Jag råkar saker

Igår råkade jag vila. Jag så var det faktiskt. Vad som händer och sker är helt utan plan. Jag hänger med. Gillar läget. Trivs. Skrattar. Uppskattar varje meter löpning till fullo. Njuter mina trettio minuter på morgongymmet som aldrig förr. Inte är jag stressad heller. Det bara rullar på. Och det blir så bra.

Idag har det varit no-mercy-Thursday på alla plan. Träningen, för att den var jobbig och jobbet, för att jag återigen höll på att scrolla ihjäl mig i ett exceldokument. Måste sluta med det. Men axlarna och ryggen gjorde aldrig ont i kontorsstolen, ty jag hade tränat dem på morgonkvisten. Och benen behövde aldrig bli helt sjuka av rastlöshet, ty jag sprang skiten ur dem alldeles nyss. Eller nja. Jag tog en helt vanlig mil och kryddade den med en tre kilometer lång och rejäl fartökning där på mitten. Helt perfekt.

Imorgon måste jag dock planera lite (SKRÄLL!). Det vankas transportlöpning både till och från jobbet. Ett komplett ombyte har jag redan där (hoppas jag…), men en handduk måste packas för jag vill inte gå runt en hel dag och lukta skit.

Och vips så blev det typ helg igen. Märkligt.

Kläder på löparbanan

…kan vara ett par pösiga mysbyxor som tappat passformen. En jacka i regntätt material som nog inte andas särskilt bra. Ett par aningens för stora och blommiga gummistövlar i favoritfärgen lila att växa i. En rutig mössa som inte matchar något av de andra plaggen alls.

Ja, så kan det vara. Skönt, bekvämt och tryggt, men inte särskilt funktionellt.

Banan vid Ullevi håller inte hög kvalitet för löpare, men bjuder på djupa vattenpölar, bildäck, kladdiga höstlöv och bråte. En helt perfekt lekplats med andra  ord…
menmia-barn

#kjoltorsdag

Det är en himla bra och peppande grej under veckan tycker jag. Idén är, min före detta kollega och numera mycket nära vän, Elins. När jag veckopendlade och jobbade i Uppsala var våra kjoltorsdagar heliga. Det fanns #perukfredag och #nakenfredag också, men det var lite mer på skoj. Fast Elin hade faktiskt afroperuk på sig en hel dag på jobbet en gång. Det gjorde den statliga förvaltningsmiljön lite mer kreativ och kön till kaffeautomaten väldigt tyst och undrande…

Imorgon är det dags igen att svida om till kjol eller klänning, knäppa ett kort, lägga upp bilden på Instagram och tagga med #kjoltorsdag.

Jag använder kjol ganska ofta, men torsdagar är speciella. Så det är inte helt säkert att jag vill eller hinner träna ikväll, då jag måste fokusera väldigt mycket på att välja kjol…

Alla tjejer och killar får vara med såklart! Glöm inte #kjoltorsdag i så fall då jag gärna vill titta på dig :)

Jag publicerar den här bilden bara för att jag har klänning, är solbränd med sportbhå-bränna, är varm, har badat i sötvatten och helt enkelt är gorgeous! menmia-kjoltorsdag

Liten och skev, men stark!

De nya vardagsrutinerna utvecklas fortfarande. Igår testade jag, istället för mina 30-minuters no-mercy-gym på morgonen, att göra detsamma fast sent på kvällen. Som en liten bonus kunde jag springa dit och hem samt dra ut på härligheten till 40 minuters styrketräning. Det kändes bättre och betydligt mindre hetsigt än mina morgonpass. Fast en kan ju inte alltid få precis som en vill ha det tyvärr. Det gäller att vara öppen för det lilla och stora och långa och korta. För hur det än är, så räknas varje liten ansträngning som orsakar svett.

Löpningen var det inte så mycket med. Det visade sig bara vara drygt tre kilometer tur och retur, men ach… Huvudsaken var att jag fick gymma utan stress.

