Orörlig och glad

Förstörd av marklyftsträningsvärk, men glad ändå. Precis så inleder jag min helg. Visst är det lite gött? På grund av orörlig, planerar jag inte så mycket. Den här helgen får löpningen komma till mig. Vi har en hel del aktiviteter framför oss, så jag gissar att minst ett av passen blir någon form av transportlöpning.

Jag passar på att skicka kramar och pepp till dem som springer Ultravasan idag. Ett lopp som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Nej, jag har aldrig sprungit den sträckan, men däremot så har jag drömt att jag sprungit den, vilket medförde att jag klev upp på morgonen och anmälde mitt till ett annat ultralopp – Tjejmarathon. En VÄLDIGT oväntad manöver där och då, som blev personlig succé. Fast jag tror (kanske till och med vet) att jag någon gång i framtiden kommer att lägga de nio milen mellan Sälen och Mora bakom mig. I löparskor såklart. Det står på listan.

Nu ska jag veckla ut benen, försöka sträcka på ryggen och ta den här helgen med storm. Ska passa på att ladda och vila också. Nästa vecka har jag två roliga träningsdejter + en hel förmiddag med seriösa grejer som är så spännande att  jag nästan trillar av pinn.

Så, vad händer i helgen vänner?

Jag önskar jag kunde göra det här idag. Båda fötterna i luften. Samtidigt. Omöjligt.
menmia-löpskolning

Vill du ha extra mycket av Men Mia! till fredagsmyset?

Då tycker jag att du ska läsa den här intervjun med mig. Jag råkade slinka in på en bloggtopp, kammade hem en andraplats och blev intervjuad. Jag berättar bland annat om hur jag tänker kring min blogg, vad jag vill förmedla och vem jag vill vara bland alla andra grymma bloggar om löpning och maraton. Om du funderar på ett samarbete/fett sponsorkontrakt, men är lite rädd för mig kan du andas ut. Jag berättar rakt på sak hur du får mitt förtroende. Det är väldigt enkelt. SÅ LÄS.

På topplistan hittar vi också bland annat Maratonbloggen (vinnare), Snabba fötter, MarathonMia och Löpning & Livet. Fint sällskap må jag säga. Mycket fint!

Annars då? Jorå det är bra ser ni. Avverkade ett starkt fredagsgym med fokus på marklyft i morse. Sitter nu och och inväntar den sanna helgfeelingen. Känner på mig att den slår till med våldsam kraft alldeles strax. Har bara lite grejer att pyssla med först.

”Man måste i första hand leva mycket för att kunna blogga bra.”
Jag hade inte kunnat säga det bättre själv…

bloggtoppen-cision-menmia

Ibland regnar det på löparen

Ibland blåser det. Ibland blir löparen varm av sol. Men den där konstant stekande solen och höga luftfuktigheten har vi uppenbarligen lyckats springa ifrån…

I Göteborg vet en just nu inte vad en får. Det väder som råder under inledningen av löprundan kan förändras mycket drastiskt på några sekunder.

Därför är det just nu ett jäkla velande innan jag ska ut. Igår var det SÅ HÄR NÄRA att jag tog långärmat på distanspasset. ”Jag ska ju inte springa så fort. Jag kanske börjar frysa!” tänkte jag. Jag tog en t-shirt och knälånga tights och frös inte. Däremot chockades jag av några stormvindar,  men lyckades undkomma regnet.

Det är med andra ord mycket att tänka på när en är på löparjobbet just nu.

Fast å andra sidan blir det sällan fel när jag väl kommer ut. Det är bara innan jag velar och ser potentiella problem. När det första steget är taget går det som av sig själv. Jag bara springer. Oavsett väder.

Bilden är från Hagenrundan förra helgen. Då dränktes vi löpare av ösregn och överraskades av blixtar och muller. Det gick ju väldigt bra det med. Inte frös jag heller. Inte ens yttepyttelite trots minimal klädsel.
menmia-hagenrundan-regn

Banlöpning och löpskolning

Själva banlöpningen är väl inte så mycket att orda om egentligen. Jag sprang 8 x 400 meter. Var ensam löpare på banan, men hade sällskap av Ola och Moa som spelade fotboll på grusplanen i mitten. Det blåste som fan, vilket innebar tung motvind längs med ena långsidan. På en av intervallerna prejades jag ut av en storleende dotter, som tyckte att det var en jättebra idé att sumpa morsans supertid ;)

Mitt stora ”problem” igår var faktiskt att jag sprang och vinkade och spexade med familjen så fort jag fick chansen. Det var inte bra för sekunderna, men desto bättre för motivationen. Det händer liksom inte så mycket längs med banan vid Ullevi annars. Jo, jag blev trött ändå. Riktigt aptrött bitvis. Korta intervaller är inte min grej. Därför ska jag köra korta intervaller lite oftare framöver så att det blir min grej.

