Overload

Postat av
1

Det är inte helt otypiskt mig att när det är en sådan där dag med alldeles för mycket på gång, så klämmer jag in två träningspass. Imorgon kommer det också att vara alldeles för mycket på gång. En trend som förmodligen håller i sig nästa vecka. Hjärnan måste vara superskärpt och kreativiteten flöda – helst hela tiden. Dessutom är det en hel del ”vänta och se” samt eventuella beslut att fatta. GAH! OVERLOAD! En fantastisk positiv stress och spänning.

Fast jag inser ju att jag inte kan träna två pass varje dag för att få utlopp för vad det nu är. Då slutar nog träningen att ge energi till slut. Väldigt obra.

Idag blev det först lunchlöpning och sen en sväng till gymmet på kvällskvisten där jag mosade axlar, armar och kompletterade med lite patträning.

Har ni för mycket på agendan och har möjlighet att styra er tid själv – TRÄNA! Det är väl det enda råd jag kan komma med idag :D

Fast nu är det, till tonerna av stormen Sven, verkligen dags att stänga av alla kreativa processer i huvudet och ta kväll. Nån mer träning blir det inte i alla fall.

Idag var också dagen då jag upptäckte att jag har fått armmuskler. GALET! Var har de mjölkvita hårdrocksarmarna tagit vägen?! Jag saknar dem INTE.
image

Tassa två lätta pass och svinga upp sig i stången

Postat av
Svara

Kort och lätt löpning på morgonen för att vakna. Och kort och lätt löpning på kvällskvisten för att lugna ner nerverna, som igår utmanades stora delar av dagen. Jag ser det inte som två pass, utan ett som delades upp på två rundor. Före och efter den sistnämnda vändan passade jag på att hissa upp mig själv i stången. Nej, inte flaggstången, utan den där stången som sitter i dörren på väg in till sovrummet där en kan öva på pull-ups. Igår införde jag ett nytt grepp – ett JÄTTESMALT grepp med händerna emot varandra på stången. Egentligen borde jag öva på de breda, det vill säga hardcore-varianten, men är det lazy december så är det. Det ska bara göra lite halvont.

Halvont är inte så stimulerande och kul direkt, varken att skriva om eller utföra. Nåja. Det ger sig…

M.V.H Lysmasken.
image

Hej då novemberform! Hej decemberlättja…

Postat av
Svara

December kommer att bli en väldigt hektisk månad. Allt brakade loss på precis samma gång. Frilansjobb, arbetsintervjuer och sånt där – det sa bara pang! Och trots att jag varit ”ledig” i nästan ett år vill jag ändå ha en lugn och skön jul med familjen i Hälsingland och familjen i Åmål. Allra helst vill jag att vi ska få möjlighet att mysa lite med folk i Uppsala och Stockholm också. Så nu handlar det om att effektivisera och att med ett leende på läpparna beta av punkt efter punkt på listan. När allt är färdigt så drar vi norrut, snabbt som vinden för att få så mycket tid som möjligt med nära och kära.

Vi kan kalla det för en lyxig stress som inte gör ont någonstans faktiskt :)

Just ja. Det här är ju en träningsblogg… Vad jag vill komma till? Vi kan säga så här att efter en strålande novemberform drar jag lätt i handbromsen. Jag lägger knappast ner träningen (det är omöjligt), men det kommer förmodligen att bli fler vilodagar, trots att de i grunden är ganska många, och träningspassen får bara göra lite halvont. Med några få undantag ;) #intervallberoende

Så med ovanstående säger jag tack och hej till en strålande novemberform och välkomnar ett lite latare och mer uppbyggande december.

Sen är det 2014. Och då jäklar blir det åka av.