”Liten och skev, men stark!” var en mening som kom upp i huvudet när jag slängde en titt  på mig själv i gymspeglarna igår. Och jag älskar mig. Jag är så himla bra va. Kämpar och strävar på, för att det är roligt, inspirerande och motiverande. Precis som det ska va!

Ikväll ska jag försöka ta några lugna löpsteg. Körde bland annat marklyft igår efter ett alldeles för långt uppehåll och då kan en inte vara helt säker på att det funkar som det ska  i springbenen….

Stark. Jag orkar säkert lyfta dig lillskit! ;)
menmia-rygg

Mia, Moa och löparambitionerna

Idag är förskolan stängd och jag har en ledig dag med Moa. Det gillar vi båda två. Eftersom hon har mig som morsa har vi självklart varit ute och sprungit en sväng nu på förmiddagen. Inte så långt, då vi inte prickade hennes sovtid. En liten som är drygt 19 månader har ju precis lika mycket spring i benen som sin morsa. Om inte mer. Och då måste ju båda få springa.

Vi tog en soft 5.5-kilometerrunda med vagnen och landade sen på löparbanan vid Ullevi. Jag hade väl någon plan på löpskolning och några styrkeövningar, men det blev inte så mycket med det. Så fort jag gjorde något eget såg jag en orange prick i fjärran. Och jag hade så nedrans svårt att hålla mig för skratt när hon försökte apa efter mina utfall. Så vi lekte mest ””jaga”, hoppade i vattenpölar, samlade löv och klättrade på bildäck.

Allt var frid och fröjd till hon föll huvudstupa ner i en djup vattenpöl. Jag ba ”Men Moa!” Jaja… Bara för morsan att plocka fram snabbenen och räjsa de 1.5 kilometerna hem till handdukar, torra byxor, bananmellis och soffmys.

En bra förmiddag går mot sitt slut. Den lilla sover tungt. Tystnaden går att ta på i lägenheten. Och jag ska försöka göra lite nytta. Typ.

Den ömmande modern och barnet i fjärran.
menmia-löpning-kids
Hon älskar löv. Så jag kunde ösa ner ett gäng i vagnen när vi var ute och sprang. Perfekt småfingerpyssel att vinka med stora blad och riva dem i småbitar.
menmia-moa

Den tidiga sexchocken som skapar frågor

På långt håll ser jag en man med byxorna nere. Det är tidig söndag morgon, men dagsljuset är redan här. Mannen är inte den första personen jag skådar som eventuellt är på väg hem från korgen/efterfesten/bortamatchen. Att han urinerar mot baracken som står mitt ute på gångvägen, är inget jag höjer på ögonbrynen över direkt. En har varit med om värre.

Jag närmar mig. Han rör sig lite ryckigt. Jag funderar över varför han tagit av sig byxorna när han kissar. Har inte alla byxor typ gylf? Samtidigt som jag springer och tänker på kläddesign är det något i bilden som inte stämmer. Mellan hans ben sticker det ut ett par kvinnoben. Även dessa spiror har ett par byxor runt fotknölarna. ”Amen vafan liksom? De ligger alltså med varandra längs min morgonmysrunda! Vet hut!”

Jag funderar på att tvärvända. Lite sex på löprundan kan ju tyckas uppfriskande, men det är inte så jag upplever det. Jag vill krypa ur mitt eget skinn och blir illa till mods. Och precis när jag är alldeles för nära detta spektakel bestämmer de sig för att byta position. Jag tvingas ta del av ännu mera. Jag får ännu mera hud. Jag tvingas se vit stjärt och håriga ben.

Jag flyr till skogs då jag absolut inte vill vara del av detta. Eller tja… Jag springer till den lilla skogsdungen bakom Liseberg för att andas.

Morgonmysrundan förvandlas till ett löppass som lämnar många frågor efter sig. Hade de ingenstans att ta vägen? Varför höll de inte till bakom baracken istället för mitt i blickfånget för alla som passerade på gångbanan? Ville de bli upptäckta? Var de fortfarande så packade att de inte brydde sig överhuvudtaget? Och den vidrigaste av alla… Ville de att jag skulle se dem?

