En favoritlördag…

har inte alltid sett likadan ut genom livet. En gång i tiden satt jag säkert och förvärmde med några glas vin vid den här tiden. Såg därefter fram emot ett krogbesök (gärna med dansgolv) och om en hade tur blev det efterfest. Uppe till halv sex på morgonen? Nemas problemas!

Idag ser en favoritlördag ut som den idag på ett ungefär. Vissa variationer kan förekomma.

- Gå upp i ottan.
- Frukost med familjen.
- Medan pappan badar barnet helt skrynkligt, dammsuger och moppar jag hela lägenheten.
- Njuter en stund av den rena känslan.
- Strax efter lunch kommer jag på att jag fortfarande har pyjamasbyxorna på mig.
- Först vid tretiden byter jag om till annan outfit. Träningskläder…
- Springer till skogs och njuter i en hel timme helt för mig själv.
- Kommer hem, duschar och tar på mig…eh…pyjamasbyxorna igen.
- Busar barnet vimmelkantigt.
- Vi äter varma mackor till middag.
- Barnet nattas.

Vid den där sista punkten är jag just nu. Några minuters knapperiknappande på datorn innan kvällen tar vid. Och jag fortsätter kvällen i mina underbara och blommiga pyjamasbyxor, som om ingenting hade hänt… Helt klart en favoritlördag.

Det kallas för återhämtning.

Dagens löpning med obligatoriskt fotostopp.
menmia-löpning.delsjön

Saker om löpning som inte är min löpning

Jag är alltid lite efter. Gillar uppenbarligen inte att ligga i fas. Nu har jag dock äntligen läst Andra andningen av Sofie Sarenbrant och kikat på Löparnas ultimata utmaning på UR-play. Att jag läste boken beror på att jag fick den av mamma i somras. Och tv-programmet fixade Ola fram till oss och överraskade med en helt vanlig vardagskväll. Ni ser. Jag är totalt utan eget driv…

Boken är en deckare. Jag har nu för tiden småsvårt med deckare. När en har läst ett par känns de ganska förutsägbara. Jag upplevde dock Andra andningen underhållande. Om det är så enkelt, eller om jag är så nedrans enkelspårig, att underhållningsvärdet för min del berodde på att boken hade löpning (och mord!) som bas, ja det låter jag vara osagt. Stora delar av storyn utspelar sig under Stockholm Marathon – en löpartävling jag har väldigt goda upplevelser och minnen ifrån. Riktigt så är det ju inte för personerna i boken..men…eh…boken är helt klart läsvärd.

TV-programmet Löparnas ultimata utmaning handlar om människor som drar det här med fysisk- och psykisk prestation till sin yttersta spets genom att springa fyra ökenultralopp under ett år. Sevärt? Ja! Jag både suckade, skrattade och grät några tårar. Shittans pomfrittans vilka kämpar. Nästan så en tyckte lite synd om dem, då de måste ta i så mycket för att förverkliga sig själva. Därav mina suckar. Att göra en Ironman är ju numera något folk ”bara gör”. Missförstå mig inte. Jag vet att Ironmännen och Ironkvinnorna tränar som svin för det har jag sett på Instagram. Men kanske blir ökenultraloppen nästa stora grej när Ironman börjar kännas lite väl folkligt och knappt ens belönas med en ryggdunk?

Har ni fler tips på goa grejer om löpning?

Jodå, jag brukar också dra saker till sin spets…
menmia-höjd

Plus och minus – ett träningspass

På minussidan
Jag hinner bara steppa utanför dörren på jobbet. En sekund senare är jag dyblöt. Och iskall.

På plussidan
Jag hade hunnit bli minst lika blöt under promenaden till bussen ett par hundra meter bort och sen fått sitta och huttra med en massa annat löst folk.

På minussidan
Trots att jag inledningsvis håller en skaplig fart blir jag inte varm överhuvudtaget. Regnet och de hårda vindarna kyler ner den stackars gammelkroppen.

På plussidan
Jag springer åt rätt håll och har den värsta vinden i ryggen. I Göteborg blåser det dock aldrig bara från ett håll…men det är hanterbart åt det håll jag springer.

På minussidan
Jag blir nerstänkt av bilarna som brummar förbi mig på vägen bredvid gångbanan.

På plussidan
Jag kommer ikapp dem som har stänkt ner mig på grund av låååånga bilköer. Moooohaaaaaa. ”Först hem till fredagsmyset är bäst!” tänker jag.