Fick ju, trots barnafödande i mars 2013,  avsluta med en seger i ett terränglopp på den här fina platsen. Det är jag väldigt tacksam för. Men nu: framåtblick…

Men Mia! har varit på Fitnessfestivalen

Postat av
Svara

Dock var det inte min egen förtjänst att jag i lördags besökte mitt första träningsevent någonsin. Min sporty spice till vän, Marika, var i Göteborg för att fitnessfestivala. Vi har inte setts på flera år(?) och för att få några timmar med denna gulddonna tyckte jag att det var mer än värt att betala 180 spänn för ett träningskalas på Svenska mässan. När jag och Moa kom dit var det typ en kilometer kö, i vilken vi tålmodigt ställde oss allra sist. Helt plötsligt kom en främling fram och gav mig en förköpsbiljett så att jag kunde lämna den långa kön och vara inne på mässan på två röda sekunder. Helt gratis. TACK! Du sparade både mitt och mitt barns humör där. Däremot kanske du sänkte humöret något på alla andra som stod i kön…

Vad blev då Fitnessfestivalen för mig?
- En god buffélunch med Marika och Moa.
- Hjälp av stiliga och VÄLDIGT muskulösa män med barnvagnen (TACK!)
- En massa egentid med Marika då barnet avvek efter lunchen.
- Fascination över vissa människors helt galet sjuka fysiska uppenbarelser. Ibland positiv fascination. Andra gånger inte så positiv. Det är tur att vi gillar olika.
- Föreläsningar med bland annat Paolo Roberto och Blosson Tainton-Lindquist. Kommer att berätta vid ett senare tillfälle varför vi lämnade den sistnämnda i förtid.
- Span på action sport av olika slag. Hisnande roligt!
- Ett glas rött i plastglas.
- Span på olika träningsformer. Det öppna träningsgolvet och tillika tittskåpet sjöd verkligen av liv.
- Ett besök i skönhetsavdelningen. Ja, på Fitnessfestivalen har plastikoperationer och andra skönhetsbehandlingar en egen avdelning. Det blev inga inköp där och under det lilla besöket kände jag mig extra nöjd över att jag är jag.

Vad jag/vi tyvärr inte orkade med under våra timmar tillsammans på Fitnessfestivalen var den stora hallen där det krängdes kosttillskott, sportiga outfits och annat relaterat så att det stod härliga till. Mina känsliga öron klarade inte av ljudnivån, speciellt inte när jag samtidigt ville hänga kvalitativt med Marika.

Kommer jag att återvända till denna tillställning?
Svar JA! I år blev besöket på Fitnessfestivalen väldigt snabbt påtänkt och oplanerat med fokus på andra grejer än själva mässan. Nästa år ska jag läsa på, välja ut mina programpunkter med omsorg och ge själva mässan mer tid. Och så kan jag och Marika umgås före och efter – också! Jag vet inte om hon vet om mina planer dock…

Mässutsikt.
image

Det kittlar i alla sinnen när en ser på sånt här. image

En typisk dag att gå och vinna en löpartävling

Postat av
2

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag var inte ens anmäld. Men till OK Orintos klubbstuga åkte vi för att jag skulle få möjligheten att riva av årets sista(?) löpartävling. Terränglopp kan betyda så många saker och ofta är det, i mina ögon, falsk marknadsföring. Jag har sprungit Lidingöloppet flera gånger, Tjärnrundan och långa banan på Finalloppet och så vidare. Idag var dock dagen då jag (återigen i mina ögon) fick springa mitt första riktiga terränglopp. Kuperat as hell och tekniskt svårt under 95 procent av loppet. Jag anade innan att det skulle bli precis så med tanke på att det var orienterare som var arrangörer. Skriver orienteringsfölket ”Öppna terräng-KM” så menar de nog inte motorvägslöpning, vilket (en sista gång i mina ögon) till exempel Lidingöloppet är.  Mina numera asfalts- och banälskande ben blev nervösa. Skulle jag orka trots att jag inte sprungit terräng sedan O-Ringen i juli?

Jag förstod ganska snart att vi enbart var fyra tuffa brudar som skulle göra upp på banan som mätte 10.5 kilometer. Vi och betydligt fler karlar i orienteringsblusar, varav en av dem var Olas bror, Björn. Efter att startskottet hade gått tog det bara en dryg kilometer innan jag var helt själv i skogen. Lämnad av de allra snabbaste och de lite långsammare valde jag att lämna bakom mig. Någon klocka hade jag inte på armen. Nej, den hade jag glömt hemma. Typiskt.