Aaaaah. Jag dör en smula. Men fick i alla fall en riktigt bra morgonstory att bjuda på. Allt ont har något gott med sig även om jag hade föredragit ett mindre innehållsrikt blogginlägg.

Typ så här. Och tankarna på att byta söndagsmorgonmysrunda…
menmia-sexchock

En favoritlördag…

har inte alltid sett likadan ut genom livet. En gång i tiden satt jag säkert och förvärmde med några glas vin vid den här tiden. Såg därefter fram emot ett krogbesök (gärna med dansgolv) och om en hade tur blev det efterfest. Uppe till halv sex på morgonen? Nemas problemas!

Idag ser en favoritlördag ut som den idag på ett ungefär. Vissa variationer kan förekomma.

- Gå upp i ottan.
- Frukost med familjen.
- Medan pappan badar barnet helt skrynkligt, dammsuger och moppar jag hela lägenheten.
- Njuter en stund av den rena känslan.
- Strax efter lunch kommer jag på att jag fortfarande har pyjamasbyxorna på mig.
- Först vid tretiden byter jag om till annan outfit. Träningskläder…
- Springer till skogs och njuter i en hel timme helt för mig själv.
- Kommer hem, duschar och tar på mig…eh…pyjamasbyxorna igen.
- Busar barnet vimmelkantigt.
- Vi äter varma mackor till middag.
- Barnet nattas.

Vid den där sista punkten är jag just nu. Några minuters knapperiknappande på datorn innan kvällen tar vid. Och jag fortsätter kvällen i mina underbara och blommiga pyjamasbyxor, som om ingenting hade hänt… Helt klart en favoritlördag.

Det kallas för återhämtning.

Dagens löpning med obligatoriskt fotostopp.
menmia-löpning.delsjön

Saker om löpning som inte är min löpning

Jag är alltid lite efter. Gillar uppenbarligen inte att ligga i fas. Nu har jag dock äntligen läst Andra andningen av Sofie Sarenbrant och kikat på Löparnas ultimata utmaning på UR-play. Att jag läste boken beror på att jag fick den av mamma i somras. Och tv-programmet fixade Ola fram till oss och överraskade med en helt vanlig vardagskväll. Ni ser. Jag är totalt utan eget driv…

Boken är en deckare. Jag har nu för tiden småsvårt med deckare. När en har läst ett par känns de ganska förutsägbara. Jag upplevde dock Andra andningen underhållande. Om det är så enkelt, eller om jag är så nedrans enkelspårig, att underhållningsvärdet för min del berodde på att boken hade löpning (och mord!) som bas, ja det låter jag vara osagt. Stora delar av storyn utspelar sig under Stockholm Marathon – en löpartävling jag har väldigt goda upplevelser och minnen ifrån. Riktigt så är det ju inte för personerna i boken..men…eh…boken är helt klart läsvärd.

TV-programmet Löparnas ultimata utmaning handlar om människor som drar det här med fysisk- och psykisk prestation till sin yttersta spets genom att springa fyra ökenultralopp under ett år. Sevärt? Ja! Jag både suckade, skrattade och grät några tårar. Shittans pomfrittans vilka kämpar. Nästan så en tyckte lite synd om dem, då de måste ta i så mycket för att förverkliga sig själva. Därav mina suckar. Att göra en Ironman är ju numera något folk ”bara gör”. Missförstå mig inte. Jag vet att Ironmännen och Ironkvinnorna tränar som svin för det har jag sett på Instagram. Men kanske blir ökenultraloppen nästa stora grej när Ironman börjar kännas lite väl folkligt och knappt ens belönas med en ryggdunk?

Har ni fler tips på goa grejer om löpning?

Jodå, jag brukar också dra saker till sin spets…
menmia-höjd

Plus och minus – ett träningspass

På minussidan
Jag hinner bara steppa utanför dörren på jobbet. En sekund senare är jag dyblöt. Och iskall.

På plussidan
Jag hade hunnit bli minst lika blöt under promenaden till bussen ett par hundra meter bort och sen fått sitta och huttra med en massa annat löst folk.