På minussidan
Götaälvbron är vidrig. Min svindel och höjdskräck blir värre av de hårda vindarna. Det känns som om jag tappar kontrollen. Blir darrig i knäna och vill lägga mig ner på marken och gråta, men biter ihop.

På plussidan
Springer om ett gäng cyklister som kämpar tappert i motvinden. Kommer ikapp och går om buss 16, som jag hade kunnat ta. Och den där röda Volvon som stänkte ner mig ute på Eriksberg kan fanimig se sig besegrad där i uppförsbacken på bron. Jag är alltså snabbare än en bil?!  ”Right back at you!”

På minussidan
Jag kan inte känna mina fingrar.

På plussidan
Jag känner att jag är bäst i världen och lever!

På minussidan
Kommer hem som en dränkt katt.

På plussidan
Hemma finns det varm dusch och om en stund nystekta hamburgare och ett glas  rött.

Värt?
Svar ja! Varje steg var värt även om jag kände mig som en idiot ibland.

Nu låter det som om jag varit ute på värsta äventyret… Men sanningen är den att jag idag rekade den kortaste vägen hem från jobbet. Den visade sig vara 5.5 kilometer kort :) Helt perfekt en dag som denna och mycket bra att veta inför kommande transportlöpningsäventyr.

Näe, det blev inte så mycket bilder idag. Frös för mycket. Lovar att ni får se mig imorgon. Den som väntar på något gott…

Torsdagsdubbel med no mercy

Det är mycket no mercy just nu. Ska jag träna på gym har jag bara en halvtimme på mig. Då är det bara att gå all in. No mercy. När jag springer är timmen oftast sen och jag vill inte vara ute hur länge som helst. Lösningen på det stavas inte helt otippat no mercy. Tack vare detta har jag idag lyckats träna två gånger utan att det har behövt ta så mycket tid. No mercy får mig att känna mig grym. Jag känner mig effektiv, smart och på topp. Dagens tips om ni vill träna mycket men inte har så mycket tid stavas? Ja ni fattar…

Startade min dag på gymmet med en halvtimmes axlar bröst och bål. Sen satt jag i en kontorsstol i åtta timmar och skrollade halvt ihjäl mig i ett exceldokument. Jag vill gärna berätta för er att mitt konsultliv är så där flådigt och glammigt precis hela tiden, men nej. Idag orkar jag inte ljuga. Det är oftast roligt, men inte alltid så glittrigt. Idag fick jag dessutom huvudvärk.

Gick hem. Myste med familjen. Vi käkade den där laxgrytan jag rörde ihop igår kväll klockan 22.30. Slockande på kökssoffan en stund. Bytte om. Joggade till banan vid Ullevi. Rev av 12 x 1 min med 30 sek gåvila mellan varje intervall. Joggade vidare i livet. Passade på att handla kaffe och bananer när  jag ändå var ute på vift.

Och nu 21.30, när morgondagens jobboutfit är framplockad, löparkläderna till morgondagens transportlöpning är packade och så vidare är det så jävla skönt att bara sitta här och skriva och dravla om allt mellan himmel och jord. Fast mest har jag ju skrivit om no mercy förstås…

Förresten, mina happy pants (och min röv också för den delen) fick väldigt mycket uppskattning på Instagram i morse. Så om ni inte följer mig där så ska ni inte behöva missa det tänkte jag.

Varsågoda!

Tightsen kommer från Ellos Sport och säljs inte längre. Tooooo bad!
menmia-röv

Late run. Late update.

Dagarna och kvällarna bara springer iväg just nu. Har precis (efter kvällens sena löptur) stått och vevat ihop en laxgryta till morgondagens middag. Är det sånt som kallas foodprep? Aja. Här handlar det om att ingen kommer att ha tid att laga någon ordentlig middag imorgon så det måste göras ikväll. Och snart är klockan halv elva och tant måste sova för att orka med att ha torsdag.

Kvällens löpning då? Inget att orda om direkt. Jag sprang bara. Kroppen älskade det efter dagens sittande och stirra-in-i-datorskärm-mode. Ja, jag är för lat för att höja skrivbordet och ställa mig upp. På riktigt. Sjunker hellre ner som en padda. Då är det ju bra att jag kommer ut och springer en sväng emellanåt. Ganska ofta faktisk. Så kan jag sitta där och padda mig utan att få dåligt samvete.

Innan det här spårar ur och börjar handla om paddor önskar jag er en fortsatt trevlig kväll och en god natts sömn.

Kvällens löparposering gick utmärkt som ni ser!
menmia-late-run

Träningseffektiviteten är tillbaka

Och glad är jag för det. Att hålla på och småspringa lite här och där är verkligen inte min grej.

