De där rostade salta mandlarna alla snackar om

Eller snackade om förut. Ja, vi gör dem också. Nu. Och de är farligt goda, både som tillbehör till mat och som snacks.

Du behöver:
2 dl vatten
4 tsk salt
200 g oskalad sötmandel

Gör!
Din ugn ska vara 225 grader varm. Koka upp vatten och rör i saltet. Dra av kastrullen från värmen. Lägg i mandlarna i vattnet i en minut. Häll av vattnet och lägg mandlarna i en ugnsform. Rosta  i cirka 10 minuter, men håll ett vakande öga så att de inte bränns. Ät!

Apropå snacks och sånt. Jag och Ola har haft godis- chips- fikabröd- snabbmat- och glasstopp i 21 dagar. Jag var inte helt säker på om jag skulle uppleva det som en utmaning. Det blev ingen utmaning. Jag hade en dipp och det var kvällen efter silvret på Hagenrundan då jag tyckte att det hade varit kul att fira med en påse lördagsgodis. Sedan har tiden bara gått och de 21 dagarna är nu slut. Jag känner inga märkbara positiva skillnader vad gäller hälsan. Vet inte riktigt vad jag hade hoppats på där… Mirakel? Nåväl. Jag ogillar ”förbud” så nu är detta över för min del, men det var faktiskt ganska kul så länge det varade.

Rostade mandlar – inte godis i vår bok, men ack så gott.
menmia-rostade-salta-mandlarmenmia-salta-madlar

Måndag alltså

Vi startar veckan (och september) lite lättsamt med en typisk kopiera-inte-stilen-bild (se nedan). Ibland undrar jag varför jag har så jäkla långa armar. Vad ska en med dom till?!

Veckan startar dessutom lätt förkyld med toppluva på huvudet till frukostkaffet (dotterns idé…). Detta eminenta vardagskalas får extra edge med en oskön och totalt ocool spruta på BVC. Ajaj. Tack och lov inte ajaj på mig…

Sen drar  vi vidare för en halvtimmes lätt gymmande och allmänt fix och trix ända fram till kvällen. Jo, det är en ganska trevlig dag trots att jag tvångsavhåller mig från löpning en eller två dagar till.

Lite snörvel, men flaggan i topp! As always.

Tränande morsa tar sig problematiskt ner i sandlådan. Kopiera inte!
menmia-kopiera-inte-stilen

 

Stora bollsportsdagen

Tack och lov är jag tillräckligt frisk och kry för att orka vara aktiv. Så mellan snytpauserna idag har vi främst ägnat oss åt – ni kanske inte kommer tro det är sant – BOLLSPORT. Jag vet inte hur mycket jag har berättat om min forna fotbollskarriär, men fotboll var en gång i tiden något jag verkligen satsade på. Jag var en stabil innermittfältare som levde för mitt lag, hade mängder med träningar varje vecka och blev arg som ett bi under matcherna…

Men det där tillhör ungdomen. Nu håller jag på med tantigare ensamaktiviteter, som löpning och gym.

Fast får jag en fotboll framför fötterna och får värma upp lite kan det uppstå, kanske inte några Zlatan-konster, men visst kan jag trixa och leka tuff. Dottern älskar också bollar, kanske nästan mer än vad hon älskar sin mor… Ola kan också trolla med boll. Därför blev det här den stora bollsportsdagen. Först på förmiddagen med hela familjen och sen när farsan drog till gymmet var jag och Moa ute i två timmar till för att lira boll och busa med annat. UNDERBART! Jag kommer att sova gott ikväll trots avsaknad av löparsvett och endorfiner.

Familjen bollsport. Kanske är det vårt nya?
menmia-bollsportmenmia-bolltalangmenmia-fotboll

Fördriva ondska ur kroppen

Ondska = förkylningsbaciller hämtade direkt från en förskola nära oss… Hela familjen har fått sin beskärda del och jag är sist ut att snora.

Den här helgen kommer därmed att handla väldigt lite om svett och endorfiner. En aning synd och typiskt, då jag hade som plan att börja toppa löpformen. Ach. Än finns tid och förkylningar brukar försvinna väldigt snabbt ur min kropp. Sen springer jag igen, som om ingenting hade hänt.

Vi kurerar oss och har det trevligt på andra sätt. Den bästa starten på en lördag är en stor och god långfrukost. Idag bullade vi upp med hembakat surdegsbröd (OBS! Olabakat!), grönsaker, frukt, kaffe, ägg och smarriga pålägg. Alla blev nöjda.

