Exklusiv bildbomb från familjealbumet, men vad är det som saknas?

Förvänta er inget naket eller annat smaskigt på grund av ordet exklusiv i rubriken. Nakenblogg var något jag höll på med förr. En exklusiv bildbomb är egentligen bara en omskrivning av att jag låter er få en glimt av hur vi har det på både in- och utsidan i det där nybyggda huset som jag tjatar så mycket om.

Nåväl.

Helgen vid havet blev bokstavligt talat en solskenshistoria med strandpromenader, klippklättring och sent soffhäng med chips framför tvivelaktig amerikansk film.

Jag har för ovanlighetens skull fotograferat massor! Vilket på minussidan har bidragit till lätta köldskador på fingrarna eftersom jag inte är skillad nog att hantera en systemkamera med vantarna på.

När jag tömmer kameran upptäcker jag dock ett stort svart hål. NÅGOT FATTAS MIG! Det finns betydande grej i mitt liv som jag längtade efter, men inte kunde genomföra trots perfekta förutsättningar.

När ni skrollar igenom bilderna nedan kanske ni upptäcker helgens svarta hål, som i och för sig gick väldigt bra att leva med.

Någon som vågar sig på en gissning? Vad var det som fattades mig i helgen?

Skäms på dig morsan!

Det är nu exakt ett halvår sedan jag var gravid och både jag och min kropp har fått distans till hela spektaklet, som konstigt nog inte bara engagerar den egna familjen utan också folk runtomkring. Jag tänkte nedan dela med mig av lite grejer som jag läst eller själv upplevt de senaste sex månaderna. Givetvis kommer jag att kommentera dem också.

”Kvinnor som joggar hem från förlossningen”
Meningen ovan är ett väldigt nedlåtande sätt att benämna kvinnor som börjar träna/springa tidigt efter förlossningen på. Jag har aldrig (trots att jag förmodligen ingår i kategorin) blivit utsatt själv, men läst uttrycket på flera ställen. Att börja träna tidigt ska man tydligen ha dåligt samvete för, eftersom man inte bara stressar sina ”medsystrar” utan också förstör sin egen kropp och försummar sitt nyfödda barn. Alltid denna shaming som aldrig tar hänsyn till att kvinnor är olika.

”Komma i form efter graviditeten”
Kan vi inte bara en gång för alla omformulera meningen ovan? Okej? Att komma i form har en osagd undermening att ”se ut precis som förut”, vilket sätter käppar i hjulet för många kvinnor. Jag tycker vi skiter i att komma i form och istället strävar efter att återfå funktionen att kunna göra det vi vill/älskar. En nybliven morsa ska liksom inte fokusera på att banta och stirra sig blind på bristningar, hon ska fokusera på rätt saker och på att vara nöjd och glad! Vi behöver inte fler eftergraviditetsbilder på magar, vi behöver kvinnor som faktiskt berättar något på riktigt.

”Men! Det syns ju inte på dig att du varit gravid!”
Folk som säger så vill säkert vara snäll och berätta att du blivit smal, men det är jävligt ytligt och trist att kommentera någon på det sättet. Hen som säger så har ju faktiskt inte en aning om hur kvinnan ser ut eller mår på insidan eller mellan benen för den delen.

”Min väninna hoppade i sina vanliga jeans dagen efter förlossningen!”
Att föra den här typen av information vidare till en nybliven mamma, anser jag vara direkt korkat. Den här meningen fick jag faktiskt serverad rakt i nyllet själv. Där och då var jag väldigt glad att jag är Mia, som totalt skiter i andras väninnor och deras jeans.

Ett halvår efter förlossningen känner jag äntligen att jag börjar få ha min kropp ifred igen. Ingen kommenterar hur jag ser ut och ingen kommenterar min träning i relation till att jag är mamma. För ja, träning och rörelse är tack och lov en väldigt stor del av mitt liv.

Jag är världens stoltaste mamma till två fantastiska döttrar.

Och JAG är världens bästa och starkaste Mia.

Läsarfråga: Några tips för att mentalt orka genomföra distanspassen?

