Träningskreativitet och hitte-på-pass

Träning och rörelse

Träningsnöden har faktiskt ingen lag. På ett sätt kan det vara bra att vara begränsad i sin ”vanliga” träning. Jag är helt säker på att jag hade masat mig ut på en ”vanlig” löprunda igår om löparbenen hade varit med mig.

Istället blev det ett väldigt typiskt hitte-på-pass som föddes samtidigt som jag tränade det. Efter cirka 50 minuter hade jag lagt sex lugna joggkilometer samt ett gäng pulshöjande övningar och lite styrka bakom mig.

Till min hjälp hade jag en grusslinga på dryga kilometern och utegymmet på bilden nedan.

Men hur hittar man på ett hitte-på-pass?

1. Utgå från vad du vill ha ut av träningen.
Igår prioriterade jag i första hand sol och frisk luft, därav utomhusträning. Utöver det ville jag ha ett gäng joggkilometer i benen samt allround-träning och skön rörelse för kontorskroppen.

2. Spana in dina omgivningar. Vilka är förutsättningarna för ditt pass?
Jag är välbekant med utegymmet ovan och kunde använda uppvärmningen och resten av löptiden till att fundera ut hur jag skulle använda gymmet.

3. Kör bara kör! Perfekt är tråkigt.
Ja, helt plötsligt stod det ju någon annan jeppe under chinsstången som jag hade planerat att använda. Då joggade jag ett varv till på slingan till jeppen blev färdig.

Mitt väldigt enkla passupplägg

För samtliga övningar jag nämner nedan gäller 10-12 reps och tre set per övning.

1. Uppvärmning i form av lätt jogg, cirka 2 kilometer.

2. Axelpressar (som på bilden ovan) + upphopp med djupa knäböj på den där träplattan som ni ser i bakgrunden.

3. Lätt jogg runt grusslingan, cirka 1 kilometer.

4. Step-up med hopp på plattan (ett ben i taget) + explosiva burpees med armhävningar mot traktordäcket.

5. Lätt jogg runt grusslingan, cirka 1 kilometer.

6. Dips mot traktordäcket + utfall + en omgång excentriska chins (sen kom den där jeppen).

7. Lätt jogg runt grusslingan, cirka 1 kilometer.

8. Två avslutande omgångar excentriska chins.

9. Nedjogg 1 kilometer.

Jag mådde som en prinsessa efteråt, helt rödrosig, pigg och grann.

Nu tycker jag inte att du ska göra likadant, nej hitta på ditt alldeles egna favoritpass utifrån vad du behöver just idag.

Handen på hjärtat. Vilket träningspass längtar din kropp efter just nu? Tell me!

Sol och själamotion

Träning och rörelse

Trots frånvaro av ordentliga löppass blev det en helg vid havet helt i min smak. Det magnifika vädret fick oss att kasta jackorna redan innan solen hade gått upp och helgen spenderades utomhus. Mestadels hängde vi hela familjen, men jag fick även mina värdefulla smita-iväg-stunder…

Lördag förmiddag rivstartade med ett barn på cykel och ett i barnvagnen. En upptäckarpromenad vi gått så många gånger förut och som alltid innehåller kor, får och väldigt många kaniner. Huvudsaken var att jag fick känna mig som en hyvens helyllemorsa som inte låter sina barn sitta framför en iPad, när det är så fint väder ute…

Fåren tittade lite konstigt på oss, vilket berodde på att tvååringen envisades med att säga ”Muuuuuuu!” med ett efterföljande gurglande skratt åt sig själv. Hon är en stor humorist, precis som sin mor.

Samtidigt som vi gick vår promenad tände sambon dagens eld som slukade träd, stockar och ris och till slut fick ge färg och smak åt grillkorven som åts med havet som kuliss.

När jag tänkte på oktober i typ juli, var det inte det här jag såg framför mig, men det är ju bara att tacka och ta emot. Eller hur?

