Mitt hetaste tips på löpartävling

Min mest angenäma löparupplevelse förra året kom inte förrän i oktober, då jag ställde mig på startlinjen i Skatås för att springa Skogsmaran längs med Vildmarksleden. Ett Marathon senare landade jag i målet i Hindås.

Förutom några dippar med glömda chip, illamående och sega ben var loppet helt fantastiskt. Naturen! Arrangemanget! Medlöparna! Det var ren och skär kuperad terränglycka uppblandat med lättlöpta partier och elljusspår. Allt satt som handen i handsken på något vis och skapade den perfekta löparupplevelsen för mig trots att jag knappt hade förberett mig alls (som vanligt…).

Förresten. Vi hade fint väder också. Här kan du läsa min racereport.

Jag låter köpt nu, men det är jag inte. När nyhetsbrevet från Skogsmaran damp ner i inkorgen kände jag helt spontant att jag vill uppmuntra människor jag tycker om att ta sig an denna sträcka den 3 oktober 2015. Ni har massor med tid att förbereda er. Årets nyhet är att du, om ett terräng-Marathon känns för långt, kan springa en halvmara också. Den starten äger rum i Härryda.

Anmäl dig nu för höstens, eller kanske till och med årets, bästa löparupplevelse! Mer info hittar du på Skogsmarans webb.

Tjilevipp.

Titta och njut…

Skogsmaran 2014 – Vildmarksleden from Mattias Bergström on Vimeo.

Marklyft och bergsbestigning

Ni vet när en slarvat med styrketräningen i flera månaders tid – ja vissa veckor har det faktiskt inte blivit någon styrketräning alls… Muskelsjälvförtroendet är inte skyhögt då precis. För några veckor sedan vågade jag testa några marklyft med min egen uppskattade kroppsvikt, vilken är att betrakta som flugvikt och långt ifrån alla gamla marklyftssuccéer. Jo, det gick väl bra den gången, men…i övrigt har jag  inte kört några marklyft sedan före jul.

Så igår hände det bara. Jag och Ola var på gymmet tillsammans. Vi hade det jättemysigt och körde chins, axlar och triceps och jag var astrött hela tiden. Kunde inte låta bli att flukta på stången som fanns bredvid oss och marklyftssuget rann till.

Jag gick dit och lyfte den några gånger på kul. Lassade på. Lyfte igen. Lassade på. Och så vidare. Till slut köttade jag upp min egen kroppsvikt + 35 kilo och trodde att jag fixat nytt PB. Lite senare kom jag på att det nog inte var något PB. Men ändå! Min marklyftspower finns kvar trots ett galet långt uppehåll.

Och det bästa är att jag tror att jag skulle kunna fixa tio kilo till, men det sparar vi lite på… För då är vi ganska nära min kroppsvikt x 2 (tror jag…) och en sådan present vill jag ha en alldeles speciell dag.

Så vänner. Idag har jag dagen-efter-marklyftsben. Träningsvärken hade inte slagit till i morse då jag tog löparbenen till jobbet. Eftersom det är fredag och fredagsfeeling tog jag en omväg och äventyrade mig upp på ett miniberg i närheten av kneget för att andas och njuta utsikt. Hem fick jag springflanera och försöka glömma bort att jag förmodligen gav ett ganska skitnödigt intryck…Och jag behövde bara se skitnödig ut i fyra kilometer innan jag mötte upp sambon på stan.

Flaggan i topp! Jag mår prima! Och i helgen ska vi åka ut på landet och elda ris. Fint dä.

Bergsbestigarn.
menmia-eriksberg

En bättre torsdag…

startar helst med en kort, men superpigg morgonlöpning. Då menar jag verkligen superpigg. Fick springa och bromsa mig själv och tänkte att ”Om jag har de här benen när jag tävlar någon gång i framtiden – DÅ JÄVLAR BLIRE VÄRLDSREKORD!” Så passa er… 

Vårformen och hälsan verkar därmed vara på plats! Men ni kan vara lugna. Jag har inte glömt den senaste tidens mindre goda hälsostatus, därav bromsningen under löpningen. Alla delar av livet har faktiskt bromsats lite i några dagar, vilket har gjort stor skillnad för mig, men förmodligen inte märkts så mycket utåt.