Jag fick en väldigt bra fråga från Lisa om ett ämne som jag själv brottas med varje vecka…

Jag springer till och från, och har sprungit ett lopp, 5k. Skulle gärna fortsätta träna och springa 1 mil, men jag blir så sjukt uttråkad! Fysiskt skulle jag klara det, men min hjärna klarar max 7-8 km sedan är det på något sätt för tråkigt. Jag tycker ju det är roligt att springa, men min hjärna är inte så uthållig som kroppen. Några tips för att mentalt orka genomföra de där distanspassen? Tack för en jättebra blogg!

För det första: Alla behöver inte gilla att springa distanspass längre än 7-8 km. Om du har som plan att anmäla dig till ett millopp kommer du att fixa milen galant på dina nuvarande distanspass. Jämför med att det är väldigt få förstagångsmarathonlöpare som har sprungit ett marathon på träning innan.

För det andra: Det är kul och givande att utmana sig både mentalt och fysiskt! Därför kommer jag att ge dig några tips på hur du kan lura dig själv och dina hjärna att springa längre distanser.

Spring från punkt A till B – transportlöpning

Istället för att ge dig ut på en milrunda har du ett konkret mål med din löpning om du springer från punkt A till B. Du springer inte ”bara för att” utan för att transportera dig någonstans, vilket skapar ett mentalt mervärde. Transportlöpning kräver ofta logistisk planering med till exempel ombyte vid punkt B, men det är så värt.

Back-to-Back

Dela upp distanspasset på två etapper under en och samma dag. Så löste jag all min distansträning när jag jobbade fem kilometer från hemmet. Tur och retur blev det en värdefull mil till samlingen och jag mådde dessutom oerhört bra under dagen och kvällen av två  doser frisk luft. Även detta kräver viss planering, men i långa  loppet sparar du tid om löpningen är transport.

Distrahera dig

Det finns massor med bra poddar och ännu mer bra musik, som kan vara ett bra sällskap när det börjar kännas kärvt. Välj till exempel en pod som är lite längre än vad du räknar med att det tar för dig att springa en mil. Vem vet, du kanske bara måste lyssna färdigt och springer en liten bit till?

Gör något annat en liten stund

När det mentala börjar svikta – ta en paus och samla kraft. Sätt dig i ett skogsbryn och prata peppande med dig själv. Gå in på macken och köp något att dricka. Ring en kompis, fråga hur hen mår och berätta vad du gör. Ingen pausaktivitet behöver vara fel och ger dig tid till självreflektion om varför du känner som du gör just nu. Sen fortsätter du sista biten in i mål…

Se milen som veckans stora mål

Ladda och peppa för milen som om ditt distanspass skulle vara en tävling. När du väl har sprungit milen en gång kommer det inte att kännas lika dramatiskt och så småning om är det förhoppningsvis något du bara gör.

Spring med sällskap

Har du någon i din närhet som du kan springa med. Ta med hen på hela eller delar av rundan för motivation.

Bit ihop – inget är omöjligt

Du skriver att du har milen i dig fysiskt, det innebär att du kommer att älska dig själv när du även får den mentala biten på plats. Så bit ihop, spring din mil och fira därefter framgången! Ingen kanske tror det, men jag är precis som du – jag blir uttråkad rätt snabbt. Ändå har jag under mina långdistansglansdagar sprungit såväl femmillspass som 56 kilometer på tävling. Allt är möjligt!

Om mina kära löparvänner och tillika läsare har några fler bra tips – dela gärna med er i en kommentar!

Du är en stjärna – så ut och spring din mil!

Vem monterar klossarna på mina spinningskor?

I ett pressutskick från cykelkraft kammade  jag hem ett par cykelskor från Scott, som passar både i spinningsalen och på en mountainbike. Dessa skor är helt i enlighet med min livsplan, som innehåller både en önskan om mer spinning och en spargris, där jag sparar till en cykel för sköna skogsturer.

Jag har dock ett problem. De kom liksom inte färdiga med fästen och klossar. Jag måste dessutom skära loss en bit av sulan för att montera klossarna (som jag ännu inte har köpt). Hur gör man? Finns det någon man kan betala för att göra det åt en? Jag är väldigt mycket för att låta folk göra det de är bäst på och att skära i ett par sprillans nya skor känns inte riktigt som min grej.