Några timmar efter korven var det då äntligen dags för min alldeles egna själamotion. Väldigt lätt jogg varvat med promenad och ett gäng bålövningar och tåhävningar njutomhus när jag kom hem. På vägen fångade jag världens bästa utsikt och tog en alldeles för lång paus trots att jag inte alls var trött.

Söndagen startade med projekt ”ta upp båten och hela familjen ska vara med och hjälpa till”, men det gick oväntat smidigt och inget av barnen trillade i vattnet och båten står nu på torra land och vilar till nästa år.

Det var knappt jag hade någon energi kvar till träning denna dag, men havet kallade på mig och jag utförde typ samma själamotion som på lördagen.

Men det där med tåhävningar alltså. Jag känner ju att de gör mig gott, men OMG VAD TRÅKIGT!

Hur har din helg varit?

Bra skit och dåligt bajs-listan

Träning och rörelse

Bra skit: Jag höll mitt fredagsfriskvårdslöfte till mig själv och spenderade en timme utomhus i rörelse på bästa arbetstid.

Dåligt bajs: Jag hann springa drygt en kilometer innan jag fick ont i vaden och fick ägna resten av friskvårdstimmen åt annat än löpning…

Bra skit: Utelunch med lax, lime, mynta och kollegan Joel.

Dåligt bajs: Jag får tjata om den där vaden igen…

Bra skit: Jag är träningssugen, glad och peppad på att cykla, utomhusfysa, leka med småtrollen och promenera i skogen hela helgen lång.

Dåligt bajs: Det blir inga intervaller på min favoritraksträcka på grund av vaden…

Bra skit: Jag ska andas havsluft hela helgen och väderprognosen ser väldigt behaglig ut.

Dåligt bajs: Perfekt löparväder som inte kan utnyttjas på grund av vaden…

Ni ser! Livet ger och livet tar, men känslan i det stora hela är fortsatt magisk.

Tack!

Med det önskar jag er en riktigt fin helg.

Hur länge måste jag löpvila min vad?

Träning och rörelse

Skulle det kunna räcka till typ imorgon fredag?

Jag är rädd att ni tröttnar och slutar läsa om det här förvandlas till en nischad depp- och skadeblogg…

För er som orkade notera det så fick jag alltså, samtidigt som jag hyllade mina hela vänster hamstring, ont i höger vad förra helgen.

Med rädsla för att kärringen har fått gubbvad har jag inte sprungit en meter sedan dess.

Jag startade min nya ”rehab” med två dagars helvila från träning för att verkligen ge kroppen en chans att känna efter vad som är fel. Istället för träning tog jag hand om min kropp med en helkroppsmassage hos fantastiska Body Therapy och mådde riktigt fint. Och nu har jag hängt på gymmet två tidiga och helt smärtfria mornar i rad.

Det känns ingenting i vaden när jag inte springer. Jag har gymmat som vanligt och levt livet som vanligt med en hel del promenerande. Om det känns när jag springer vet jag ju inte än eftersom jag har låtit bli löpning.

Ni som vet typ allt. Vad tror ni? Är det riskfritt att testa lite löpning imorgon fredag? Bara liiite… Det skulle sitta så fint att smita iväg en stund från jobbet på förmiddagen och fånga lite puls och dagsljus.

Saker som bländar mig mitt i livet efter deppen

Feelgood Business

Jag upptäcker världen igen och inser hur länge sedan det var jag njöt av både det stora och lilla. Den där kvävande och gråa sörjan som omgav mig alldeles för länge (och bara blev värre…) är på väg bort.

Jag ser och tar in färger. Jag orkar lyssna på andra människor och reflektera över och reagera på vad de säger. Jag har tålamod. Igår lyssnade jag på en pod utan att känna mig överstimulerad och trött. Jag tar initiativ och genomför saker utan att reflektera. Mina löparben är (oftast) pigga och lätta.

Ibland måste jag bara stanna upp och nypa mig i armen för att jag känner så många saker för min omgivning.

Livet efter depressionen alltså. Varje dag känns så oerhört storslagen.

Som att gå ut en oktobermorgon i Åmål och se en humla i en blommande solros.

Eller sitta ensam på café i Göteborg och smutta på en Cappuccino med havremjölk.