Det var jag och den röda snitseln, som med jämna mellanrum hängde på trädens grenar. Vi var ett team. Den fick mig att titta upp och se framåt när benen for fram på smala och brötiga skogsstigar och pulsen skenade i tuffa motlutar. Men snitseln svek… Jag insåg plötsligt att jag hade lämnat tävlingsbanan och stod helt själv mitt ute i skogen. PANIK! VILSE!!! Fortsätta framåt? Springa tillbaka? Valde det sistnämnda och hörde hur det brakade till uppe i skogen och fyra löpare sprang förbi. Påbörjade min klättring i obanad terräng för att ta mig tillbaka till banan, svor lite och fäktade undan grenar med armarna. Tänkte på de minuter jag förmodligen lagt på att vara en idiot. Men de dära löparna, som passerade mig, sprang jag snart ikapp och om och lämnade bakom mig under pepp och glada tillrop.

Jag blev tyvärr lite moloken och tappade energi sen. Blev dessutom extra fokuserad på att stirra efter snitslar och fick panik så fort jag inte såg någon. Tänkte att det var bättre att sakta ner vid osäkerhet än att hamna vid sidan av igen. Min tröst var att jag fortfarande inte hade sett någon annan tjej och kände därmed på mig att jag ledde och skulle vinna damklassen. Så nu, när jag hade sumpat en eventuell ”supertid” på dryga 50 minuter, så fokuserade jag istället på att vinna! Inget dåligt mål ändå.

Och vann damklassen det gjorde jag. På en helt okej tid (56.30). Skakade av mig min felspringning och gladdes åt den goda segern, som jag tog hem med en marginal på nästan 15 minuter. Fick dock spö av Olas bror, men det kan jag leva med. Han är ju en sådan där smidig terrängtiger.

Det var historien om när jag fick vinna mitt andra lopp i min löparkarriär. Det var inget jag räknade med i morse när jag vaknade direkt.

Vi hade en fin familjedag i skogen som ni ser. Här är jag och tomten strax innan starten. Den gode fadern fotograferar och planerar hur han ska kunna heja på mig på så många ställen som möjligt under banan. Bra support!

Listan på årets mest inflytelserika träningsbloggar visar…

Postat av
Svara

inte bara vilka bloggar om träning som är ”populära” (Twingly Report Fitness 2013). Den visar också hur totalt jäkla off jag är. En av bloggarna på listan läser jag regelbundet. En visste jag inte ens att det var en träningsblogg utan brukar besöka den av helt andra anledningar. Några av dem kikar jag in hos då och då, har bra koll på och gillar personerna bakom bloggarna. Colting känner jag till för att han brukar vara naken. Flera av bloggarna har jag aldrig hört talas om.

Alltså jag menar verkligen inte att den här listan är missvisande eller fel på något sätt. Ett stort grattis till alla utnämningar – ni förtjänar det, det är jag helt säker på. Jag menar snarare att jag får ta och kika utanför min lilla bubbla ibland och öka min sociala kompetens inom det område där jag faktiskt hänger. Jag hänger där mest på kul i och för sig, men ändå. Kämpa Mia!

Jag återkommer vid ett senare tillfälle med vilka bloggar om träning och hälsa jag ”måste” läsa varje dag. Vi kan kalla det Men Mia! fitness blog report.

ATTACKVILA!

Postat av
2

MED STORA BOKSTÄVER, UTROPSTECKEN OCH FET STIL!!!

Ja, det är någonting sånt jag håller på med just nu. Låter den där latmasken hångla upp mig med våldsam kraft till jag nästan svimmar av att inte göra något fysiskt alls. Till slut blir det nästan utmattande att stoppa upp peta-näsan-fingret i näsan.

Förstår ni nu hur mycket jag vilar nu? Jag vilar dels för att det är lite gött och dels för att jag ska kuta ett trixigt terränglopp i helgen med fokus på trix och knix. Pratade med väl insatt person denna morgon som rekommenderade terrängskor samt att jag ska vara inställd på att bli riktigt ordentligt blöt om fötterna. Jag ska också vara förberedd på stark kupering. Allt är som vanligt alltså när jag ska springa lopp…

Har hela veckan varit säker på lopplördag, men så tidigt denna morgon visade det sig vara loppsöndag. Först rämnade världen lite, men sen kändes det okej och jag fick en extra vilodag så jag kan konservera novemberformen lite till inför loppet.

Nåväl.

Nu ska jag peta näsan och räkna magrutor. Om en orkar det vill säga.

