Morgonträningens återkomst

Postat av
Svara

Jag är verkligen en periodare när det kommer till morgonträning. Ibland jätteofta. Ibland inte alls. Eller som nu. Någon gång ibland. Kanske är det sistnämnda det bästa. För när en väl kommer ut på sin morgonrunda så är det banne mig det skönaste som finns.

I morse smög jag upp innan familjen vaknat. Drack lite kaffe. Ja kaffebryggaren laddar en kvällen innan. Hörde lillongan gny lite precis när jag stängde dörren bakom mig vid 06.00. Innan klockan slagit sju var dagens träning klar. Ett helt vanligt distanspass. En lugn och skön elva genom ett frostigt Göteborg, som mot slutet badade i fantastiskt morgonljus.

En bra start på dagen. Morgonträning. Någon gång ibland. Den allra bästa träningen.

Innerstadsnatur.
morgonlöpning

My kind of träningsplanering

Postat av
Svara

Måndag. Ny vecka och svettiga tag. En stor del av veckan kommer vi att spendera på en helt annan plats i Sverige än Göteborg. Känns superfint och motiverande för det mesta här i livet.

Förra veckan flöt på fint. Jag fick till de tre pass jag önskade mig (ett långpass, en snabbdistans och ett döjobbigt pass med korta intervaller 70/20) plus en hel del fysisk och göttig bonus. Två pass på gymmet till exempel, där fredagsgymmet med Ola sticker ut som superstarkt. Jag avslutade veckan på bästa sätt igår med en lugn och timslång jogg för att mjuka upp stela intervallben. Det gör att jag känner mig fräschare och tuffare än jag borde denna måndag :) Vi är jävligt bra vänner  jag och kroppen just nu – ett  superteam!

En vecka på resande fot väntar alltså. Rutiner ruckas på och de vanliga miljöerna byts ut. Underbart. Det bäddar för spontanitet även träningsmässigt. Jag är alltid ganska spontan, men den här veckan har jag inget val. Därför väljer jag att bara sätta upp ett träningspass som jag vill ha. Backintervaller. Den lite längre och sega varianten. Jag vet precis i vilken backe jag ska springa dem. Min favoritbacke. På en helt annan plats i Sverige än Göteborg.

Fast idag blir det löpvila och ett besök bland vikter och skivstänger. Kanske avsluta med russian twist i fräsiga och turkosa tights?
russian-twist

Spypass: Korta intervaller 20 x 70/20

Postat av
Svara

Ja, det lär dröja innan jag utsätter kroppen för intervallpasset vi körde igår igen. OH. MY GOD. Om jag får för mig att springa dem ändå så hoppas jag att någon stoppar mig med typ våld. Det kommer att vara skönare. Kanske är jag vek. Jag vet inte.

Hur gör man då för att nästan kräkas? Skitenkelt för mig i alla fall.

1. Uppvärmningsjogg cirka två kilometer.
2. Stå och maska en stund och hämta kraft.
3. Starta klockan och bara köra. Tänka att nu jävlar ska det gå undan. Snabbare än vanligt tamigfan!
4. 70 sekunder jobb och 20 sekunder vila.
5. Även om det redan efter 70/20-intervall nummer fem känns som att 20 sekunder vila är alldeles för lite, så upprepa totalt tio gånger.
6. Ståvila i några minuter = gruva sig för att springa samma väg tillbaka och göra exakt samma grej som på vägen hit.
7. Starta klockan och bara köra.
8. Titta på klockan. WTF? Nio intervaller kvar?! Går inte de där 20 vilosekunderna ännu snabbare nu?
9. Tugga taggtråd ty det är viktigt att komma tillbaka till platsen där träningspasset startade, så att andra halvan av  passet går  lika fort som den första. Allt annat är fusk.
10. Fortsatt taggtråd mellan tänderna. 5, 4, 3, 2, 1…
11. Nå målet. Just i denna stund lite för trött för att kunna njuta.
12. Klappa sig själv på axeln och vila lite.
13. Jogga hem.

Varför framkallade då detta nästan kräkningar?