Det här blev så djupt att jag nästan känner att jag måste dra ett skämt, men jag låter faktiskt bli.

Jag håller på att samla ihop mig för att skriva ett inlägg om mediciner, terapi, egenjobbet och livsomvärderingar. Men också om det där som fick bägaren att tippa över till slut så att hjärnan inte längre kunde återhämta sig själv.

Om ni är intresserade förstås. Är ni?

Den stora njutomhushelgen!

Aktivt familjeliv Träning och rörelse

Jag hade beställt finväder, glada barn, traillöpning och dignande svampskogar till vår myshelg i Åmål. Efter några om och men fick jag precis det, men vi börjar med att kika på sambons Instagram.

I den vackra och prunkande sänkan, där vi genom åren fyllt kasse efter kasse med matsvamp, fanns knappt något liv kvar och vi tvingades tänka nytt.

När vi hade bytt plats och sorgen i hjärtat över att inget är för evigt hade lagt sig styrde det upp sig både med svampplockning och arbetsfördelning. Någon måste ju ta selfies medan den andra plockar svamp.

Vi går hela tiden och muttrar om att det minsann inte är någon tävling i svampskogen. Fast man muttrar bara till man hittar den största flocken med trattisar eller de allra finaste gula kantarellerna…

Vem som hittade den här skattgömman är oklart, men vi delade i sann samboanda på plockandet.

I svärmors färgglada och praktiska gummistövlar vann jag nog i alla fall skogens outfitpris och slapp bli tagen för älg under pågående älgjakt. Vad jag vet har inte älgar knallgröna gummistövlar med rosa snörning.

Nåväl, vi kom hem med lagom mycket svamp till slut. Lagom mycket att ta reda på. Lagom mycket för att räcka till svamppizzorna på vår eventuella Halloween-fest och för att täcka upp behovet under året som kommer. Framför allt var de timmar vi spenderade till skogs helt magnifika. Det är få saker som får mig att koppla av så mycket som att traska runt på mjuk mossa.

Löpningen då? Jo strax innan svamputflykten utmanade jag bakbenet med drygt sju kilometer teknisk trail, 5.7 kilometer kuperat elljusspår och dryga två kilometer asfaltlöpning.

Bakbenet höll för 15 kilometer väldigt varierad löpning. Hurra!

Det gjorde tyvärr inte höger vad (frambenet?) som nog kommer att kräva några dagars löpvila och rehab…

Jaja. Jag fick ändå njuta lite lätt löpning och höstkrisp på söndagen också innan jag linkade hem. Fast nu har jag ju vanan inne av att linka hem, så det gör mig inte så mycket. För imorgon är en annan dag.

Eller hur?

4 bra saker med att byta jobb

Men Mia!

Det börjar pirra i maggropen när jag tänker på att jag snart ska byta jobb och arbetsgivare, men istället för att berätta vad jag ska jobba med och exakt var listar jag fyra grymma grejer som visade sig ingå…

1. Jag kommer att jobba ett stenkast ifrån min älskade löparbana, som jag ofta tränade på när vi bodde inne i stan. Hindås har det mesta, men någon löparbana finns där inte (än…) så jag ser fram emot att återerövra våra gamla hoods.

2. Det ryktas om ett välutrustat och fräscht gym några trappor ner från min kontorsplats…

3. Jag och Ola kommer att befinna oss något närmare varandra, vilket betyder att vi kan mötas halvvägs och luncha tillsammans. Precis som vi lyckades göra igår för första gången på X år.

4. Jag slipper ett resemoment, att invänta och åka spårvagn, vilket kommer att spara massor av tid. Istället får jag en frisk och lagom kort promenad från Korsvägen.

Alltså, hur bra kan det bli?

Go fredag på er och njut av helgen!

Jag har sprungit snabbt igen

Träning och rörelse

Ett typiskt sådan där tillfälle då en inte vill vila på hanen och tänka på sin rehab och långsiktiga hälsa är när en springer tillsammans med andra. Ännu värre är det när man tycker att de andra är lite coolare än en själv.

