Lätt träningsoinspirerad. Svårt upptagen.

Lite så ser det ut just nu på träningsfronten. Jag vill så himla mycket, men hinner ingenting. Eller jo, jag hinner, men inte så mycket som jag egentligen vill. Det är kanske därför det känns som om jag inte tränar trots att jag strävar på och faktiskt gör mitt bästa.

Både igår och i tisdags lyckades jag (med nöd och näppe!) klämma in back-to-back-löpning till och från jobbet. Jag har fått nöja mig med den korta vägen – en sträcka där jag faktiskt är snabbare än den tid det tar att ta bussen. Men det fina med många korta pass är att det faktiskt blir något totalt.

Att vara svårt upptagen har även väldigt många fördelar. Idag till exempel fick jag några munnar Champagne till eftermiddagsfika. Igår fick jag träffa 70 trevliga personer på en workshop jag varit med och anordnat.

Och nu? Jo, jag ska faktiskt ut och springa om en liten stund. Och jag håller det lite öppet så där. Snabbt eller långsamt spelar ingen roll alls. Är en lätt träningsoinspirarad och svårt upptagen – ja då får en vara glad att det ens blir av.

Summa summarum: Jag är sjukt nöjd mig själv. Precis som vanligt…

Här är jag svårt upptagen med poseringsträning.
menmia-upptagen

 

En äcklig morotsdrink

Ni vet när en gör något med stora förhoppningar. Och så blir det bara skit av alltihop. Precis så var det med morotsdrinken nedan. Jag mixade morot, saft från pressad citron och lite honung. Hällde upp drycken i ett barnsligt fint glas och smyckade med en citronskiva. Sjukt nöjd.

Men det skar sig något alldeles fruktansvärt i munnen. Smakade så räligt att tungan krullade sig på det där äckelviset. Jag kunde inte dricka upp.

Så, någon som vet hur en får mixad morot att smaka gott?

Vackert för ögat, men smakade fan…
menmia-äcklig-morotsdrink

Mål och mening 2015

Jag har inte så värst mycket tid att tänka på min träning. Själva träningstiden går åt till att träna. Målbilder är jag just nu helt utan. Jag behöver inga stora visioner och utmaningar för att motivera mig. Jag tränar ju främst för att det är gött. Min kropp och min hjärna behöver det. Så enkelt kan det vara. På något sätt lyckas jag bli snabbare, uthålligare och starkare ändå. Förmodligen beror det på kontinuiteten – att jag harvar  på och sliter året runt.

Jag är expert på att anmäla mig till saker i sista sekund och förberedelserna blir därmed också bristfälliga (läs Tjejmarathon och Skogsmaran…). Nu har det ju gått bra ändå. Hittills. Och det är bra, då jag gillar att göra lite av varje istället för att fokusera på en enda grej.

MEN. Ja det finns faktiskt ett stort MEN. Jag är sugen på att sätta upp ett huvudmål för 2015. Jag vill fortsätta att springa och träna olika saker, men ändå ha en hjärtegrej, som betyder mer.

Jag har funderat på ett marathon- eller ultralopp, men eftersom jag inte är så förtjust i långpass och gör det typ två gång per år i samband med tävling just nu, känns träningen inför ett långlopp inte jättekul. Jag funderar såklart också på sub40 på milen. Det är inte långt borta, men ändå sjukt långt borta. Om ni förstår vad jag menar. Den träningen är kul och tidseffektiv, men sliter mycket mer på kroppen om vi tänker långsiktigt. Och måste mitt mål verkligen vara löprelaterat? Hmmmmm ^^

Ja, det är mycket att tänka på nu när 2014 börjar gå mot sitt slut.

Vad har du för mål 2015? Hit me! Inspire me! Jag är öppen för allt.

Ett av flera mål förra året var att bli snabb på milen. 41.22 blev det till slut på Kretsloppet i Borås. Jag var halvnöjd med loppet. Ska vi harva vidare mot sub40?
menmia-kretsloppet-borås

 

Idag är 35 det nya 34

Själva födelsedagen firades dock redan igår. Jag fick överraskningsbesök av min bästa vän och hennes sambo från Stockholm. Det är andra gången i år som Helena och Ola pysslar med hemligheter och överraskar mig på det här sättet. Ni kanske kommer ihåg det här? Om de vill skämma bort mig fler gånger, så är det helt okej med mig… :)

Lite senare på kvällen kom även vår kompis Lars förbi. Vi avnjöt hembakad pizza på surdegsbotten och hemmagjord vaniljglass med chokladpluttar i. Lite rödvin till det och jag var så nöjd med hela konceptet. Klädde på mig en paljettklänning, som min mamma sydde till mig när jag gick på gymnasiet, för att skoja till det lite med de andra. Den kliade, men fick sitta på hela kvällen.

