O-Ringen är dagar man minns

Varje år envisas jag med att lägga en hel vecka av sommaren på orientering. Resten av året är det oftast paus från karta och kompass. En hel del svordomar matas ur min mun under O-Ringenveckan. Jag frågar mig alltid varför jag inte ägnat orienteringen lite mer tid. Att vara skaplig på att springa är inte alltid en fördel, för när det går för fort hinner en amatörs hjärna inte med på kartan ändå och minuterna det tar att reparera skedda skador är längre än dem som en långsammare och mer teknisk person lägger på att gå rakt på kontrollerna… Så är det. Jag har nog vetenskapliga bevis för det vid det här laget.

Ändå är jag som sagt här i år igen. O-Ringen är för mig inte bara en grym träningsvecka. O-Ringen skapar alltid dagar man minns lite extra mycket.

Idag har jag genomfört veckans hittills bästa etapp. Lättlöpta tallhedar och tungsprungna sanddyner. Sand i löparskorna . Havsutsikt mellan kontroll åtta och nio. Glida ner, kämpa upp, nå toppen och känna sig som Queen of fucking Sand. Precis så. Det här är min typ av terräng, där  jag alltid gör mina bästa lopp. Eftersom dagens etapp inte blev någon katastrof ligger jag stabilt kvar på placering fyra i klassen Open 12. Jag har bara tre karlar framför mig resultatlistan. Någon av dem ska jag väl lyckas putta ner va? Någon kanske till och med viker ner sig. Det ska inte jag. Jag ska orka den långa banan hela vägen fram.

Jag har nu sprungit tre långpass i terräng på tre dagar. Imorgon är det vilodag och tid för annat. Vi ska åka till något typiskt skånskt och njuta. Det uppskattar jag mycket.

Som sagt. O-Ringen är dagar man minns lite extra mycket.

”Stanna bilen Ola. Det är ett kodakmoment där ute på fältet!”
menmia-oringen-hav

Jag bloggar inte. Jag är på O-Ringen.

Alltså. Jag tänkte innan jag åkte att det här skulle bli mitt första O-Ringen då jag skulle sköta om min blogg exemplariskt. Jag skulle göra det med glädje eftersom jag tycker att det finns så många fina saker att berätta om. Nu har vi varit här i Blekinge/Skåne sedan fredag klockan 11 och jag har inte ens tänkt på min blogg förrän nu. Jaja… En fetingfail på det va?

Dagarna går. Två orienteringsetapper har sprungits. Jag har såklart valt den längsta banan och spenderar därmed 1.30 – 2.00 timmar i skogen varje dag. Det blir fem långpass i terräng om jag håller hela vägen fram till fredag :) Tack  och lov är arrangörerna generösa med vätskekontroller ute i skogen, vilket  är tur med tanke på det tropiska klimatet.

Min orienteringsförmåga har inte blivit bättre av att ha pausats i ett helt år direkt, så jag är glad över mina starka ben som orkar ta ofrivilliga omvägar och springa vilse. Vid varje målgång är jag överlycklig, stolt och glad. Tröttheten i kroppen efter varje etapp är att jämföra med en halvmara ungefär. Tokigt nog ligger jag fyra i totalen nu och har chans på  topp tre om jag skärper till mig. Brottas mot ett gäng långdistansrävar med flera. Håll tummarna!

Ja, det finns så mycket jag skulle vilja berätta om.

Jag vill berätta om vårt fantastiska boende i Sölvesborg med höns i trädgården och generösa värdar som skämmer bort oss med nybakade frallor och grönsaker direkt från landet. Jag vill meddela världen att nästan hela Olas familj är här. Jag vill berätta att jag får ett GALET sug efter Pringles varje kväll, vilket jag självklart tillfredsställer. Man ska lyssna på kroppen! Jag vill berätta om havsbaden, om att bo i Blekinge och springa i Skåne och om terrängen.

En myt tänker jag passa på att slå hål på här och nu. Skåne är INTE platt. De två första etapperna har varit väldigt kuperade. Klurigt och roligt.

Återkommer. Oklart när dock…

Orienterings-Mia. Ser lite sur ut, men det är bara den starka solens fel.
menmia-oringenOch vår älskade Moa, som redan har stenkoll på kartan…
menmia-moa-oringen

Äntligen ett gäng rediga intervaller

2 x 2500 m + 2 x 1000 m sen tackade tant för sig och linkade hemåt.