Alltså, jag tycker att jag duger och är bra precis som jag är, men att ha sällskap av till exempel före detta elitidrottaren Emma Green och influencern Ida B Olsson under ett intervallpass gör något med en. I alla fall med mig…

När allas vår Maratonpetra presenterade intervallupplägget i tisdags på eventet, 8 x 45 sek med 15 sek vila mellan intervallerna, kändes det ändå som en lagom dos fartträning för en kropp och ett bakben som inte sprungit snabbt på jättelänge.

Jag tänkte på min skada i ungefär två sekunder under den första intervallen. Sen bara körde jag. Det gick bra och gjorde varken ont under tiden eller efteråt.

Är jag hel nu?

Det vet jag inte riktigt, men nu har jag i alla fall något att utgå ifrån. Viktigast av allt var känslan av att våga och kunna trycka på.

Vilket tycker du ska bli mitt nästa intervallpass?

Charmen med att våga gå på event

Feelgood Business Träning och rörelse

Jag skulle kunna fokusera på de nya löparskorna från On Running eller outfiten från Röhnisch som satt som en extra hud. Eller på det faktum att jag fick en inbjudan och fick umgås med flera kända profiler inom träning och hälsa. Det ligger ändå ganska nära till hands att fokusera på frukostbuffén på Hotel Bellora. Jag är ju trots allt en matstyrd person som blir lycklig av ätbara saker, gärna i stor mängd… För att inte tala om de två böcker som från och med nu kommer att stå i min bokhylla. Smartare löpning av Petra Månström och Yoga för dig som tränar av Monika Björn.

Grymt och fantastiskt. Jag känner mig så bortskämd på flera sätt.

MEN. Det där som kallas livet är större än alla träningskläder i världen. Event är en trevlig krydda i vardagen för en frisk person som gillar sociala tillställningar. Det är långt ifrån självklart för alla och verkligen inte för mig.

Hade den här inbjudan kommit till mig i våras hade jag aldrig mäktat med att gå på grund av depressionen. Med en depression som håller på att läka ut (ja jag mår bra idag!) är det fortfarande en stor utmaning. Fast en frisk Mia gillar att ta sig an den här typen av utmaningar då och då och få lite krydda i det där som är det riktiga livet.

Och igår var jag faktiskt precis så där glad som jag ser ut på bilderna. Jag kände mig modig och stark.

Just igår vågade jag och vann på alla sätt och vis.

Gillar du att gå på event?

Min löparhelg

Träning och rörelse

Jag startar min lördag med att slänga sopor och när soptunnelocket slår ner och jag lyfter blicken märker jag att himlen brinner över parhusen i Hindås. Det är något fint med just den stunden. I soffan sitter barnen under en gemensam filt och tittar på barnkanalen och på övervåningen får sambon sovmorgon. I ugnen gräddas fejkfärska-bakeupfrallor och jag känner mig sådär löjligt nöjd.

Jag vet också att jag snart ska få ut och njuta i löparskor. Kommer himlen fortfarande att brinna då?

Det gör den inte. Världen har snarare blivit jämngrå. Jag passar på att sluta fred med min favoritrunda runt Västra Nedsjön. Vi har inte varit kompisar sedan jag sprang den sist och skadade min hamstring. Den här dagen hänger alltså bakbenet med på en runda som mäter 12 kilometer och är kuperad. Hurra!

Lite senare på dagen, mitt i det pulserande familjelivet, får jag några minuter till att läsa bloggar och kika på Instagram. Flödet bubblar av löparäventyr, Lidingloppet och Skogsmaran. Det pirrar till i löparhjärtat…

Pirret leder till att jag på söndagen fixar ytterligare 10 kuperade kilometer utan att bakbenet bråkar. Jag njuter så mycket av löpningen. Jag springer inte fort, men jag springer som mig själv. Hurra igen!

Efter en helg då jag gett mig själv två distanspass i present är det dags att bromsa löpningen lite. Ikväll ser jag fram emot några kilometer uppvärmningsjogg och rehab-prehab-träning på altanen.