Frukosttallrik nummer ett för sjuklingen. Eat your greens and some other stuff.
menmia-helgfrukost”Maaaaackaaa guuukka oooooooscht äääggg!” Ja, hon gillar variation den lilla…
menmia-helgfrukost2

My kind of råstyrka

Råstyrka och Mia Hellström är två grejer som liksom inte riktigt matchar. Jag menar, jag väger ungefär lika mycket som en stor och stark mans ena ben. Eller varför inte en tuff bruds ena arm ;) Mitt fokus rent träningsmässigt ligger i första hand på löpning.

Min högst personliga definition av råstyrka hamnar i någon form av mellanland. Samtidigt som jag (just nu) vill bli så snabb som möjligt, har jag också en önskan om att bli mycket starkare i hela kroppen då jag känner att det sistnämnda är något jag vinner på i längden. I hopp om ett långt, lyckligt, friskt och starkt liv ni vet. Jada jada.

Den här kombinationen tar under pågående process rätt mycket på kroppen. Det är mycket träningsvärk och trötta löparben inblandade när man har två parallella och ganska tuffa mål. Och det går åt jäkligt mycket mat. Men ach, så länge jag tycker det är roligt och värt finns det ingen anledning att ge upp. Dessutom får det ta sin tid. Jag anpassar mig efter det faktum att jag sällan kan hänga på gymmet mer än två gånger i veckan om jag ska hinna springa de pass jag vill. Ingen stress här inte.

Just nu kör jag, inspirerad av Ola, enligt 5-3-1-metoden. En väldigt magisk formel (och Ola) har räknat ut hur mycket jag ska lyfta och hur många repetitioner. Det här kom verkligen i rättan tid då jag precis hade börjat tappa mitt fokus på gymmet. Jag väljer att inte förklara metoden närmare. Vill du läsa mer kan du till  exempel göra det här: Jim Wendlers 5-3-1-metod. OBS! Bilderna i länken har inget med mig att göra…

I metoden ingår marklyft, militärpress, bänkpress och knäböj. För att få det hela att gå ihop siktar jag i första hand in mig på marklyft och militärpress just nu. Jag tränar resten av kroppen också, men inte enligt denna metod. Målet är att jag ska gå igenom alla fyra basövningar med 5-3-1-metoden. Fast som sagt, det får ta sin tid. Vissa veckor kanske det inte går alls. Ibland vill jag ju delta i en löpartävling också och då  kanske det inte passar med en massa marklyft  och knäböj just den veckan.

Igår till exempel medförde mitt nya styrketräningsliv totalt 65 reps marklyft. Tack och lov inte så tungt, men ändå. Det känns att det tog och gjorde en hel del nytta om man säger så. Och tyngre kommer det att bli. Det är det som är meningen.

Precis där är jag nu i min styrketräning (och löpning också för den delen). Om jag är peppad? JAAAAAAAA!

Det här är också råstyrka för mig, 56 kilometer terräng i samband med Tjejmarathon. Råstyrka är också att springa milen sub40 och 5 kilometer sub20. Jag är på väg dit!
menmia-råstyrka

Vilket är det bästa löppasset du vet?

För mig är det ett varierat löppass som kräver en del av både ben och hjärna.

Inleder med några kilometer snabb asfalt. Tar en tur in på stigarna i skogen. Lämnar stigarna en stund för att springa obanat. Temperaturen är sval. Det är antingen vår eller tidig höst och jag omges av mycket färg. Hittar en grusväg och följer den. Det är kuperat. Förmodligen är jag ute i drygt en timme. Kommer hem småskitig och matt, men eftersom jag inte var ute så länge går återhämtningen snabbt och jag mår jättebra och känner mig frisk.

Ungefär så. Så, vilket är ditt favoritlöppass?

Löparben som gillar variation.
löpare-menmia-ben

Toppluva, kavaj och allt däremellan

Startade i vanlig ordning min dag i toppluva. Dottern har nån grej med mössor just nu. Det första hon gör varje morgon är att plocka ut en varsin mössa till oss ur mösslådan i hallen. Sen går vi runt i dem och är allmänt döcoola fram till förskolelämningen nån timme senare. Värre saker kan en ju utsättas för…

Idag hade jag dessutom en kavajdag. Vissa dagar kräver detta plagg. Fast det var för varmt, typ sommarvärme, så kavajen åkte av redan under promenaden till det ställe där det var tänkt att den skulle bäras. Gjorde framtidsviktiga och utmanande grejer i några timmar. Snackade en hel del engelska. Blev bjuden på både second breakfast och lunch. Umgicks med människor och hade det bra. Blev på grund av väldigt trevligt och svårt att gå därifrån försenad till förskolehämtningen. Straffades genom att få med mig några förskolebaciller hem. Är förmodligen förkyld nu, även om det känns betydligt bättre efter nån timmes sömn och mat.

Nej,någon fysisk aktivitet blev det inte idag. Men jag har utmanats så mycket på andra plan att det heller inte behövs. Tidig sänggång och vakna pigg och frisk imorgon är planen. God natt!