Någon spinningfantast där ute som kan hjälpa mig?

Skorna, som heter Scott Crus-r Boa, är by the way supersköna och till min stora glädje diskreta i färg och framtoning. Ingen skulle reagera om jag glömde att ta av mig mina Scott och promenerade hem i dem från ett spinningpass. Japp, det har hänt… Jag har lekt en hel del med Boa-snörningen, som är en helt ny erfarenhet för mig. När jag väl fick kläm på hur det fungerade kände jag att jag aldrig vill knyta ett par skor igen.

Nu ska jag bara se till att få ordning på cykelskorna så att jag kan börja använda dem.

Nya kompisar. Jag tror att vi kommer ha mycket kul tillsammans. Snart…

Låt mig berätta varför marklyft är tufft

Jo, marklyft är tufft för att:

1. Låt oss säga att jag når mitt mål att lyfta 100 kilo. Om en 100-kilossnubbe försöker överfalla mig sen, så vet jag i mitt inre att jag skulle kunna lyfta honom om han var formad som en skivstång.

2. De flesta med träningsvana och utan skadeproblematik är starkare i marklyft än vad de själva tror. Testa, men slarva inte med tekniken.

3. Du aktiverar i princip hela kroppen när du tränar marklyft. Då kan du liksom skita i att göra nåt vettigt resten av den dagen…

4. Om du någon gång i livet vill unna dig att ”skriklyfta”, det vill säga vråla som fan och hans morsa, så är platsen framför marklyftsstången helt rätt. Du kanske förvånar en och annan person inne på gymmet, men jag har sett stora och starka karlar bete sig på det här sättet flera gånger. Nu är det din tur att gräva djupt!

Idag körde jag mitt första pass i jakten på 100 kilo. Råkade lyfta 85 kilo i söndags, så avståndet till den magiska gränsen har minskat något. Jag hade världens gulligaste bebissällskap med mig på gymmet idag, därför undvek jag de riktigt tunga vikterna och skriklyften.

Istället jobbade jag med fokus på teknik och många repetitioner i följande pyramid:

Uppvärmning: Promenad till gymmet + 20 kilo x 20
40 kilo x 12 (3 set)
50 kilo x 10 (3 set)
60 kilo x 10 (3 set)
Precis här började tålamodet att  tryta på bebisen, så då vände jag…
50 kilo x 10 (3 set)
40 kilo x 12 (3 set)
Promenaden hem fick bli nervarvning

Jag blev trött idag, men känner att ingenting är omöjligt!

Ett otypiskt Utomhusfys på Heden

Detta är ett reklaminlägg i samarbete med mig själv.

Imorgon tisdag klockan 17.00 kör vi årets första och därmed också bästa Utomhusfys på Heden. Säsongen kommer att starta på ett ganska otypiskt sätt – grunden i passet är tre block med cirkelträning. Utöver cirklarna kommer jag att piffa till passet i sann och innovativ Men Mia-anda. Kanske blir det en gnutta av övningen Faceplant eller varför inte Dansa runt julgranen även i januari?

Tidigare idag tog jag med mig båda kidsen ut på Heden och testade övningarna. De gick hem hos både mig och fyraåringen! Halvåringen brydde sig inte alls…

Någon viskade att det var bjudmåndag, därför bjuder jag på morgondagens tre träningscirklar.

Cirkel 1 (40 sek jobb/15 sek vila – tre varv)
Knäböj (med eller utan upphopp)
Höftlyft (fötterna på marken eller fötterna på bänk)
Utfall (med eller utan vridning över det främre benet)

Cirkel 2 (40 sek jobb/15 sek vila – tre varv)
Armhävningar (valfri variant)
Rodd i stång
Burpees efter bästa förmåga

Cirkel 3 (40 sek jobb/15 sek vila – tre varv)
Planka med axelklapp
Russian twist
Planka med benlyft

Min förhoppning är att deltagarna ska känna att de aktiverar hela kroppen inför det nya och härliga året som precis har börjat!

