Skogen har blivit sommarens stora löpargrej. Jag är förtjust i värmen, men inte helt överförtjust i hetta när jag springer och väljer så ofta jag kan att lämna asfalt och landsvägar och bege mig till skogs. I skogen varierar temperaturen mer och skuggan från träden är skön mot kroppen och huvudet.
Vi är just nu ute på vår årliga roadtrip, som ser exakt likadan ut från år till år och slutdestinationen och själva landningsplatsen är alltid Hälsingland, mitt hem- och barndomsland. På vägen hit fick jag mig en rejäl trailrunda i Dalsland och en kort morgonjogg vid Mälaren.
Igår under vår första heldag i Hälsingland prioriterade jag och sambon tvåmanstid på Friskis inne i Hudiksvall för att fortsätta med en trailrunda denna morgon. Det var inte riktigt meningen att vi skulle dra till skogs och bitvis springa nästan obanat och jag var lättklädd som om jag skulle springa på bana…
Medan vi sprang kände jag att en pinne liksom satte sig i benet, men var så hög på omgivningarna att jag bara ignorerade smärtan och fortsatte.
Vid hemkomst upptäckte jag en 20 centimeter lång reva på höger lår och klagade såklart högt inför sambon, som redan hade hoppat i plurret. Han bemötte min klagosång på helt rätt sätt.
”Oj då, hur gick det med dina nya löparshorts?!”
Det hade jag inte ens tänkt på och blev helt förskräckt. Ni vet att jag inte är någon storshoppare och typ aldrig varierar mina löparoutfits, men till min stora glädje kommer ni att få se mina nya ljusblå löparshorts hela sommaren. Förmodligen bara dem… Det gick nämligen bra med shortsen! De höll!
Så ingen skada skedd.