Det satt långt inne. Var ombytt i evigheter och gjorde en massa annat innan jag kom ut. Det var för varmt, trots att det inte var särskilt varmt alls. Tantvallningar? Benen stretade emot. Hjärnan ville slutföra. Så det blev det så.

Passet avverkades med jävlaranamma och envishet som bensin. Misströstade efter den första intervallen, men det  blev faktiskt lite bättre och roligare för varje steg. Ändå funderade jag mycket igår på varför jag envisas med att springa snabbt med en förhoppning om att bli snabb. Jag får ju kämpa så mycket. Det finns ingen talang för snabbhet. Det är aldrig självklart. Kanske är det just därför…

OCH. De där passen, då en  inte får något gratis och är långt ifrån sitt bästa  jag – MY GOD vad stolt och tuff en känner sig efteråt.

Innan den trötta hemjoggen ertappades jag av en promenerande man, när jag försökte ta kreativa selfies med självutlösaren i skogsdunge. Flaggan i topp!

Den utmattade looken. Sällan ni får se den!
menmia-intervaller

Jag hade glömt bort att jag brukade vara kändis…

Av en slump, när jag höll på att kolla på andra videoklipp, påmindes jag om mitt forna kändisskap och satte lunchvåfflan i halsen. Hahaha. Det fanns en tid då jag var i tidningen typ jämt. SvD, GP och så vidare… Antingen handlade artiklarna om mig som person, löpning eller om mitt veckopendlarliv som kantades av tågkaos. På den tiden, vilket inte alls är särskilt länge sedan, tyckte jag att det var väldigt roligt att synas överallt. Why Mia? Why? Som tur är kan en börja säga nej efter ett tag när det inte känns lika roligt att prata om sig själv i media längre. Alla marknader mättas efter ett tag ni vet… ;)

Fast klippet nedan är mest bara roligt. Jag bloggade för O-Ringen den här sommaren i Challengebloggen. Och O-Ringen producerade en film om tävlingsklassen O-Ringen Challenge, som passar den som inte är knivsskarp orienterare.

Nu kan jag inte sluta skratta åt den nervösa Olan och uppskruvade Mian, som försöker svara på reporterns frågor samtidigt som hjärtat rusar och syran sprutar i de trötta löparmusklerna. Oss ser ni cirka tre minuter in i klippet.

Vi lovar att hålla lite lägre profil i Skåne…

Var är SI-pinnen?!

Jag/Vi gästspelar som orienterare en gång per år i samband med O-Ringen. Idag letar jag saker, som jag lägger på bra ställen så att jag ska veta var jag har dem när det är dags för O-Ringen igen. SI-pinnen som registrerar att jag varit vid kontrollerna och kompass – typiska bra-å-ha-saker i orienteringsskogen. Letar vidare om en stund.

I övrigt är det heltäckande kläder från midjan och ner som gäller, annars blir en diskvalificerad. Så långa tights samt knälånga tights och knästrumpor åker ner i packningen tillsammans med mina Salomon Fellraiser och mina gamla Icebug. Kommer nog att variera sko beroende på terrängtyp och väderlek. En vill ju inte halka eller ramla ner från en brant. Det sistnämnda har hänt och jag har fortfarande ett tufft ärr på högerhanden efter den lilla incidenten.

Jag funderar också på vilken typ av bana och vilken typ av träning jag vill ha under veckan. Långt och lättorienterat = bra löpträning som tusan. Lite mindre långt och svårare orientering = bra träning för tålamod och teknik. Vi får se, jag kanske varierar mig.

Igår förberedde vi oss på lite olika sätt. Först rastade jag dottern på löparbanan i lekparken här på Heden. Efter det släppte vi iväg pappan till gymmet. När han kom hem stod jag ombytt och väntade på att få ta min lilla runda. En lugn tolva blev det. I den bästa av världar hinner jag med lite snabbhetsträning idag.

Kommer hon att vinna O-Ringens miniknat varje dag efter att ha drillats av morsan?
heden-lekplats-menmia

Löparen och vädret

”Gilla vädret! Gilla läget!” Låter det lite väl hurtfriskt? :) Nej, det har inte undgått mig att det har varit värmebölja i Sverige. Även jag har stekts på landsvägar, sökt skuggan i skogen och druckit litervis med vatten. Det kan vara sjukt jobbigt att ge sig ut på en löptur när hjärnan kokar och andningen känns tung. För många är det inte ens särskilt hälsosamt att pressa kroppen i detta klimat. Då är det bättre att låta bli och göra något annat.

