BF innebär träning och chokladmuffins

Idag är det den 28 juni, vilket också är DAGEN D. Det är dagen vi har haft som riktmärke ända sedan jag fick reda på att jag var gravid nån gång förra hösten. Det känns som om en hel evighet har gått sedan jag plusade på stickan. Vi har upplevt toppar, dalar och allt däremellan. Jag har gråtit, skrattat, mått illa, mått prima, känt mig svag och känt mig stark – tack och lov mest stark. Och helt plötsligt har vi nått BF. Sjukt märkligt!

Jag trodde ju inte att pysen/pysan i magen, till skillnad från Moa som både sprang Marathon och Lidingöloppet under graviditeten, hade fått vara med om några direkta löparprestationer. Nu så här i efterhand har jag dock kommit på att hen (utom min vetskap) var med under Göteborg halvmarathon, vilket ändå var ett skapligt lopp. Fast jag tror  att jag främst har bäddat för en styrkelyftare med tanke på att hen fick vara med om mitt marklyftspers, strax innan jag började tagga ner träningen. Haha…

Så här på dagen D kan jag inte vara annat än tacksam för min hälsa och kropp under graviditeten.

När jag vaknade i morse kändes det inget särskilt och det kändes verkligen inte som om det var dags att föda barn. Så det fick bli ett starkt träningspass.

Så vad sysslar preggosaurus-Mia med på gymmet en dag som denna?

1. Lätta marklyft (40 kg) med fokus på teknik 4 x 10
2. Enbens rumänska mark (14 kg) 3 x 8 (3 set på varje ben)
3. Militärpress med skivstång (20 kg) 3 x 10
4. Enarms frivändningar med kettlbell (10 kg) 3 x 10 (3 set på varje arm)
5. Enarms militärpress med hantel (10 kg) 3 x 10 (3 set på varje arm)

Typ nåt sånt med reservation för att jag redan har glömt bort någon övning. Mitt fokus är nämligen ett helt annat nu – JAG SKA BAKA CHOKLADMUFFINS!

Tänk, inom kort kan det här vara jag igen. Löpduglig, med fötter som faktiskt vill lämna marken emellanåt. Fast jag tänker fan inte stressa alltså. Foto: balla barn AB
menmia-löparform

Tack till alla er som springer!

Speciellt ni som delar med er av er löpning i bloggar och på Instagram. Jag blir glad, inspirerad och motiverad – varje dag!

Det är länge sedan jag tog ett löpsteg nu (typ 14 veckor?)  och det kommer att dröja flera veckor till innan jag snörar på mig ett par löparskor med syfte att faktiskt springa.

Under midsommarhelgen tränade jag själv inte ett skit, men jag fick ändå vara med på ett hörn under svettiga midsommarrundor. Jag kunde känna sommarregnet, stekande sol och endorfinrus. Mums mums.

Piggelina-Anna konstaterade att man måste springa på midsommar och gick upp skittidigt för att få vara med om härliga väderväxlingar.

Träningsblogga-Ida upplevde ett löparfiasko, som tände gnistan till en härlig löparutmaning…

Och missa inte att spana in Karis äventyr och bildbomb från Gotland. Sommardrömmigt så en tuppar av!

Jag drömmer vidare om sommarlöparsvett, trail och snortidiga morgonjoggar i duggregn. Foto: balla barn ABmenmia-löparblogg

En stark, men väldigt lat vecka…

går mot sitt slut. Stark, för att jag ändå landat fem bra gympass utan problem. Lat, för att jag undviker att röra mig framåt, det vill säga transportera mig till fots, om jag absolut inte måste. Jag är träningssugen, men samtidigt sjukt bekväm, vilket känns helt okej i vecka 40 med, i skrivandets stund, två dagar kvar till beräknad förlossning.

GULP!

Nu tappade jag fokus, som jag så ofta gör just nu. Haha…

Näe hörrni. Jag  ber om ursäkt för bristfälligt och fåordigt bloggande, trots att jag har sjukt många grejer jag skulle vilja skriva om, och går och lägger mig istället. Sömn är ändå det bästa som finns just nu och imorgon kanske energin är en annan och fokuset är tillbaka.

Vi hörs!

Det är andra gången jag gör det här. Ändå har jag svårt att förstå att kalaskulan inte beror på att jag ätit för mycket tacos…

 

Lugn och lummig midsommar

Ja, midsommar 2016 blev minst sagt en varm, lugn och lummig historia. Som en välgörande dagsutflykt med mycket god mat och lång tupplur på eftermiddagen. Sömn är min stora ”last” just nu. Jag ÄLSKAR att sova och har svårt att vakna till efteråt. Aja. Det gör inget. Jag får fan vara hur trött jag vill.