Som den tant jag är hade jag önskat mig en lugn och skön födelsedagshelg. Och jag verkar få precis som jag vill. Jag vet inte… Kanske borde en bjuda in till storfest när en fyller 35? Istället har jag mörkat. Aja. Jag fyller snart 40 ändå. Och då kan vi ha kalas! Det har givetvis regnat presenter över mig också. En av dem kommer definitivt att dyka upp här i bloggen, men eftersom det är en teknisk pryl är startsträckan lång…

Nu ska jag fortsätta att fira på det lugna sättet. Ta en paus och fundera över om vi inte ska götta oss i något litet födelesedagsbakverk ändå, trots att vi firade igår. Viktiga grejer!

Kanske sista gången ni får se mig i paljettklänning och utsläppt hår. Njut! menmia-35

Min kärlek till lime

Det hela började när jag var på resa i Brasilien. Vi utforskade den brasilianska kulturen grundligt varje kväll genom att dricka Caipirinha, som jag fortfarande tycker är den enda drinken som är riktigt god. Att dricka en sådan fantastisk limeskapelse är ungefär som att skotta i sig en godispåse, om inte värre, därför är jag glad att lime kan användas som smaksättning på fler sätt.

# Limevatten (vanligt iskallt kranvatten med limesaft och några limeskivor)
# De ugnsbakade kycklinglåren ska helst omhuldas av en marinad som doftar starkt av lime (pressa ner en eller flera hela frukter). Även yoghurtsåsen till ska smaka lime. # Min förkylningsdrink med en massa frukter i onsdags innehöll så mycket nedpressad lime att den helt tog över smaken. Perfekt!
# Det händer att jag äter den sura limefrukten i skurna klyftor…

På lime-att-göra-listan finns nu:

# Kokos- och limesorbet. Googlade fram av en slump och det låter såååå gott!
# Att själv experimentera fram en limefylld och alkoholfri drink med mindre socker än en vanlig Caipirinha
# Att hitta den perfekta balansen mellan lime och salt i en salladsdressing.

Jag tröttnar aldrig! Gillar du lime?

Lime lime lime!
menmia-lime

Dagens utmaning: springa långsamt

Jag har en kropp, ett par löparben och ett huvud som inte gillar att vara ute och lufsa eller tassa. Min gräns går vid 5.25 min/km ungefär. Om jag springer långsammare tycker jag inte att det på något sätt är fel, bara fruktansvärt tråkigt. Mina långpass går alltid för fort om jag inte har sällskap att ta hänsyn till. Inte för fort för mig, men alldeles för fort om en ska läsa alla råd. Så därför har jag slutat att läsa sånt.

Men idag, första passet efter min mycket konstiga och mångfacetterade tredagarssjukdom, kändes det lämpligt att dra ner på tempot. Planen var 6 min/km, vilket visade sig vara helt omöjligt. I alla fall på fuktig och väldigt springduglig asfalt.

Huvudsaken var i alla fall att jag tog det lugnt, både dit och hem från jobbet. Jag hade typ ingen puls (borde jag vara orolig?) och funderade nästan på att skippa morgonduschen på grund av noll svett. Men ach. Klart en inte vill gå runt och osa, så  jag blötte ner kroppen till slut.

Sen blev det en massa skit ändå, så det var väl tur att jag inte luktade skit också.

Dagens bästa stund var, förutom den där chokladbiten en kollega bjöd på samt kött och bea i mycket fint sällskap till lunch, när jag kom på rätt sida Götaälvbron på vägen hem. Jag har inte jobbat många dagar den här veckan, men gudars vad det är skönt att det är helg. MIN HELG.

Och jag har upptäckt barnvagnsrummet! Den perfekta platsen att ta selfies helt ifred utan risk att bli upptäckt. Stackars er… Ja, det är ni som kommer att få lida.
menmia-mupp

The most romantic thing

Ja, det kan faktiskt vara en förlorad startplats i Berlin Marathon – en plats som jag inte ens visste att jag var med och kämpade om.

Så här är det. På söndag fyller jag cirka 22 år. Idag ringde Ola mig på jobbet.

- Duuuu. Du vet den där grejen jag snackade om som jag hade på gång till din födelsedag, som jag berättade om när vi skulle sova för några veckor sedan?
- Du menar den där grejen som gjorde mig helt nipprig så att jag inte kunde sova på hela natten och var astrött på jobbet dagen efter?
- Ja precis…
- Vad är det med den?
- Det blev inget. Vill du veta vad det var?
- Ja gärna.

Min älskade Ola hade alltså försökt fixa en startplats till Berlin Marathon till mig i födelsedagspresent. Bara tanken på att han hade försökt gjorde mig överlycklig. Det räckte. Visst, det hade varit jätteroligt, men det spelar ingen roll. Det kommer fler chanser. Det finns andra lopp och så vidare. Alla kan inte vinna i ett marathonlotteri. Dessutom tycker jag att snabba lopp är fusk…

Jag älskar att få mail på tyska.Vackert! menmia-berlin-marathon

Olas lyckade misslyckande gjorde min dag, vilken för övrigt inte har varit mycket att hänga i julgranen direkt. Och se där, nu har det tänts en marathonnerv i den här kroppen också…

Ola har förresten en hälsning till de lotteriansvariga.
menmia-ola

Den gränslösa pepparrotsoljan

Nu ska jag lära er något riktigt svårt. Receptet har funnits med mig ända sedan studenttiden (som inföll i samband med att dinosaurierna började dö ut) och är ett återkommande inslag i mitt kylskåp. Speciellt när jag är krasslig och saknar röst och power (som nu) blir jag sugen på något rivigt och starkt. Då passar pepparrotsolja väldigt bra. Håll i er nu, ty det kan vara svårt att hänga med i instruktionerna

1. Rengör en glasburk med lock.
2. Riv dig en lagom stor hög med pepparrot.
3. Peta dig INTE i ögonen när du har pepparrot på fingrarna!

