Stiglöpning och revor

Skogen har blivit sommarens stora löpargrej. Jag är förtjust i värmen, men inte helt överförtjust i hetta när jag springer och väljer så ofta jag kan att lämna asfalt och landsvägar och bege mig till skogs. I skogen varierar temperaturen mer och skuggan från träden är skön mot kroppen och huvudet.

Vi är just nu ute på vår årliga roadtrip, som ser exakt likadan ut från år till år och slutdestinationen och själva landningsplatsen är alltid Hälsingland, mitt hem- och barndomsland. På vägen hit fick jag mig en rejäl trailrunda i Dalsland och en kort morgonjogg vid Mälaren.

Igår under vår första heldag i Hälsingland prioriterade jag och sambon tvåmanstid på Friskis inne i Hudiksvall för att fortsätta med en trailrunda denna morgon. Det var inte riktigt meningen att vi skulle dra till skogs och bitvis springa nästan obanat och jag var lättklädd som om jag skulle springa på bana…

Medan vi sprang kände jag att en pinne liksom satte sig i benet, men var så hög på omgivningarna att jag bara ignorerade smärtan och fortsatte.

Vid hemkomst upptäckte jag en 20 centimeter lång reva på höger lår och klagade såklart högt inför sambon, som redan hade hoppat i plurret. Han bemötte min klagosång på helt rätt sätt.

”Oj då, hur gick det med dina nya löparshorts?!”

Det hade jag inte ens tänkt på och blev helt förskräckt. Ni vet att jag inte är någon storshoppare och typ aldrig varierar mina löparoutfits, men till min stora glädje kommer ni att få se mina nya ljusblå löparshorts hela sommaren. Förmodligen bara dem… Det gick nämligen bra med shortsen! De höll!

Så ingen skada skedd.

Semesterflåset

Det är inte bara det faktum att jag rör på mig varje dag och tar hand om min hälsa som skapar flås. Jag flåsar också för att dagarna i sig liksom bara springer iväg. Och jösses vad jag flåsar i den där uppförsbacken från stranden till huset.

Jag har också anammat min nya passion cykelflåset och har förutom det där passet jag nämnde i tidigare inlägg cyklat en runda här i västkustlandskapet och planerar faktiskt en till.

Fast att planera saker mitt i en familjesemester med fyra starka viljor och konstant besök från nära och kära skapar också flås. Det får bli som det blir.

På bilden är jag ute och testar ny löprunda med sambon. Den fick mycket väl godkänt på grund av härlig naturupplevelse, men nästa gång jag springer den ska jag inte ha ätit tre tårtbitar alldeles innan. Å ena sidan var  jag sjukt tung och trött första tre kilometerna. Å andra sidan – hur ofta fyller ens yngsta dotter två år liksom?

Hoppas ni har det bra i sommaren! Nu ska jag ut och meka med cykeln…

Hindås summer training bucket list

Vi har valt att inleda semestern med ”hemester”, det vill säga att alla våra semesteraktiviteter utgår från vårt hem i Hindås. Det har varit helt fantastiskt!

Parallellt med beachhäng vid söta vatten, fotbollskvällar och släktbesök har jag haft en egen Hindås summer training bucket list på gång. Det finns så många små enkla ting som jag vill utforska och testa här hemma och nu har jag kommit en bit på väg.

Min Hindås summer training bucket list:

1. En tidig morgonrunda runt min sjö.
Det var väldigt enkelt att sätta check på en morgonrunda runt den sjö jag redan sprungit runt så många gånger, men jag har alltid haft som målbild att få göra det en solig sommarlovsmorgon.

2. Testa milspåret genom skogen.
Jag hade hört att milspåret skulle vara en stenig och teknisk utmaning. Det var det… Och jag bara älskade varje steg, trots att det var nästan 30 grader varmt och jag brändes vid när jag passerade kalhyggena. Hindåsskogen bjöd på underbar löpning och den knappa timme jag spenderade till skogs bara flög iväg!