Helt plötsligt hände löpskolning. Jag kan inte minnas att jag kört löpskolning sedan jag och Ola var på Gran Canaria i maj 2012. Förmodligen har jag det, men då så halvhjärtat att jag inte ens kommer ihåg det.

Igår gjorde jag det helhjärtat om än väldigt spontant. När en upplever lust för löpskolning – då gör en det bara. Så är det.

Gårdagens löpskoleövningar:
Utfallsgång
Indianhopp
Höga knän
Sprättsteg
Hoppsasteg
Hälkick

Kan eventuellt ha glömt en eller två övningar. Körde tre varv och kände visst ett lite skak i benen sen. Skönt!

Men hur? HUR?! Hur ska jag lyckas göra den lilla löpskoleansträngningen jag gjorde igår till en vana?

Sammanbiten i ett försök att springa som mitt snabbaste jag. . menmia-track-bana

Men Mia! Vad händer nu med träning och tävling?

Jag håller på och förhandlar med mig själv angående höstens svettiga aktiviteter. Oftast är jag en ganska lättsam och enkel människa. Efter dessa förhandlingar är jag dock beredd att ändra åsikt…

Efter många om och men lyckades chefen (läs jag!) finna några riktlinjer som får agera stöd för beslut angående höstens träning och tävling.

Gå med i en orienteringsklubb i Göteborg
Jag vill ha nya träningskamrater och varierad träning och det är precis vad man får i en orienteringsklubb. Ni som tror att orienterare bara tränar med karta och kompass tror faktiskt helt fel. ”Vanlig” och varierad löpträning på stig, i terrängen och på väg är självklarheter liksom en mycket tillåtande attityd för att bli starkare.

Springa milen på tävling
Ja, jag kan liksom inte släppa den där milen på en snabb bana. Är mycket nöjd med min tid och placering på Mölnlyckeloppet i våras, men lera och för många uppförsbackar hindrade mig från att vara mitt allra snabbaste jag.

Strukturera om styrketräningen
Jag har fastnat. Den där passionen för att gå till gymmet och kärleken till mina nya muskler har försvunnit. Med hjälp av Ola håller jag nu på att hitta på något kul för att inte tappa bort styrketräningen helt. För jag tycker att den är viktig för helheten och jag vill absolut inte sluta.

Delta i Skogsmaran den 4 oktober
Tjejmarathons 56 kilometer mellan Hindås och Borås gav mersmak och jag vill  springa långt i terrängen igen. Skogsmaran går mellan Skatås och Hindås. Om jag genomför den innebär det att jag under 2014 har sprungit hela sträckan från Göteborg till Borås, om än uppdelat på två etapper. Det skulle kännas roligt!

Är ni med mig?

Stretchar och funderar vidare. Det kommer att bli bra det här!
stretch-menmia

Ny pastafavorit med lax!

Och så här enkelt gick det till när denna magnifika vardagsmat kom till världen.

- Lägg fyra laxfiléer i en ugnsform.
- Blanda fem dl matlagningsgrädde med kryddor du gillar. Just idag var jag sugen på salt, peppar, vitlök, chili och timjan.
- Häll gräddblandningen över laxen och ställ in i en ung som är 200 grader.
- Medan laxen bakas gräddsmarrig kokar du pasta. Bandspagetti visade sig vara en hit, men det går nog bra med vilken pasta som helst.
- Är pastan klar nu? Lägg den i en skål tillsammans med ett gäng körsbärstomater.
- Efter cirka 20 minuter i ugnen är även laxen färdig.
- Häll den varma och gräddiga såsen över pastan och tomaterna. Rör om varsamt.
- Toppa med laxfiléer.
- Framför dig har du nu en pasta med ljumna körsbärstomater och krämig lax.
- Du behöver inte vara hungrig längre. Bra va?