Börja inte att slappna av nu bara för att den första faran är över din latmask. Vi har flera moment kvar.

En hög med pepparrot. Så här ska det se ut när du rivit färdigt!
menmia-pepparrot

4. Lägg pepparroten i burken du gjorde rent i moment ett.
5. Häll nu i en rapsolja av skaplig kvalitet till det täcker pepparroten.
6. Häll i några centimeter till så pepparroten kan simma runt och gotta sig.
7. Sätt på locket.
8. Bli helt bestört av förtvivlan ”Vi måste ju klä på burken!”
9. Välj ut lämplig outfit. Just idag passade det bra med discotema i svart och guld här hemma hos mig. OBS! Det är väldigt individuellt.
10. Klä på burken.
11. Ägna några minuter åt att titta beundrande på din påklädda burk med pepparrotsolja.
12. Ställ in oljan i kylen.
13. Låt den dra i minst några timmar, helst i några dagar, innan du börjar använda den.

Om du skrollar ner lite så berättar jag vad jag brukar använda min pepparrotsolja till.
menmia-pepparrotsolja

Jag ringlar den över pasta, sallad, en god bit kött (istället för vitlökssmör) eller en skiva vitt rostat bröd. Funkar också att gosa runt rotfrukter som ska ugnsbakas i. Tänker mig också att vi steker våra hamburgare i pepparrotsoljan i framtiden. Det finns helt enkelt inga gränser.

Där det finns motljus

…där finns det oftast en löpare som drömmer och tar storslagna selfies.

Apropå drömmar. Jag kan vara människan med minst självdistans i hela världen.

I morse vaknade jag kallsvettig och stressad, för jag funderade hur fan jag skulle hinna få hem affischerna från tryck för att kunna marknadsföra min föreställning ”Men Mia! lifestyle”. Ni kanske inte har hört talas om den stora turné som jag ska ut på?

Nej, det hade inte jag heller. Förrän i natt då i drömmarnas land. Och då var det så jäkla verkligt. Jag läste till och med igenom manus och hade en skitsnygg logotyp. Men Mia! var en het blogg och personlighet, som folk stod i kö och betalade dyrt för att lyssna på. Creepy huh?

Sen vaknade jag. Rörde ihop gröt till mig och barnet. Gick hand i hand med henne till förskolan. Och var så nöjd med det.

Men drömma det ska man ju. Fast allvarligt. Affischer? Känns jag som en sån person som skulle gå runt och sätta upp affischer? Och Men Mia! Lifestyle?! Hahaha… Om den här drömmen någon gång skulle förverkligas så tror jag att verkligheten skulle överträffa drömmen. Big time!

Eller förverkligas igen kanske jag får säga. Den här drömmen är inte helt tagen ur luften då jag har en bakgrund som både föreläsare och komiker.

Just nu står jag dock kvar i motljuset och fortsätter att drömma! menmia-motljus

Tisdagsdrinken!

I morse vaknade jag som mitt allra sämsta jag. Dottern försökte kommunicera ”Mamma gå uuuuupp!” och tittade förvånat på mig när jag svarade med ett väs. Tyckte att jag såg lite dåligt på vår väg till badrummet. I spegeln ser jag till min förfäran att mitt ena öga är igenmurat. Tänkte att ”Jamen kanske lite kaffe hjälper!”  Nej, det gjorde det inte kan jag tala om. Jag fick snällt mejla ett sånt där ”Jag är nog inte döende i alla fall”-mejl till min chef och mina uppdragsgivare.

Nu har jag precis vaknat för andra gången idag och känner att jag måste göra något för att inte mögla ihop innan nästa sovpaus, som infaller alldeles strax.

Så jag gjorde mig en drink. Några klunkar get-well-food här och där under dagen gör säkert susen. Min aptit är nämligen intakt. Den försvinner bara när jag har vinterkräksjukan.

Att drinken blev så god att jag redan planerar för en till i eftermiddag ser jag som ett bra betyg till mig själv och råvarorna.

Tisdagsdrinken:
# Hacka ett äpple i bitar och lägg i en tillbringare
# Pressa ner en halv citron
# På med ca: 1.5 dl vatten, kanske några iskuber också
# Hittade en halv banan, på gränsen till oätlig, som också fick slinka ner
# Mixa!
# Det blir ganska färglöst så jag skalade en Satsuma for the eyes…and the taste

Otroligt läskande. Den helt perfekta och krämiga blandningen av syrligt (från äpplet), sött (från bananen) och surt (från citronen).

Servera i lämpliga glas med snoppar på.
meenmia-glasmenmia-satsumas