Ett tight fodral tog jag åtminstone på mig dagen till ära. Älska stretch! 🙂
menmia-midsommar-2016
Där finns gott om springytor för små ben som trippade mellan vår plats för dagen och grannens studsmatta och gungor.
menmia-lummig-midsommar-2016
Mina midsommarmän!
menmia-mina-män-midommar-2016
Sillunchen, som efterföljdes av grillmiddag, jordgubbar med grädde och smågodis.
menmia-silllunch-midsommar-2016

”Vad du än gör – lämna inte stan i midsommar!”

Hur ofta får en höra det liksom? Nu lyder jag inte min barnmorska (som bara vill mig väl) helt, men vi kommer på midsommarafton att hålla oss på en timmes bilfärd från lämpliga förlossningsavdelningar och hoppas att det räcker… Moa kom ju ut med rekordfart och risken finns att det går ännu snabbare den här gången. Ett glas bubbel eller en midsommarsnaps är bara att glömma för både morsan och farsan i år 🙂

På midsommarafton tar vi med oss en god vän, sill, färskpotatis, jordgubbar, vispgrädde, gott till grillen, alkoholfri öl och chips och drar till fritidshuset som ännu inte är brukbart. Vi har dock en liten stuga utan el och vatten på tomten som kan agera regnskydd om det kniper. Ni vet väl att under midsommar är väderprognoserna extra opålitliga? Vid lillstugan finns också en grill och en jävligt brant uppförsbacke bort finns traditionella familjära midsommaraktiviteter och en hel drös med ungar. Det blir enkelt, soft och alldeles underbart. Är det en fin midsommarafton kan vi bada och sola nere på stranden.

Jag tror att det blir bra även om jag kommer att sakna våra i vanligtvis lite mer avancerade midsommarplaner, som alltid äger rum längre utanför stan och inte sällan är beroende av färjetrafik.

Vad ska du göra i midsommar?

Jordgubbar – ett väldigt viktigt inslag i midsommarfirandet. menmia-jordgubbar

Fritidshuset vid havet

Det händer en hel del i livet utan att en behöver göra så värst mycket. Det där fritidshuset vi har på gång till exempel, som byggs och fixas av flinka och skickliga hantverkarhänder, medan jag på min höjd har svårt att välja tapeter till sovrummet. Tapeterna kommer förövrigt (efter många om och men) att bli turkosa med stora maffiga rosor…

Ola har varit betydligt mer engagerad i husbygget, men nu när vi faktiskt närmar oss puffa-kuddar-stadiet känner jag att det är läge att växla upp, även för mig.

Denna eftermiddag åkte vi till vårt blivande fritidshus med kaffe och bullar i väskan, för att snacka med våra urtrevliga och kompetenta snickare. Det var nog första gången jag verkligen förstod att vi kommer att ha ett fritidshus att flytta in i inom kort. Det som fick glädjebägaren att tippa över var att bänkskivan ”Virrvarr” låg på plats i köket (bild längre ner). Det är en typisk sån där grej som jag faktiskt varit engagerad i.

Inflyttningsklart den 9 september säger experterna. Därför ser jag framför mig hur jag kan spendera delar av min mammaledighet här. Ska bara fixa mig en vagn anpassad för löpning först. Den asfalterade landsvägen bara en grusvägssnutt bort går inte av för hackor precis. Vi har även diskuterat möjligheterna att skaffa oss ett enklare gym. Det finns risk för att jag flyttar hit på heltid och typ skriver en bok eller nåt. Ja…

Det kommer att bli ett soldäck där framför huset och en hel del grönska. Ser framför mig hur jag iklädd förkläde med ett nybakt bröd i famnen slår upp dubbeldörren och ropar ”Nu äter vi frukost ute ungar”. Haha…
menmia-fritidshus
Det finns dock lite kvar att göra med interiören.
menmia-interiör-fritidshus
Kiddot har fått mersmak och tycker att vi ska bygga fler hus…
menmia-moa-fristidshus
Här är den – ”min” bänkskiva!
menmia-virrvarr

3 friska dagar – 3 träningspass!

Ni ska bara veta vad fantastiskt jag tycker att det är att ha återfått min energi igen.