För blir jag pigg och frisk kan jag bege mig ut i myllan igen. Och dit vill jag snart!
menmia-saucony

Snabba ben på grund av iskyla

Solen sken så grann på himlen. Jag började springa. Kanske borde jag ha anat vad som var på gång med tanke på att himlens färg var…eh…kolsvart? Jag fick väl en torr kilometer ungefär, sen började det. Inget fint litet augustiregn direkt. Nej, sånt håller vi inte på med i Göteborg – här öser det ner och blåser från alla håll samtidigt. ALLTID. Startade kilometer två helt nedkyld och förbistrad i mina knälånga tights och vita t-shirt. WHY!? GÅ OCH SÄTT DIG PÅ ETT CAFÈ OCH DRICK EN LATTE ISTÄLLET! Det gjorde jag inte. Istället fick jag snabba ben.

Efter 5.5 kilometer kände jag att det var dags att ta närmsta vägen hem. Jag var riktigt kall nu och en fartökning var nödvändig för att överhuvudtaget överleva. Bestämde mig för 3.5 kilometer som mitt snabbaste jag. Som ett otvunget test bara. Regnet fortsatte att piska min stackars kropp och vinden tog i från sidan. Trots att jag sprang på rätt bra så frös jag. Det skulle väl gå bra det här?

X djupa vattenpölar samt en nära-döden-upplevelse på ett övergångsställ i en rondell senare kunde jag stänga av klockan. Jag hade sprungit mina 3.5 med en snittfart på 3.58 min/km och var inte supertrött direkt. Ja, det finns ju banne mig hopp för den här kroppen trots allt. Även en väldigt regnig och nedkyld dag. Det finns hopp och det gjorde mig glad.

Joggade hem. Regnet avtog för varje steg. Lagom till jag kom in på innergården sprack himlen upp och solen lyste som besatt från en ljusblå himmel. REALLY?! Tack tack…

Förutom denna blöta träningsupplevelse hann jag med att starta mitt nya styrketräningsliv i morse också. Får lov att återkomma om det, ty det är något (för mig) väldigt avancerat och strukturerat jag ska ta mig för. Gympajasen har inte fattat grejen riktigt än…

Dagens outfit – dyngsur och iskall i flera år gamla paltor från CRAFT. Funkar!
menmia-dyngsur

Stark som en björn, snabb som en örn

–Man behöver faktiskt inte byta liv och sluta med allt kul för att få hålla på med träning. Träning tillhör nämligen inte dom där i snabba sportiga kläder med quinoa och keso på armlängds avstånd. Träning är för alla, särskilt såna som jag som tycker om att äta hamburgare och dricka öl. Och göra burpees. Jag älskar att göra burpees. Citat: Kalle Zackari Wahlström

Nej, jag har inte läst hans nya bok, Stark som en björn, snabb som en örn. Däremot gillar jag träningsböcker med distans och en gnutta humor. Därför hoppas jag att den här säljer bra, så folk har en mysig stund samtidigt som de reser sig ur soffan och kanske testar en ny träningsform eller äter något gott, som nödvändigtvis inte behöver vara hamburgare och öl.

Många har följt Kalle Zackari Wahlström i hans program Svett & Etikett på SVT. Det har inte jag, då jag är alldeles för dålig på att titta på TV. Framför allt kommer jag aldrig ihåg att titta på program jag eventuellt skulle kunna tycka  om :) Av en slump såg jag ett avsnitt, där han testade Crossfit. Det var en trevlig TV-stund i alla fall.

Vad tror du om denna bok?stark-som-en-björ-snabb-som-en-örn

Löpskola dig bäst

Jag körde ett litet mantra i huvudet idag när jag för andra veckan i rad lyckades genomföra löpskolning i anslutning till ett träningspass. Mantrat gick ungefär så här

”Du kommer att bli bäst i världen på löpning, tjäna feta stålars och bada i diamanter om du genomför ett pass löpskolning i veckan. BÄST BÄST BÄST!”

Det hjälpte. Efter åtta kilometer distans blev det tvärnit i en skogsdunge (för att undvika publik), där jag genomförde mina utvalda övningar med precision. Men vad är det egentligen med löpskolning som får det att ta emot? Så himla tråkigt är det ju inte. Hur ofta kan en liksom gå bananas med indianhopp, höga knän och annat barnsligt skojsigt? Nä, typ aldrig annars om man som jag har vissa hämningar.

Jaja, får jag till en omgång löpskolning nästa vecka också så är det väl en vana antar jag. Det GÅR att lära gamla hyndor att sitta.

Kommer att återkomma till det här med löpskolning nästa vecka, då jag finner det nästan olagligt intressant.

Här håller jag eventuellt på med utfallsgång. Eller så spexar jag bara för en bra bild. löpskolning-menmia