3. Cykla två varv runt min sjö.
För en riktig cyklist är det en baggis att cykla drygt två mil, men jag cyklar ju inte. Inte ens till affären… Därför är motståndet till att sätta på mig en cykelhjälm och rulla ut cykeln sjukt stort. Funderar också på om det kuperade och böljande landskapet kommer att ge en hisnande karuselleffekt? Det måste dessutom vara fint väder, så jag sitter just nu och väntar på solen…

4. Träna i utegymmet bakom huset.
Utegymmet som finns på fotbolls- och volleybollplanen bakom vårt hus består av ett chins- och ett dipsräcke. Inte så mycket att leka med så att säga. Fast där finns också latmansbänkar, en stubbe och några stenar som går att lyfta. Jag är helt säker på att jag kan få mig ett bra pass med de leksaker som finns och med övningar som bara kräver min egen kroppsvikt. Vi tar det när vi kommer hem igen…

För imorgon förmiddag är vi redo att åka vidare till fritidshuset vid havet. Jag tror jag ska fixa mig en bucket list där också. En repris på det här träningspasset kanske?

Sambokampen

Ola kom hem jätteglad efter en löprunda igår kväll. Han berättade, trots avsaknad av löpträning, om snabba killkilometer i löparskor. Kan inte män hålla sig till att killgissa? Måste de killspringa också?

Missförstå mig rätt. Jag blev såklart glad för hans skull, men suckade inombords. Jag har nyss sprungit ett Marathon. Jag springer just nu inte skitmycket, men i alla fall väldigt regelbundet. Ändå kände jag där och då att jag aldrig skulle lyckas pressa kroppen till de tider min sambos kropp precis levererat.

Det senaste året har min kropp hatat hög puls och jag har varit tjejsmart och lyssnat på det. Fast igår efter sambons eufori och endorfiner hände något inom mig. Är det någon gång i livet man ska testa att pressa kroppen så är det ju i inledningen av semestern! Ett eventuellt fysiskt bakslag skulle innebära fem veckors möjlighet till återhämtning…

Så idag gav jag sambon en match! Samma sträcka, men inte samma sträckning. Jag var tjejsmart och valde en lite tuffare runda för att ha något att skylla på…

Jag nådde tyvärr inte ända fram till sambons tid, trots att jag tappade ett värdefullt örhänge och tvingades stanna och leta, vilket gav mig extra vila.

Men det gör inget!

Jag har vågat och gillat att pressa mig igen. Det är huvudsaken.

Och när jag kom hem och berättade om min tid för sambon, så tog han det som en man. Han ryckte på axlarna. Och sen åt vi glass.

Uppstigning 04:45!

Det är min första semesterdag idag. I morse ljöd larmet ljudligt vid 04:45 och 05.26 tog jag bussen till stan och gymmet. Anledningarna till varför kan eventuellt gå isär.

Någon kanske vill hävda att jag är träningsnarkoman och inte kan hoppa över att gå till gymmet en endaste gång. Inte ens min första dag på semestern.

Någon annan skiter fullständigt i varför.

En tredje tror att jag har ett hemligt mål och ska börja med fitness. Då finns det liksom inga genvägar…

Så har vi den där misstänksamma som anar ugglor i mossen och är helt säker på att gymmet bara är en täckmantel för min hemliga älskare inne i stan.

För alla de som tror saker ska jag nu berätta hur det egentligen ligger till.

Den främsta anledningen till morgonens tidiga gymbesök var att jag hade en dag kvar på mitt dyra busskort. Jag vill alltid ha så mycket valuta som möjligt för pengarna. Och om det skulle bli någon valuta för pengarna så var jag tvungen att åka tidigt just idag. På min första semesterdag.

Nu vet ni.

Vetskapen om att jag nyttjat busskortet till max var nästan lika själagod som att träna med en av sina närmsta vänner på betald arbetstid.

Man måste välja sina träningstillfällen…

Känslan av styrka

Känslan av att vara stark kommer i mitt fall i många skepnader och varierar över tid beroende på vad jag fokuserar på och tycker är roligast och viktigast just nu.

Som motionär kan man ”unna sig” det tycker jag.

Att konstant upprätthålla samma löpform eller ständigt förbättra den kräver en viss typ av jobb. Att lyfta 100 pannor i mark kräver ett annat. Och så vidare. Det jag vill säga är att det är få som kan och har tid att upprätthålla en allround-superfysik hela tiden.