MEN. Om en ändå vill och kan springa så går det ju att anpassa löpningen till både dagsform och väderlek. Springa kortare och lugnare till exempel. Tillåta sig att gå och ta vätskepauser där skuggan skyddar. Vara lite cool och bli cool. Avsluta med ett bad för att balansera upp.

Nej, jag har inte njutit av alla träningspass i värmen. Ibland har jag längtat till de ska vara över redan från första steg. Så kommer belöningen efteråt. Vatten, svalkande melonskivor, glass, bad och känslan av att vara en riktig tuffing trots att en inte ansträngt sig särskilt mycket alls egentligen. Värt? JA!

Och det kommer regniga och svalkande dagar att njuta av. Ni vet när luften är så där frisk och klar och typ pumpar energi in i kroppen. Löparenergi! Jag har fått två sådana pass de senaste dagarna. Den tidiga söndagmorgonens korta banintervaller under öppen himmel med vattnet plaskande under löparskorna. Och gårdagens lilla eftermiddagstur då jag lyckades pricka in regnet helt perfekt. Då känner en att en lever!

Jag är på banan så att säga. Och det regnar. menmia-regn

Längtar skog och terräng

Vi går och väntar lite här hemma på att få åka iväg igen. På lördag sätter vi oss i bilen och åker mot O-Ringen som går i Skåne. En veckas familjetid, friluftsliv och terränglöpning – en grym start på vår semester som då börjar på riktigt.

För Moa blir det O-Ringen nummer tre om vi räknar Halmstad 2012 då hon låg i magen och ställde till en hel del problem för morsan. Vi bodde i tält. Vädret var fint och så där, men det hände att jag kastade mig utanför tältduken på nätterna och kaskadkräktes. Jag fick också kämpa lite extra under etapperna, då O-Ringen sammanföll med precis de där veckorna då jag var trött och mådde halvskräp hela tiden. Jag hade dessutom Jubileumsaran i benen från helgen innan. Där var ju Moa också med, men det visste jag inte när jag sprang den.

Ifjol i Boden var Moa knappt fem månader och väldigt medgörlig. Min löpform däremot hade väl inte hunnit bli den bästa riktigt än. I år har vi en liten springare med oss, som säkert kommer att uppskatta att kuta miniknat och rymma bland alla människor. Därför är jag glad att min fysiska kapacitet är (nästan) på topp så att jag orkar med både det ena och andra :)

Till vi åker skrotar vi runt. Tränar en del. Vilar. Myser. Igår lite gym på förmiddagen och ett löppass på eftermiddagen. Sprang en mil och testade att lägga in 2.5 kilometer fartökning. Det gick helt okej om än inte som på den gamla goda tiden för några veckor sedan.

Så, nu ska jag fortsätta längta skog, karta och kompass.

Have a nice one!

Sommarlöparen Mia Hellström, inte så seriös, men glad.
menmia-löpning-sommar

Springande ungar i city

Vår framtida löpar- och valfribollsportchampion (Ja hon är bra på precis allt! Helt sjukt att vi skulle ha sådan tur med just vårt barn…) tycker, precis som det flesta andra kids, att det är roligt överallt. Det finns alltid saker att utforska och göra.

Fast igår, när vi besökte lekplatsen här på Heden tyckte jag att hon levde upp lite extra. Eller så var det jag som ville att hon skulle göra det…

Lekplatsen är av sportig karaktär med en kort och snabb löparbana som löper rakt igenom den. Där finns också gungor, sandlådor och klätterställningar. Lekplatsen omringas av basket- volleyboll och fotbollsplaner samt ett (nästintill obegripligt) utegym där det så här i sommartider nästan alltid är full aktivitet.

Det bästa, enligt Moa, är ytorna som är stora och för en liten människa är det lätt att fritt springa ihop de meter som behövs för att få lugn och ro i kroppen.

Och som vi sprang igår! Precis överallt. Det kändes nästan som om min egen vilodag gick upp i rök, men det var det såklart värt.