1. Farten var på grund av intervallernas korta längd högre än min normala intervallfart på tusingar och tvåtusingar.
2. De första korta vilorna känns okej, men ju fler intervaller desto sämre återhämtar sig kroppen. Att starta med mjölksyra och fortsätta att hålla samma fart som under tidigare intervaller är tufft.
3. Antalet upprepningar var i både mesta och bästa laget igår. Att hålla samma fart på intervall nummer 20 som intervall nummer ett var inte skitenkelt direkt. Speciellt inte när en aldrig får vila färdigt…

Jag tycker definitivt att ni ska testa detta! :)

Ett ansiktsuttryck säger mer än tusen ord…
menmia-intervaller-löpning

En stund för sig själv

Postat av
Svara

En sådan stund har jag just nu. Ensam hemma. Helt själv. Inte en för kort stund. Ej heller en för lång stund. Bara alldeles lagom för att skrota runt. Att i tystnad ta hand om ett diskberg efter dagens ettårskalas. Njutning som ger sinnesro. Plocka lite i lägenheten. Löv it! Annars brukar en ju ha en mängd to-do:s eller ett tufft träningspass på agendan så fort det vankas tid allena. Men inte nu. Bara en stund för mig själv.

Så viktig tid. Hälsosamt.

Och vips så fick bloggen lite kärlek också. Trots att jag egentligen inte hade något att skriva om alls.

En muffinsbild på det. En viktig komponent under dagens bjudning. Det har varit mycket kalasgodisgott i den här bloggen på sistone. Känns bra! Det är sån jag är.
muffins-äpple

Träning, tårta, träning och tårta igen

Postat av
Svara

Fast planen håller på att förändras något. Inför ettårskalas nummer ett (som ägde rum igår) kändes det självklart att baka en tårta. Inför kalas nummer två (som går av stapeln imorgon) lutar det åt varma äppelmuffins och hemmagjord vaniljglass istället. Mest för att jag hittade störtsköna prickiga muffinsformar på Lagerhaus tidigare idag. Med matchande serpentiner. Kan bli hur bra som helst! Sen blir det lugnt i några dagar innan vi kör ettårskalas nummer tre på en helt annan plats i Sverige. Pust ;)

Livet är dock inte bara kalas. Igår fyra kilometer snabbdistans med andra halvan i fostrande motvind. Precis det där passet som jag såg framför mig i det här inlägget. Ont om tid, snabbt avverkat och sist men inte minst sjukt jobbigt. Perfekt för en morsa som ska till och fira sin dotters första födelsedag.

Idag däremot hade vi barnvakt och kunde köra tungt kärleksgym jag och Ola. Jag fick hybris och vill göra allt. Det är sällan en bra idé. På slutet trasslade jag in mig i TRX:en och insåg väl att ”Det får vara bra nu!”  Haha. Eventuellt tyckte Ola att jag var något pinsam när jag låg där på golvet och svor över ”De där jävla snörena!” Men det kom några goda styrkebesked också. I hantelpress, dips och chins. Skönt! Jag växer till mig! Well. Kanske inte har blivit jättestor rent estetiskt (det lär dröja några år ;) ) men musklerna har lärt sig att jobba och lyfta tungt.

Nä, en får väl ta och baka di dära muffisarna nu då.

Bara för att jag kan så passar jag på att tårta er! Med en riktigt bra tårta dessutom. Glutenfri, laktosfri och med hemmagjord sylt och bär från egen trädgård på toppen. 
tårta

Efter ett år som morsa och farsa…

Postat av
7

Idag är en typiskt bra kalasdag. Förutom att vår lillonge fyller ett helt år, så får vi inte glömma att ringa till hennes gammelmormor, som fyller några fler år.

När Moa äntligen kom till världen den 6 mars förra året, gjorde hon det en vecka efter beräknat datum, men ändock helt utan förvarning och med stor dramatik. Sedan den stunden har jag varit oändligt tacksam över mycket här i livet. Där och då var jag jävligt svettig och tacksam för att hon gjorde det så enkelt för mig/oss på vägen ut… Jag hade förväntat mig en skräckupplevelse, men fick en ”walk in the park”. Sen har tacksamheten bara växt. Denna lilla, men samtidigt så stora människa. Du är fantastisk Moa!

Innan föräldrablödigheten sipprar ut alltför mycket i min så kallade träningsblogg, tackar jag för mig.

Hej och ha en fin dag hörrni!