Innehållet i skålen räckte till två personer. Det betyder att vi har två laxfiléer och sås kvar till imorgon. Kanske kokar vi ny pasta till. Eller så blir det ris. I värsta fall käkar barnet upp alla rester när hon kommer hem från förskolan… menmia-lax-pastaLite extra grönt kan en ju servera till om en vill.
lax-pasta-menmia

Today I am wasting a pair of good legs

Vilodagarna är som stora kärleksförklaringar till våra löparkroppar. Ibland vet en inte ens att en borde vila. Idag är en sådan dag. Jag är pigg och kry, men väljer ändå att skänka lite extra kärlek till kroppen efter helgens bravader. Jag skänker kärlek för lång och trogen tjänst och med en förhoppning att vi gillar varandra och är ett bra team till döden skiljer oss åt.

När en inte utövar någon fysisk aktivitet frigörs det tid att tänka på framtida mål och utmaningar. Inspirerad av Föräldrafitness sub40 under helgen som gick, vill jag också ge milen en till chans i år. Jag är nog ingen sub40-löpare riktigt än, men jag tänker bli. Och då är det ju bra att öva :)

Så – Today I am wasting a pair of good legs till förmån för annat viktigt.

Igår rastade jag mig en sväng ute i det gröna. Det var kärlek det med.
menmia-löparben

Ola behöver ert stöd!

Sent i fredags kväll hände det tragiska. Ola råkade kliva på en liten leksakskanon. Sedan dess har ingenting varit sig likt för Ola. Det lilla hålet under trampdynan hindrar honom från att gå normalt. Att springa finns numera bara i hans drömmar.

Det är inte lätt för Ola just nu och jag ger honom allt mitt stöd – finns där till 100 procent och peppar. Slänger mig med floskler som ”Allt har sin tid!” ”Du är stark! Du fixar det här!” och ”Det är bara de som tar i för lite som aldrig skadar sig.”

Ibland känns det som om jag inte riktigt når fram. Han är som i  sin egen bubbla av smärta och djupa funderingar.

Nu ber jag er om positiva tankar och pepp. Håll tummarna för att han kan genomföra sitt planerade benpass idag. För det är han värd!

Damaged foot.
ola-menmia-fotskada

En behöver inte vara snygg…

eller springa snyggt efter 7.5 kilometer, när det bara är upploppet kvar. Speciellt inte om de senaste 1.5 kilometerna har gått i konstant motlut.

Jag bjuder på den! Det fladdrar lite hit och dit med armar och ben. Fast det är ju inte alla som kommer på prispallen. Det kan INGEN ta ifrån mig ;)

Men barn… Sno inte stilen!
menmia-löpstil

Jag sprang en löpartävling idag

Hagenrundan 7.6 kilometer på kuperade landsvägar genom den dalsländska landsbygden. Idag bjöds vi löpare på ett hällregn, blixtar, åska och *plask plask* under skorna.

Glad och avslappnad (se bild!) var jag hela vägen runt. Denna känsla tog mig till ett silver. Tyvärr kom jag i mål smått otrött och obrydd. Blev lite för bekväm när andraplatsen säkrades redan i inledningen i loppet, samtidigt som jag kände att vinsten var onåbar. Jag hade också som mål att slå förra årets tid med minst en minut. Jag piskade Mia2013 med 2 minuter och 16 sekunder. Bara så där. Utan att blinka.

Jag har blandade känslor helt enkelt. Den största delen av mig är såklart jätteglad över ett silver och fina priser (priserna kräver ett  eget inlägg). Den andra lite småarg för att jag inte testade mig själv och maxade. Men men. En kan inte få allt varje gång.

Jag hade roligt i alla fall. Den där backen som jag förra året upplevde som en vägg, skuttade jag bara förbi. Den 1.6 kilometer långa uppförsbacken mot mål använde jag för att springa om ett gäng karlar som hade tröttnat. Sämre kan en ju ha det.

Jo, just det. Dagens 7.6 kilometer tog 31 minuter och 30 sekunder. Snittfarten blev därmed 4.10 min/km. Att komma i mål glad och pigg efter en kuperad runda på den tiden ger hopp för framtiden. Jag har mer att ge. Jag ser fram emot att ge det.

Skickar ett hej och tack till mina outstanding supporters: Svärmor, svärfar, Ola och Moa. Utan er hade jag inte alls varit lika glad.

Lite pepp och spex – en typisk Mia i löparskor.
menmia-hagenrundan-kul