Mitt fokus just nu är varken de riktigt tunga grislyften eller löpformen från himlen. Nej, jag fokuserar på att röra kroppen i så många riktningar som möjligt. Jag blandar små och stora rörlser, lyft med vikter och balans- och styrkeövningar med egen kroppsvikt. Och så springer jag på en kant.

Syftet är att balansera upp och mjuka upp det som varit obalanserat och stelt alldeles för länge.

Just nu kommer min känsla av att vara stark av att jag tar hand om mig själv och ger kroppen en ärlig chans istället för att pressa den till absurdum i hopp om att ”allt ska bli som vanligt”.

När det jobbet känns färdigt kommer jag att vara sugen på något annat och ägna mig åt det istället.

Hur tänker du?

Helg är…

en magisk trailrunda och en skitnödig trailrunda med magkramp och världens vidrigaste transportlöpning genom Hindås city…

Livet ger och tar. Ibland kan man njuta kottar, tallbarr i byxan och trippande steg över stock och sten. Andra gånger ligger man utanför ICA Hindås och kvider av magsmärta.

Det gick över och jag överlevde.

Helg är också storfrämmande, som inte bara hälsar på utan också har med sig god mat och lagar till den i vårt kök. Otroligt lyxigt.

Helg är några timmar på beachen och punktmarkering av barn. Och en snok i vattnet, som fick mig att överväga att sluta punktmarkera barn och hoppa upp i solstolen istället…

Helg är vinbärskaka på en solig altan i Bollebygd. Det är planer på att se en fotbollsmatch och äta chips, men vädret är så fantastiskt att matchen glöms bort, men inte chipsen.

Helg är barn som målar sig med tuschpenna i ansiktet och på kroppen och avslutar med några streck på storasysters Elsa-docka. Otroligt populärt. Helg är skratt, sammanbrott, utbrott och skratt igen.

Det var lite som om jag tog semester redan i lördags faktiskt.

Säg inte det till någon på mitt jobb.

Delad träningsglädje

Träningsglädje delux uppstår när:

– ett knä som varit paj har blivit helt.

– de första löpstegen på flera veckor kan trippas trevande på en mjuk fotbollsplan.

– målet (som jag låter vara hennes) är solklart med en stor touch av humor.

– coachen (läs jag!) är på bra humör och lite extra sträng.

– vi kan göra detta tillsammans trots att vi är så olika och i träningsstundens allvar och svett ändå skrattar brallorna av oss.

– det är jag som får bestämma allt…

– solen skiner och det är fredag.

Vad mer kan man begära? Coach Men Mia! är bättre, skarpare och roligare än någonsin…

En bild säger mer än tusen ord.

Att leva gränslöst

Jag vil springa som en hind på asfalt, grus, genom skog och på klipporna.

Sen vill jag känna klippornas strävhet mot ändalykten också, eftersom det är så himla skönt att bara sitta där och glo. Ibland bär jag tights. Andra gånger kjol med ett glas rött i min hand. Väldigt ofta har jag en liten hand i min.

Att leva gränslöst utan att hela tiden gå runt och tro att jag inte kan, vill eller framför allt orkar. Så vill jag leva min sommar. I träningskläder. Med familjen och vännerna. Hemma och på resande fot.

För någon som inte har varit helt knäpp i huvudet det senaste halvåret kan det gränslösa helt vanliga livet låta som en självklarhet. För mig är det inte alls självklart.

Semester om en knapp vecka. Bring it!

En nyans av rött

Vi räknar ner mot semester (det är nu mindre än en vecka kvar) och mitt träningsvärkande liv fortsätter helt enligt plan. Jag stärker muskler och lägger kroppsdelar på rätt plats för att vara redo. Snart är semesterlöpningen här!

Jag blir sugen på en tillbakablick. Sprangs det något förra semestern?

Börjar scrolla i förra årets löpsemesteralbum, men fastnar på den här och kommer inte vidare…

Förra årets varmaste träningspass. Intervaller på en vidbränd och kuperad landsväg. Jag skrev till och med en dikt till träningspassets ära.

Photoshoot mot en falurödfärgad vägg.

Det kan inte bli mer semesterlöpning än så!