Träningspasset är gratis och har en exklusiv facebookgrupp för dem som vill och har möjlighet att vara med. Knacka på dörren så släpper jag in dig.

Det är utomhus det händer!

 

Mitt träningsprogram för mina snabbaste 5K någonsin

…samt att lyfta 100 kilo i marklyft. Jag är helt säker på att dessa två godingar går att kombinera om jag för första gången i mitt liv tränar lite smart och med eftertanke. Mitt träningsprogram, som är utformat efter mitt nuläge och mina behov, sträcker sig fem veckor framåt och huvudfokus ligger på att ”lära” kroppen att springa snabbt igen. Parallellt vill jag bli både fysiskt och mentalt starkare framför marklyftsstången. Efter fem veckor gör jag en utvärdering och skriver ett nytt träningsprogram.

Nyckelpass
I träningsprogrammet ingår tre nyckelpass varje vecka – ett lugnt distanspass (10-15 km) , ett kvalitetspass (intervaller) som gör att jag känner mig tryggare och modigare i högre hastigheter och ett gympass med fokus på marklyft och löpstyrka. Övrig träning får inte störa nyckelpassen och får gärna vara lugna distanspass, då jag vet att mängdträning har en mycket positiv effekt på både min snabbhet och mitt hälsoläge.

MITT TRÄNINGSPROGRAM

Vecka 1
1. Distanspass 10 km
2. Korta intervaller – 10 x 1 min (1 min vila) + 10 x 30 sek (30 sek vila)
Syfte: Jag börjar med att ge kroppen ett riktigt chockpass i maxfart för att den ska förstå att något är på gång. Jag är bra grundtränad och har den löpmängd jag behöver för att fixa en sån grej.
3. Styrketräning – fokus marklyft och bål

Vecka 2
1. Distanspass 12 km
2. Långa intervaller – 4 x 2000 m (2 min vila)
Syfte: Passet ska utveckla min snabbuthållighet och farten ligger någonstans runt tröskeln, gärna lite snabbare.
3. Styrketräning – fokus marklyft och ben

Vecka 3
1. Distanspass 15 km
2. Korta intervaller – 10 x 400 m (1.30 min vila)
Syfte: Vi går upp på max igen, och jag kommer att flåsa som en idiot och dra på mig mängder med mjölksyra!
3. Styrketräning – fokus marklyft och bål

Vecka 4
1. Distanspass 12 km
2. Långa intervaller – 2 x 3000 m (3 min vila)
Syfte: Passet ska utveckla min snabbuthållighet och farten ligger någonstans runt tröskeln, gärna lite snabbare.
3. Styrketräning – fokus marklyft och ben

Vecka 5
1. Distanspass 10 km
2. Snabbdistans 5 km i nuvarande maxfart på 5 km
Syfte: Passet är ett test inför fortsatt träning
3. Styrketräning – maxlyft i marklyft

Jag kommer att återkomma i ett annat inlägg om hur jag lägger upp mina marklyftspass.

På måndag startar jag och det känns superkul!

Jag ska vara en happy runner hela vägen fram till målet.

Den mentala reaktionen och den fysiska verkligheten

När jag vaknar upp på torsdag morgon visar termometern -13 grader. Vi är ju inte direkt bortskämda med minusgrader i år så hjärnan väljer att tolka siffrorna på följande sätt ”Nämen fy! Idag blir det kallt och jobbigt att vara utomhus!”

Dagen går och vi tar en promenad ner på stan så att jag kan köpa mig ett par byxor. Solen skiner och det är helt ljuvligt om än lite kallt om fingrar och tår.

Lite senare under dagen, när mörkret har fallit, sjunker temperaturen lite till och termometern visar -15 grader. Jag och sambon står ombytta i hallen för att ge oss själva en löptur i kvällspresent. De första kilometerna gör ont i kinder och fingrar, men när vi väl kommer igång är löpningen på de knarrande vägarna helt fantastisk. Vi njuter, snackar skit och kilometrarna tickar iväg som under vilket löppass som helst.