Firandet började typ 06.30 i morse…. Grattis Moa, 1 år!
menmia-mamma

 

Jag tycker synd om sockret

Postat av
1

Jag saknar det som var förr. Riktiga chokladbollar med socker. I mina ögon ”vanliga” ätbara ting. Sånt en äter och sen är det liksom bra med det. Det fanns faktiskt en tid innan bröd blev en skurk. Innan det blev inne och accepterat att vara rädd för socker och dessutom vidarebefordra sin rädsla till andra och kalla det för hälsa. En tid innan var och varannan människa blev kostrådgivare efter ett års kurs, om ens det. Jag litar inte på någon längre. Eller jo, jag litar på en person – mig själv.

Jag menar inte att vi ska proppa våra kroppar fulla med socker hela tiden. Såklart. Det gör inte jag heller. Precis som jag inte ”bara äter nyttigt”. Jag vill bara slå ett slag för det som var förr. Riktiga chokladbollar med socker. Kanske åts dom blygt i ett hörn på ett mellanstadiedisco. Vi behövde inte orden ”hälso” eller ”nyttiga” före våra bollar. Vi bara åt. Och sen var det bra med det.

Jag saknar det. Jag tycker lite synd om sockret. Jag tycker det är synd att många jobbar så hårt för att sätta griller i huvudet på oss, så att vi till slut vet varken ut eller in. Jag är så glad att jag bara litar på mig själv. Ingen kommer någonsin att tjäna pengar på vad jag ska och inte ska äta.

Ikväll berikar jag flödet på webben med chokladbollar och kokostoppar. Helt nygjorda och fantastiska.  Ära vare kakaon och kokos i höjden. Amen.chokladbollar
chokladbollar-kokostoppar

Living on the edge i löparskor

Postat av
Svara

Veckans långpassmål: 20 kilometer +
Veckans långpassresultat: 20.01 kilometer

Ibland, eller rätt så ofta faktiskt, mår en jäkligt gött av att göra det så enkelt som möjligt för sig. Jag fnissade en aning när jag stängde av klockan. 20+ kan betyda så mycket, idag betydde det minsta möjliga marginal.

Hade sällskap av familjen den första milen, innan de vek av hemåt. På egna ben och av  egen kraft rundade jag därefter skatåsfemman och sprang hem. Alldeles lagom en dag som denna. En helt vanlig tisdag.

Min drivkraft för att springa långpass är just nu väldigt luddig. Jag gör det, men vet inte varför. Eller jo, det är ju bra för mig som löpare såklart och jag tycker att det är roligt, men jag har fortfarande inget sug efter ett marathon eller längre. Fast om suget kommer, ja då är jag åtminstone väl förberedd när det är dags att fokusera. Vi säger så och är nöjda med det.

Här sitter hon och göttar sig i gräset den där bekväma jäkeln…
mia-hellstrom-menmia

 

Idag startar träningsveckan!

Postat av
1

Ty igår var en sådan där fantastisk vilodag. Det blev en sådan utan att jag tänkte så mycket på det. Dagen flöt på. Jag var extremt lat. Satt mest på röven och gjorde mina måsten. Promenerade till BVC för att hämta en kvarglömd skötväska och till Coop för att köpa havregryn. Det är en tvåminuterspromenad ungefär. Planerade och bjöd in till lillans ettårskalas. Lekte vilt med barnet en stund, vilket i och för sig framkallade några svettdroppar. Mumsade på Olas nya hjärteprojekt – surdegsbröd. Och vips så var dagen slut. Kroppen hade nog bara bestämt sig för att vila.

Kroppen och hjärnan vet vad de behöver. Om en bara lyssnar.

Avokado- och tomatsallad

Postat av
Svara

Här vänner är ett mattillbehör som vi i perioder gör väldigt ofta, beroende på avokadostatus i affärerna (pris och kvalitet). Det enklaste är oftast det godaste. Eller hur?

Ingredienser:
Tomater
Avokado
En skvätt olja
En lite mindre skvätt vinäger
Salt
Peppar

Skär tomater och avokado i munsbitar. Blanda med olja, vinäger, salt och peppar. Gosa runt och låt stå och dra en stund innan servering. Passar till det mesta i matväg faktiskt. Här hemma serverades det idag som tillbehör till kryddig korvpytt.

Tomat- och avokadosallad. Pricken, inte över i, utan över korvpytten!
tomat-avokado-sallad