Nåväl. En bättre torsdag lyder rubriken. Det beror inte bara på löpformen såklart, då löpningen bara var en 40 minuter piss i det stora livshavet.

Jag har haft jobbflyt och kollegialt samkväm av bättre sort. Jag ser nu fram emot en eftermiddag och kväll på tu man hand med mannen jag bor med. Vi ska gymma och därefter gå på konsert på Storan. Hur bra?

Och snart är det helg…

Idag minns jag solskenslöpningen…

Ni vet de där instgramvänliga mornarna då jag kom inslirande i torra löparskor till jobbet. Vattnet glittrade av solens strålar och båtarna i fjärran gjorde att det hela såg ut som en overklig sagobild. Jag minns värmen som smekte huden. Hur jag i eufori slet av mig vantar, mössa och lager två. Jag kommer en ihåg en ständig längtan ut – till det där soliga och vackra som kan kännas oändligt långt borta under en vanlig arbetsdag. Jag minns kaffet på soldäck utanför lunchrummet. Den där dagen då jag inte längre behövde värma löparkläderna i torkskåpet innan löpningen hem var magisk.

Jag minns.

Sen blev det Göteborg av alltihop. Idag har jag i sann Göteborgsanda slitit i motvind och piskande regn. Kroppen längtade faktiskt efter lager 3. Och Götaälvbron höll jag på att blåsa av.

Kontraster. Det här längtar vi inte bara tillbaka till. Vi ser fram emot det!
menmia-solskenslöpare

Att ta itu med hälsan

Ni kanske tror att jag är den hälsosammaste och mest balanserade människan i hela världen? Om ni tror det så är jag väldigt ledsen att jag vaggat in er i den föreställningen…

Bra grejer med min hälsa är att jag:

– sover 7-9 timmar per natt (Helt sant. Går och lägger mig sjukt tidigt…)
– äter i min mening bra, näringsrikt och mycket
– tränar regelbundet och för tillfället också ganska måttligt
– kramas ofta
– har en familj jag älskar och som älskar mig tillbaka
– har nära till ett skönt garv och vardagligt småfniss precis hela tiden
– känner mig trygg och tillfreds i mitt sociala liv
– har inga alkohol- eller drogproblem

Almost perfect…

Dock har det den senaste tiden regelbundet uppstått sådana där dagar då jag slås ut helt rent fysiskt. Skallen vill, men inte kroppen – precis som i fredags natt och lördags då jag fick feber och frossa. Dessutom tycker jag att jag samlat  på mig lite väl många krassliga strödagar på sistone i jämförelse med andra år. Och jag kan inte skylla på barnet, då vi enbart har haft fyra vab-dagar sedan augusti. Hon är ju kärnfrisk! Men inte morsan…

Jag funderar såklart en hel del kring det här. Anar ju att det är kroppens sätt att berätta något för mig (”YOU ARE WEAK!”). I vilket fall som helst så är det nedrans irriterande och inget jag vill ha i livet. Återkommer med resultat och åtgärdsförslag när utredningen är klar.

Här är förresten morgonens quickfix – en håll-käften-and-get-well-smoothie:

Innehåll
1.5 dl frysta hallon
1 äpple
En näve blabyspenat
En skvätt vatten

Kör så det ryker med mixern och späd till önskad konsistens. Och vet ni vad. Den blev inte brun eller grön, vilket väldigt många smoothies i mitt sociala flöde verkar bli nu för tiden. Den blev helt magiskt vinröd och smakade lika bra som den ser ut. Win! Jag gör visst allt rätt…

Och 90 procent av allt jag gör toppas med kokos.
menmia-smoothie

Skratt och oskratt

Idag skrattar jag åt…

– kollegan som sa att han ska köpa en hatt som han lyfta på varje gång han träffar mig. Anledningen till hattlyftet stavas transportlöpning till och från jobbet. En självklarhet och något väldigt vardagligt för mig, men något väldigt storslaget och märkligt för någon annan.

– jag gick på en halvtimmes möte och sa inte ett pip, ändå blev utfallet av mötet precis som jag ville ha det. En ska inte gapa för mycket utan vara soft och strategisk.

– minnen från helgen som gick.