Sambon frågar mig vad jag har på mig under löparjackan och jag beskriver mina två lager. Han informerar mig om att han bara har en tunn t-shirt under sin och jag kan inte sluta skratta. Jag berättar att jag äntligen börjar bli varm om fingrarna. Han meddelar att det är inte han, för hans vantar är tunna och stickade med hål i. Jag garvar igen…

När jag ger mig ut på fredag förmiddag har en värmebölja dragit in. Termometern visar  bara -7 grader och temperaturen stiger under passet samtidigt som jag kan lapa sol från en klarblå himmel.

Jag är så glad att jag struntade i min hjärnas tolkning i torsdags morse. Tänk om jag hade bangat och gått till gymmet och lyft vikter eller sprungit på bandet. Så jäkla ovärt i jämförelse.

Det är utomhus det händer!

Soldränkta landskap att tokgilla!

De tunga marklyften jag skrävlade om på nyårsafton…

Tyvärr var fem kilometer på under 20 minuter inte det enda jag satt och gläfste om vid nyårsmiddagen. Nej, jag pratade också om marklyft och berättade för det skäggiga sällskapet att jag ska lyfta 100 kilo inom kort.

Mitt utgångsläge i detta fall är 80 kilo och eftersom jag har tränat marklyft typ två gånger sedan Juni föddes i juli, är 80 kilo väldigt tungt för mig just nu. Jag har dock lyft 95 kilo för länge sedan, men det spelar ingen roll. 100 kilo är ganska nära min dubbla kroppsvikt och jag vet inte om jag är en sån som lyfter sig själv gånger två… Vad tror ni? Är det ens fysiskt möjligt?

Så japp, jag har två ganska tuffa träningsmål som pågår parallellt just nu. Bara att bita ihop och ha roligt liksom!

Under hösten har jag och Juni prioriterat löpning och utomhustid. Idag, när snön yrde utanför fönstret, gjorde vi premiär på gymmet tillsammans. På Friskis Kungsgatan i Göteborg får man ta med sig spädisar från öppning till klockan 11. Där finns stora ytor att placera de små liven på så att de inte utsätts för några risker. Hon satt upp eller låg ner i barnvagnsinsatsen och kollade på morsan som körde mängdträning på lättare vikter idag. Om jag inte kan gå imorgon var det inte bebisens fel…

Här kommer vi nog att hänga snart igen om jag ska nå mina mål…

2017 är den nakna underkroppens år!

Idag har jag rensat min garderob. Känslan är ungefär som efter ett träningspass – jag känner mig rödrosig, lätt mörbultad och fräsch. Behovet att göra plats för mig själv och mina egna tankar var tydligen extra stort i år.

En IKEA-kasse med hela och rena kläder går direkt till dem som bättre behöver dem. En annan IKEA-kasse åker sprängfylld till huset vid havet. Några gamla paltor var så slitna att de fick möta soppåsens gap. Jag och sambon har också rensat bland våra bebiskläder och kommer att skicka ett stort paket till kompisar i Uppsala som nyligen fått en liten Signe.

Jag rensar inte för att kunna köpa en massa nytt. Däremot är det lättare att identifiera vilka behov som finns, om det nu finns några.

När rensningen var klar stod jag där utan byxor till exempel. 2017 kommer tydligen att bli den nakna underkroppens år. Det minimalistiska levernet tilltalar mig. Jag ser framför mig hur jag leder Utomhusfys på Heden Kalle Anka Style och går på ett och annat möte och skapar stor chock när jag reser mig upp.

Eftersom all ledig tid lagts på garderobsrensning har jag inte hunnit med vare sig träning eller något av mina projekt idag. Först surade jag lite, men nu känns det värt.

Tänk när jag vaknar imorgon och alla spöken i garderoben är puts väck! Det kommer att kännas fantastiskt härligt att bita tag i nåt viktigt då. Och jag kommer att göra det med större lugn och högre kvalitet. Om än med bar underkropp.

På min to-do-list står bland annat:
– planera för terminens Utomhusfys på Heden
– kolla upp kurserna jag ska läsa i vår
– förbereda mig inför nästa veckas roliga möten
– skriva mitt eget träningsprogram
– ja…eventuellt köpa byxor också

Att rensa ut gör luften lättare att andas och tankarna lättare att tänka!