Så dagens tips till citykids och göteborgsbesökare med springiga barn – lekplatsen på Heden. Stället är verkligen både för aktiva stora och små. Fast det går bra att bara sitta still, käka glass och glo också.

Att storma basketplanerna där de stora killarna och tjejerna hänger. Inga problem.
baketplaner-menmia-Heden'menmia-basketplaner-hedenTävla mot löparmorsan på bana och få vinna…ibland!
menmia-lekplats-heden”Planka” in på Gothia cup och applådera storbarnen som spelar fotboll.
menmia-gothia-cup

Springa från A till B

Förra veckan gick (med två små undantag) i transportlöpningens tecken. Jag tog löparbenen från badstranden, blev avsläppt längs med vägen och så vidare för att samla lite distans. Det passade så bra då jag hade väldigt lite tid över.

De två pass som inte var transportlöpning förlades på morgonen före frukost. Samma tema där. Träningen kom inte i vägen för någonting annat som skulle hända under dagen. Båda dessa morgonpass har också varit av kvalitativ karaktär. Att köra intervaller på morgonen ger verkligen dagen en rivstart…

Nåväl. Korta och effektiva träningspass, som kläms in på nåder, funkar fint för oss så här i sommartider när vår kalender svämmar över av sociala aktiviteter. Vi vill inte missa någonting :)

Men att det inte skulle finnas tid att träna, det går jag faktiskt inte med på. Det gör det alltid. Om man vill. Fast alla vill inte det. Och det tycker jag också är okej. Det är mycket tips om sommar- och semesterträning nu. Jag förstår om folk kräks. Vi behöver inte hela tiden höra vad vi borde göra. Vi ska ju leva också och vara lediga. Så ta det för vad det är – tips! Sen känner du efter lite och njuter av sommaren.

Här tar jag strax benen från badstranden till Bollebygd. Det ser ju i alla fall ut som om jag tycker att det ska bli riktigt roligt att springa i den tryckande hettan…
menmia-springa

Utomhusfys

Idag kändes det lite som om det var sista planerade gången på gymmet för den här sommaren. Annat lockar mer nu och har så gjort en längre tid. Jag och Ola kommer säkert att gästspela på olika gym i Sverige, men det blir ytterst spontant och inte lika ofta. Ibland blir det kanske inte alls.

Jag plockar med mig några övningar ut i sommaren, som kan utföras nästan var som helst och gärna i kombination med ett löppass.

Dagens tips blir utomhusfysövningar jag gillar:

- Armhävningar på det sätt du önskar. Är du nybörjare, stå på knäna. Vill du ha extra utmaning? Upp med tårna på ett bord eller bänk. Eller varför inte lyfta ett ben.
- Dips. I princip vilken trädgårdsmöbel eller brygga som helst funkar fint för att ge triceps en omgång.
- Knäböj med upphopp efter varje böj.
- Dynamiska plankor. Lyft ett ben eller en arm i taget eller dra in knät under magen. Gör någonting istället för att ”bara” stå i plankan, så blir utmaningen större och träningen effektivare.
- Burpees. En populär och svettig övning, som går att variera. Själv föredrar jag att göra ett gäng armhävningar när jag ändå är nere på golvet och kravlar.
- Utfall. Går också att variera. Håll i en vikt. Gör en vridning över främre benet. Sätt tån på det bakre benet på en bänk. Den roligaste av alla är kanske utfallsshopp!
- Upphopp på exempelvis en bänk.
- Axelpressar. Ta något som väger något och pressa. Båda armarna samtidigt eller en arm i taget.
- Chins funkar i träd, i lekställningar och så vidare. Se till att det håller för din kroppsvikt bara, annars kan det göra riktigt ont.
- Diverse magövningar.

Använd Tabata för att få fart på utomhusfysen och undvika maskning :) Det innebär 20 sekunder hårt jobb och 10 sekunder vila. Repeat! Själv är jag starkt inspirerad av Friskis & Svettis pass Cirkelfys när jag kör min utomhusstyrka. Det innebär nio övningar, 45 sekunder jobb och 15 sekunder vila mellan varje och hela kalaset i tre varv. Svettigt och mycket syra, men snabbt avverkat.

Mjukstartade lite i helgen. Några dips, armhävningar och magövningar. Sen blev det fotboll på TV och mitt fokus förflyttades till kaffekannan och bondkakorna…menmia-utoomhusfys