bara ett problem med det. DÖTRÅKIGT! Jag stod inte ut med att lufsa runt och orka tänka. Så jag förhandlade med kroppen. ”Hörru, det är tisdag! Ska vi köra tisdagsintervaller istället och ha lite roligt?” Kroppen svarade ”Njae…” så det blev en snabbdistans. Ett mycket bra val!

Sex kilometer snabbdistans tillryggalägger man ganska fort. Okej, jag erkänner… Det var inte jätteroligt och lätt de första tre och dessutom motvind, men precis som vanligt så lossnade det andra halvan. Lite uppjogg och nerjogg på det och löparjobbet var gjort i ett nafs. Gött äre!

Vilken bonus en dag som denna.

Lite för mycket ljus på den här löparen ibland dock.
menmia-löpning-running

Vissa dagar alltså

Igår. Den sista lediga dagen på långhelgen. Lite helig sådär. En sista chans till extra återhämtning innan vardag. Jag startar starkt på gymmet med bröst och axlar. Vandrar hem genom ett soligt Göteborg med sommarkänsla. Jo, jag är nog precis lika snygg och fantastisk som jag känner mig. Vi packar bilen full för en roadtrip. Jag ska hoppa av längs med vägen och ta löparskorna den sista biten fram till målet. Först ska vi stanna och ta en burgare till lunch. Allt känns helt perfekt.

Vi hinner åka i tio minuter ungefär. Lillan blir sjuk. Det säger bara pang. Vi vänder hemåt igen. Sedan blir det mys och hålla handen i soffan av alltihop. Klockan fyra äter vi vår lunch i omgångar. Barnet är tappert. Hon somnar vid sju som vanligt. Jag har fortfarande träningskläderna, som jag satte på mig inför bilfärden, på mig. Så ja, det blir en runda till slut med start strax innan 20. En lite trött och matt runda, men ändå frisk. Springer upp till Skatås och luktar på skogen. Det mår en ju inte dåligt av direkt. Efter 13 kilometer kommer jag hem som en lite bättre människa.

Vid 22 äter vi fruktsallad med nötter, turkisk yoghurt och honung till middag. Ibland behöver man liksom efterrätten direkt. Igår var en sådan dag.

Så tjena tisdag, som känns som måndag. Nu kör vi!

Vi glömmer delar av gårdagen och tar med oss den här känslan från påskhelgen 2014.
menmia-familjepromenad

Våga vägra träningsbilder

Gårdagen gick främst i en annan nyans och klädsel. Ljuvligt. Vi njöt sommarvärme och kaffe på en altan mest hela dagen och tittade upp mot en blå himmel som aldrig slutade vara blå. Liten rumlade runt på studsmattan med storkusinerna eller gick lös på de vackra och planterade blommorna som stod uppradade i krukor.

En blir som glad i hela kroppen då. Lätt i sinnet. Och hoppfull. Det doftar sommar lång väg. Påskmat. Kaffe och limekaka. Kvällspromenad i ett landskap som doftade skog och jord. Stora delar av Karlsson-familjen samlade. Jag lyckades med en photobombing på en av familjebilderna. Hur nöjd blir man inte då?

Flera nyanser av blått.
menmia-vårmenmia-himmelmenmia-påsk

Feel free to run naked

Jag hade alla de här kläderna på mig igår kväll (bilden). Vilket misstag! Kanske mitt största på länge, då jag i övrigt är ganska flawless. Klockan var närmare 18 och jag skulle ut på en lugn runda med puls som hos en halvdöd. Då är det ju bäst att en klär på sig ordentligt va så att inte västkustvindarna kryper in och fryser blodet i ådrorna.

En supertunn underställströja. Ett par 2XU. ETT HELT LAGER FÖR MYCKET. Varför kommer värmen som en chock varje år? Jag log åt rökande och öldrickande ungdomar som promenerade runt i t-shirt och shorts. Just igår framstod de som mycket smartare än hon den där tanten i underställ.

Nu händer det vänner. Nakensäsongen är här!

Kläderna som döljer för mycket. Släpp fram huden!
menmia-göteborg-löpning

Och solen lyste på löparen

Fast det var inte helt självklart igår. Trots att en helst vill skriva om soliga underbara dagar i sina sociala kanaler, så får jag erkänna att vädret var förjävla ruggigt på förmiddagen. JAG FRÖÖÖÖÖÖS. Jag ville typ åka hem till varma goa lägenheten i Göteborg. ”Skit i det dära havet! Ta mig hem!” Fast alldeles lagom till min löptur kan det här blogginlägget förvandlas till en solskenshistoria ändå.

Jag höll på att byta om. Solen dök upp. Och sen blev det halleluja och böljande landsvägsporr av alltihop.

Ett lugnt distanspass på 15 kilometer var planen. Den planen gick upp i rök från första steg ty det var så härligt att springa. Trots att uppförsbackarna (och nedförsbackarna för den delen) radade upp sig på löpande band kunde kroppen inte sluta att ge liiiite för mycket. En sån känsla kan en ju inte skita i. Så medeltempot hamnade en bit under 5.00 min/km, men ach… Jag får  väl ta det lite lugnare ikväll då när jag pumpar in ytterligare distans i benen. Imorgon höjer jag farten rejält, då väntar någon form av kvalitet.

Löparmorsan med sin kameraskygga dotter som samlar ekollon.
löpning-menmia-hällebäck
Målrakan i Hällebäck är något alldeles extra. Framförallt är den jättelång.
löpning-hällebäck-menmia

Och påsken ska firas

Fast här tar vi det lilla lugna.

Igår bjöd vi hem en vän på lammstek, rotsaker i ugn och en massa sås. Om en stund åker vi till vårt enkla leverne i lillstugan. Där kan vi ha det lugnt och skönt. Äta lammrester och göra i ordning båten för säsongen. På söndag piffar vi till oss lite och låter oss bjudas på flådig påsklunch. Det får räcka.

Påskträning blir det såklart. Helt planlöst har jag packat ner ett par löparskor i väskan. Sen får vi se var benen bär mig. Med stor sannolikhet blir det ett gäng göttiga distanspass på landsväg längs med havsbandet. Och så lite utomhusstyrka i solen på det kanske? Perfekt!

Jag hoppas att ni får en riktigt fin och gla påsk vänner!

När man inte längre är det enda lammköttet i köket…
lammstek