– tanken på att jag och min BFF har börjat planera för en träningshelg tillsammans. Hon peppar för sitt första Marathon (vilket är MAGISKT STORT) och jag vill gärna vara mer delaktig i den resan än vad jag är just nu. Fast i grunden är det nog ganska mycket ”mitt fel” att hon ska springa ett Marathon…

 Idag skrattar jag inte åt…

– det snöblandade regnet som piskade mig i vinden under löpningen till jobbet i morse. Har tydligen vant mig vid solskensmornar så mycket att typiskt göteborgsväder känns rent ut sagt vedervärdigt.

– känslan av att något är ”fel” i kroppen ändå, vilket jag upptäckte först under slutet av transportlöpningen hem. Brrrrrr. Jaja, bara att tugga sig igenom även detta och komma ut fräsch som ett grönt äpple  på andra sidan.

Rörligare än så här blir det inte i den här bloggen. Och här anstränger jag mig.
menmia-orörlig

Helgen som innehöll allt

1. Överraskningsbesök av min bästa vän från Stockholm. Inom loppet av ett år har hon överraskat mig två gånger med sin närvaro här i Göteborg och den här gången var det Olas tur att överraskas. Grym kvinna!

2. En 12 timmars akut sjukdom som, natten till lördagen, totalt slog ut mig med febertopp och frossa. Och på lördagen skulle jag ju arrangera överraskningsfest för Ola och hade bjudit in typ 20 pers till vår lägenhet. Stressande…

3. Ett akut tillfrisknande. Vid lunch på lördagen reste jag mig ur graven som om inget hade hänt, fixade de sista förberedelserna och bytte om till partystass. Flaggan i topp! Och sjuk? Näe, det måste ha varit något annat.

4. Min bästa vän Helena, som jag hade lovat ett roligt backpass som vi skulle genomföra tillsammans, skickade jag ut på en egen runda på lördagen. Hon var lite nyfiken på min transportlöpning och passade på att springa till och från mitt jobb. Samtidigt stack Ola till gymmet. Jag och barnet sov…

5. Glädjen över att jag hade förberett det mesta veckan innan festen var genomgående MYCKET stor då det gick bort en del timmar för att piggna till. Och jag fick grym hjälp av Helena och Ola, som fick liten insyn i vad som var på gång. Nöden har ingen lag.

6. Vid 17 kom gästerna och högg in på en buffé bestående av sallader, pajer, ostar, bröd, kex, frukt, salami och så vidare. Lite senare serverades två sorters chokladkakor med grädde och hallon. Ingen förblev hungrig. Ola som ju visste att något var på gång, men inte hur mycket, blev väldigt glad, överraskad och mådde prima. Jag ligger bra till just nu…

7. Ola fick en jättestor flagga och en flaggstång på X meter i födelsedagspresent av sina vänner. Den kommer även jag och Moa att kunna njuta av vad det lider. Grym present! OBS! Flaggstången levererades inte till vår lägenhet.

8. Eftersom jag var värdinna och barnansvarig så blev det en lugn kväll för mig. När ungdomarna gick ut på krogen vid halv ett stannade jag med glädje hemma och städade lyan.

9. Jag gick och la mig utan att ha tagit knappt några bilder alls på kalaset. Det är ett bra betyg på en fest när en glömmer sånt.

10. Vi vaknade i morse med två övernattande gäster i lägenheten = mys- och skrattfrukost. Jag och Moa var irriterande tidiga och pigga i jämförelse med alla andra.

11. Dagen gick sin stilla gång och jag kände mig frisk. Stack ut och tränade lite lugnt. Sprang hem och åt en middag bestående av rester från festen med fokus på brieost och kladdkaka.

Så ja, en bra helg om än med en liten dipp.

Inga kalasbilder som sagt, men ett bevis från i fredags på att Moa har ärvt mitt stora intresse för skönhetsvård. Just nu gillar hon och tycker det är kul att stryka lite lotion på sin arm. Och ja, det är ju ungefär min nivå det… Vi två alltså.
menmia-skönhetsvård

Fredagsfy…

Jag är inte för (vore för starkt att säga emot då jag inte kan vara emot träning och jag är ju inte taggad kring detta på något sätt) begreppet fredagsfys. Förstår inte vad det är för skillnad på träningen på fredagar och alla andra dagar i veckan. Det känns lite som att det har myntats bara för att det rimmar på fredagsmys. Är det så? Annars kanske någon gammal person som tränat jättelänge kan svara på frågan om fredagsfys fanns redan innan chipsreklamen gjorde så starkt avtryck på vårt vokabulär att ingen längre kommer undan fredagsmyset.