Något jag har orkat denna morgon är att pyssla lite med bloggen. Bytt till säsongsenlig header, lagt till några fräscha bilder och sånt där. Fint va? Så här SÅG det ut.
image

Just nu läser jag ”Världens roligaste träningsbok”

Postat av
Svara

En historia om hur PT:n Magdalena Bibik får sin korvätande soffpotatis och ståuppare till man, Janne Westerlund, att börja träna och äta lite bättre. Boken, kanske inte är min nästa bibel, när det kommer till träning och utveckling. Däremot uppskattar jag hur båda sidor får komma till tals och visar att olikheter kan komplettera varandra. För boken byggs upp som en historia kring de kära två på ett operfekt och charmigt sätt. Vi slipper floskler typ ”Sky is the limit” – här är det vardag och en gnutta humor på varje sida. Träningsfolkets (jag själv delvis inkluderad) snusförnuft och präktighet får glatt kliva åt sidan och göra plats för något annat. Lite skönt kan jag tycka. Detta är kanske en tonalitet som behövs i en värld där folk slänger sig med begrepp som balans och träningsplanering som om det vore de självklaraste sakerna i världen. Och så blir det liksom paj och upplevd ”hälsohets” av alltihop.

Boken innehåller bland annat:
- Träningsprogram på nybörjarnivå, medelnivå och avancerad nivå.
- Författarnas berättelser om sina respektive förhållningssätt till träning.
- Magdalenas favoritrecept – de nyttiga alternativen.
- Jannes favoritrecept – korvtopplistan (Körv mä brö och bostongurka!!!).
- Ett kapitel om prioriteringar.
- Humor, värme, reality check och kärlek.

I vilket fall som helst. Jag har skrattat och blivit lite varm inombords. Det var fan inte igår i samband med läsning av träningslitteratur! Jag är inte helt säker på att det kommer att hända igen…

Låna på bibblan eller av mig alternativt beställ Världens roligaste träningsbok.

Jag fick min i födelsedagspresent av Ola. En väldigt bra present- eller julklappsbok.
image
KÖRV!
image

Test av löparbenen och styrkebesked

Postat av
Svara

Det kaaaaaaaaan vara så att jag ska springa ett terränglopp på lördag. Om det blir av är jag inte riktigt säker på än. Om det blir 10 eller fem kilometer vet jag inte heller. Ja, det är i vanlig ordning mycket en inte vet här i livet…

I alla fall. Igår genomförde jag det vanliga test-av-benen-inför-tävling-ganska-nära-inpå-testet. Lite väl nära inpå kan tyckas, men jag har inte riktigt fått ihop det och då blir det som det blir. Det är di dära marklyften i lördags fel. Varken söndag eller måndag har jag varit särskilt sugen på att ta ut löparsteget och springa fort.

Klockan blev 19:30 innan jag kom iväg med ett IKEA-julbord skvimpande i magen och den där tröttman och apatin som alltid infinner sig när man har varit på IKEA i huvudet. Som tur var hade jag en ”lätt plan”.

Uppjogg 2.5 km
4 x 4 min i flåstempo, men inte max (själva testet dårå…)
Nedjogg 2.5 km

Passet gick över förväntan. Benen fortsätter att leverera en strålande novemberform. På varje fyraminutare kom jag knappt en kilometer och snitthastigheten på intervallerna blev 4.06. STABILT. Nu är den där tävlingen på lördag inte så viktig och inget jag satsat på och laddat för, men jag ska  i vanlig ordning göra mitt bästa. Och ha roligt.

När jag kom hem dunkade jag sambon i ryggen och han gav sig ut på sitt pass  – 3.5 kilometer snabbdistans. Ibland får en helt enkelt effektivisera.

Jag hann med ett pass styrketräning på förmiddagen också, med det är inget jag orkar skriva om. Startade kalaset på gymmet och avslutade hemma med att imponera på mig själv med övningen nedan. Vad har hänt liksom?!

Styrkebesked.

 

Andra planerar säsongen 2014

Postat av
Svara

Jag är inte klar med 2013 än. Typiskt va? Ibland blir jag lite frustrerad över att det är november. Inte för att jag ogillar månaden utan för att det är tid för grundträningssäsong och det råder lite lätt stiltje överallt. Jag är inte där än. Min säsong har ju nyss börjat. På riktigt. Hela löparåret har förskjutits med flera månader. Tur att det är av en väldigt god anledning som heter Moa.

En tävlingssugen löpare med solen mellan bena. image