I måndags, efter en två veckor lång förkylning då jag mest har längtat efter att få säl- och dreggelsova, kom vändningen. Jag hade varit hemma med lillan under dagen och därmed också varit igång precis hela tiden. Efter middagen kände jag att det fanns massor med energi kvar och tog tillfället i akt att springa iväg till närmsta gym för ett kvällspass. Improviserade hejvilt och hade skitkul. Och sen har det bara flutit på så där härligt och starkt med träningen igen. Både igår och idag har jag lyckats klämma in, något korta, men ack så effektiva styrkepass \0/

Mycket vill ha mer… Imorgon skulle jag, i den bästa av världar, vilja testa om jag fortfarande får plats på en spinningcykel och kan trampa upp lite puls. Men det är det där med att passa tider och planera. Preggot, som beräknas föda barn om en vecka, har inte alls lust med sådana vuxna aktiviteter just nu. Jag vill bara hänga runt och göra det jag känner för med inslag av ”nyttiga” grejer. Typ avsluta mitt jobb 4-EVER, vilket går sjukt trögt. Haha.

YES! Energin är mig åter och förhoppningsvis kommer massor med skriv- och blogglust med den.

Ha en fin onsdag!

Jag är så sjukt trött på bilder där min mage tar över showen, så här får ni en bild från förra sommaren där jag gör saker som jag vanligtvis gör…
menmia-skräpmilen

Träningsväskan…

(som dessutom är väldigt fin) har stått packad och klar sedan en vecka tillbaka. Orörd är väskan fortfarande. Bortglömd är väskan icke, ty hon står som ett vackert skräp på hedersplats på en stol i köket…

Jag blir allt rundare om kalaskulan och längtar mer än någonsin efter att få hålla lite stål i handen eller gränsla en spinningcykel. MEN. Jag är fortfarande så pass förkyld att jag inte skulle drömma om att träna och eventuellt bli ännu sjukare. Istället fokuserar jag på lugna och sköna aktiviteter, som ger energi inför det som komma skall och som faktiskt kan hända vilken minut som helst.

Min barnmorska sa förra veckan att med tanke på hur min bebis ligger (med huvudet jättejättejättelångt ner i bäckenet och fötterna rakt upp i revbenen) så borde jag uppleva det som väldigt jobbigt just nu. Och visst, ibland känner jag att jag själv inte får plats i min egen kropp och får akut andnöd. Ganska ofta känns det som om hen är på väg ut genom valfritt hål… Ibland drömmer jag om att även min mage kunde sjunka lite och lämna plats för djupa andetag och en möjlighet att sitta ner på en vanlig stol. Fast det kommer förmodligen inte att hända, så det är bara att gilla läget.

Jag mår fortfarande inte dåligt av eller har ont någonstans av att vara gravid. Med akrobatik går det fortfarande bra att måla tånaglarna. Den här, i skrivandets stund, två veckor långa förkylningen däremot önskar jag såklart åt helvete…

Det är nu, när jag inte kan svettas eller lyfta vikter, som jag känner hur välgörande träningen har varit för mig under graviditeten (och alltid annars också för den delen). Framför allt har den gjort det mycket enklare att tackla en allt annat än rolig och inspirerande jobbvardag med massor av knepiga orosmoment. Den har också fått mig att känna mig oövervinnerlig, tuff och jävligt stark.

Nu hoppas jag hinna med åtminstone ett träningspass till innan ongan behagar titta ut. Vad, hur tungt, hur mycket och hur svettigt spelar mindre roll. Det är känslan av en nytränad, stark och cool kropp jag vill åt. Det om något ger självförtroende och power inför en förlossning.

Den här balkongselfien tog jag den 5 mars 2013 efter ett träningspass på gymmet. Dagen efter kom hon vår Moa. Och det gick ju jävligt snabbt och relativt ”smärtfritt”…wpid-Mia-Hellström-Göteborg_01.jpg

 

Träningspass att längta efter?

Vad är det egentligen jag längtar efter? När jag läser gamla blogginlägg om tidigare intervallpass borde jag väl mest vara glad att slippa…

Norska intervaller (4 x 4 min) LÄS: Förjävliga norska fyror

Tusingar LÄS: Idag pratar vi tusingar

70/20-intervaller LÄS: Spypass: Korta intervaller 20 x 70/20

Fast de där känslorna av ”Nu dör jag!”Är jag redan död?” eller ”Vad fan håller jag egentligen på med. Ät chips istället!” har ju faktiskt sin charm. Det har de. I alla fall efteråt när det känns som om man köpt sig ett starkare hjärta och snabbare ben på postorder.

Det är dock lång tid kvar innan jag är redo för spyintervaller igen. Så jag får väl ta till vara det och njuta på något sätt.

Påsken 2015 efter 6 x 4 minuter på kuperad landsväg. Mår som ett as… menmia-intervaller-trött