På minussidan
Trots att jag inledningsvis håller en skaplig fart blir jag inte varm överhuvudtaget. Regnet och de hårda vindarna kyler ner den stackars gammelkroppen.

På plussidan
Jag springer åt rätt håll och har den värsta vinden i ryggen. I Göteborg blåser det dock aldrig bara från ett håll…men det är hanterbart åt det håll jag springer.

På minussidan
Jag blir nerstänkt av bilarna som brummar förbi mig på vägen bredvid gångbanan.

På plussidan
Jag kommer ikapp dem som har stänkt ner mig på grund av låååånga bilköer. Moooohaaaaaa. ”Först hem till fredagsmyset är bäst!” tänker jag.

På minussidan
Götaälvbron är vidrig. Min svindel och höjdskräck blir värre av de hårda vindarna. Det känns som om jag tappar kontrollen. Blir darrig i knäna och vill lägga mig ner på marken och gråta, men biter ihop.

På plussidan
Springer om ett gäng cyklister som kämpar tappert i motvinden. Kommer ikapp och går om buss 16, som jag hade kunnat ta. Och den där röda Volvon som stänkte ner mig ute på Eriksberg kan fanimig se sig besegrad där i uppförsbacken på bron. Jag är alltså snabbare än en bil?!  ”Right back at you!”

På minussidan
Jag kan inte känna mina fingrar.

På plussidan
Jag känner att jag är bäst i världen och lever!

På minussidan
Kommer hem som en dränkt katt.

På plussidan
Hemma finns det varm dusch och om en stund nystekta hamburgare och ett glas  rött.

Värt?
Svar ja! Varje steg var värt även om jag kände mig som en idiot ibland.

Nu låter det som om jag varit ute på värsta äventyret… Men sanningen är den att jag idag rekade den kortaste vägen hem från jobbet. Den visade sig vara 5.5 kilometer kort :) Helt perfekt en dag som denna och mycket bra att veta inför kommande transportlöpningsäventyr.

Näe, det blev inte så mycket bilder idag. Frös för mycket. Lovar att ni får se mig imorgon. Den som väntar på något gott…

Torsdagsdubbel med no mercy

Det är mycket no mercy just nu. Ska jag träna på gym har jag bara en halvtimme på mig. Då är det bara att gå all in. No mercy. När jag springer är timmen oftast sen och jag vill inte vara ute hur länge som helst. Lösningen på det stavas inte helt otippat no mercy. Tack vare detta har jag idag lyckats träna två gånger utan att det har behövt ta så mycket tid. No mercy får mig att känna mig grym. Jag känner mig effektiv, smart och på topp. Dagens tips om ni vill träna mycket men inte har så mycket tid stavas? Ja ni fattar…

Startade min dag på gymmet med en halvtimmes axlar bröst och bål. Sen satt jag i en kontorsstol i åtta timmar och skrollade halvt ihjäl mig i ett exceldokument. Jag vill gärna berätta för er att mitt konsultliv är så där flådigt och glammigt precis hela tiden, men nej. Idag orkar jag inte ljuga. Det är oftast roligt, men inte alltid så glittrigt. Idag fick jag dessutom huvudvärk.

Gick hem. Myste med familjen. Vi käkade den där laxgrytan jag rörde ihop igår kväll klockan 22.30. Slockande på kökssoffan en stund. Bytte om. Joggade till banan vid Ullevi. Rev av 12 x 1 min med 30 sek gåvila mellan varje intervall. Joggade vidare i livet. Passade på att handla kaffe och bananer när  jag ändå var ute på vift.

Och nu 21.30, när morgondagens jobboutfit är framplockad, löparkläderna till morgondagens transportlöpning är packade och så vidare är det så jävla skönt att bara sitta här och skriva och dravla om allt mellan himmel och jord. Fast mest har jag ju skrivit om no mercy förstås…

Förresten, mina happy pants (och min röv också för den delen) fick väldigt mycket uppskattning på Instagram i morse. Så om ni inte följer mig där så ska ni inte behöva missa det tänkte jag.

Varsågoda!

Tightsen kommer från Ellos Sport och säljs inte längre. Tooooo bad!
menmia-röv