I alla fall. Nu äre helg vare sig jag har tränat eller inte. Kanske kommer jag att äta chips. Kanske inte. Det är inget jag planerar för vare sig på fredagar eller någon annan dag i veckan.

Den här helgen har jag så mycket på agendan att det är ytterst oklart om det blir någon bloggtid alls. Det beror på om jag och ett gäng andra sköna människor ger mig dispens att sitta ner på röven i några minuter och skriva. Om det blir bloggfattigt så lovar jag att ruva som en superhöna på ett gäng riktigt bra inlägg inför nästa vecka.

Kram och fin helg!

Det här är något som är starkt förknippat med fredag för mig – fredagsburgare! Fast nu åt vi hamburgare i förrgår (onsdagsburgare????), så jag vet inte… Oh typiskt!
menmia-burgarfredag

Utmanar löparkroppen

Den här veckan har jag så smått börjat utmana mig själv igen. Efter en höst och vinter med knappt någon kvalitetsträning alls, känns det roligt att leta sig tillbaka till farten och försöka hitta känslan.

Det handlar inte bara om att springa kvalitet. Det handlar just nu lika mycket om att utreda vilka kvalitetspass som lämpar sig bra för mina 5-7 kilometer till och från jobbet.

Jag startade mjukt (oh well kroppen upplevde det inte riktigt så) på vägen hem i måndags med 1 kilometer uppvärmning + 4 kilometer snabbdistans + 1 kilometer nedjogg. Det gick sådär. Jag hade svårt att hålla 4.20-tempo och blev förbannad, men tänkte sen att kroppen nog blev chockad i uppförsbacken på Götaälvbron och  behöver vänja sig lite.

På tisdagen skuttade jag upp i ottan och körde backintervaller, vilka jag malligt redan skrivit om.

Denna morgon inträffade det tredje och eventuellt ultimata transportlöparintervallpasset. Det kändes så i alla fall. 1.5 kilometer uppjogg + 10 x 1 min (1 min joggvila mellan varje) + 1 kilometer nerjogg. Att den första enminutaren startade vid foten av Götaälvbron och därmed blev rejält flåsig skrattade jag lite åt. Det är ju dumt att göra det enkelt för sig. Det blev en lugn jogg hem sen på eftermiddagen med stopp på Elgiganten för att köpa kamerastativ och på Coop för att köpa ägg.

Det känns skönt att vara igång igen. Nu blir det löpvila till på lördag då veckans andra backpass väntar. Det passet har jag en riktigt rolig plan för. Looking forward!

Bäst att inte sätta sig ner… #fotografHellström
menmia-Gbg

Den personliga pitchen

Vi satt och snackade om det på jobbet idag. Om jag aktivt skulle börja sälja mig själv här och nu (och då menar jag inte min kropp) vad skulle jag sälja då? Jag har ju kört hela grejen förut och då var det solklart. Jag var skribent och sålde texttjänster i form av artiklar, informationsmaterial, säljtext, konferensdokumentationer och rapporter med mera. Ofta till diverse myndigheter. Föreläste lite också som en kul grej. Allt var solklart som sagt och gav bra betalt.

Nu är jag inte lika säker längre. Vad fan skulle jag sälja? Vad skulle vara kärnan i mitt företagande alt. min bisyssla? Jag har en frilanssida här på bloggen. Det är dock väääääldigt länge sedan jag uppdaterade, marknadsförde eller aktiverade den, men det känns tryggt att den finns med. Som en kompis att ta till.

Det här är en typisk bra grej att reda ut under nästa löprunda faktiskt.

Vem är jag? Vad kan jag? Vad VILL jag sälja? Vill jag överhuvudtaget sälja någonting just nu? Ska det ha med den här bloggen att göra? Eller finnas i ett helt annat forum? Vill jag satsa på bloggaffärer?

Säljer du tjänster och/eller produkter? I så fall vad? Jag tänker inte sno din grej utan behöver bara lite inspiration.

M.V.H.
En glad brud med potential

Köpa kladdiga chokladmuffins? Någon? ^^
muffins-choklad