Igår funderade jag ju över vad som driver mig. Sedan dess har två träningspass ägt rum och ett har hoppats över. Men svaret på frågan skiter jag faktiskt i just nu.

Igår kväll blev det 4 x 4 min med en twist. Själva twisten var att en kille försökte hänga på mig under intervall nummer två, men bara orkade i cirka 300 meter. Det tyckte jag var roligt. Medan jag stod och pustade ut och väntade på att få kuta nummer tre kom han springande och frågade vad vi egentligen hade hållit för tempo den där lilla biten tillsammans. Jag hade ingen aning, men hade på känn att det gått halvfort och ljög ihop 3.52 min/km. Det stämde ganska bra visade det sig nån timme senare när jag faktiskt kollade på klockan. Och sen klappade jag mig själv på axeln och tänkte på den utveckling jag genomgått som löpare det senaste året. Jag springer numera en kontrollerad fyraminuter i 3.52-fart. Nemas problemas! För det blev aldrig någon blodsmak och något dödsflås igår, då det heller inte var meningen. Hade ju en stor middag i magen och skulle snart gå och lägga mig liksom.

I morse testade jag något som jag hoppas kan bli en ny träningsrutin. Jag kallar det för världens snabbaste och effektivaste morgongym, då jag bara har 30 minuter tid till själva träningen efter förskolelämning och sånt där. Det är himla bra att det finns ett Friskis & Svettis typ i varje gathörn. Det kunde jag utnyttja i morse då jag skulle spendera jobbdagen i Johanneberg. Rodd, triceps och bål – hej och skål! Sen rakt ner i kavajen, på med mascara, lite att äta och hopp i kontorsstolen. Jepp, det funka.

Och ikväll hoppar jag som sagt över ett träningspass. Hade tänkt mig skön distans, men känner mig sliten och trött. Laddar om löparkanonerna till imorgon istället så att jag kan träna rejält. Då slipper jag ”bara harva på” för att jag känner mig sliten och kan lägga in en gnutta fart så det blir extra kul.

Har på känn att det här kommer att bli en nedrans effektiv och bra träningshöst!

Och så längtar jag efter snön, som är så skön att skrida fram i. Var är den?
mia-löpning-göteborg

Jag undrar vad som driver mig

Ja, det är precis det jag sitter här vid köksbordet och tänker på nu. Klockan är 19.20. Om en liten stund ska jag ut och springa. Någon typ av intervaller är det tänkt. Middagen ligger i magen. Vi har haft en skön kvällsstund med familjen. Just nu nattar Ola barnet och det är alldeles tyst i lägenheten. Det skulle vara så enkelt att lägga sig i soffan framför TV:n, men det vill jag inte. Jag vill springa! Galet…

Är det för att:
- må bra?
- nå sub40 någon gång i framtiden?
- jag behöver rensa hjärnan?
- hålla mig i form?
- andas?
- kunna fortsätta springa ett ultralopp då och då?
- ha någonting att blogga om i min så kallade träningsblogg?

Alltså jag vet inte. Har inte en blekaste aning faktiskt. Kanske är det en kombination av alltihop. Men springa, ja det kommer jag att göra alldeles snart.

Om du vet vad som driver mig, så får du gärna tipsa! ;)

Gammal bild, men det blir ju inte så många bilder innan själva träningspasset…
menmia-ladda-om-Göteborgsvarvet

Impulsiv träning

Dessutom helt utan struktur och eftertanke. Precis så kan träningsveckan som gått sammanfattas. Jag har petat in lite löpning här och där och skitit i styrketräningen helt för att slippa slå knut på mig själv rent tidsmässigt. En hel del mellanmjölkslöpning, som jag vanligtvis försöker undvika, har det blivit.

Behovet av återhämtning har varit jättestort. Jag har behövt läsa skönlitteratur och stirra in i väggen för att undvika kortslutning i den där viktiga grejen som kallas hjärna. Snart är jag inte ”ny på jobbet/jobben” längre och allt kommer att flyta på bättre. Det vet jag ju och då kan jag också träna mer ”som mig själv” – det vill säga hårt och effektivt ;)

Måndag: Sprang ett lätt och kort distanspass på typ 9 kilometer klockan 19.30. Ovan att springa så snabbt inpå middagen. Blev skitnödig.
Tisdag: Värmde upp två kilometer, räjsade fem i (för mig) inte jättesnabb 4.25-fart, och joggade ner tre. Även detta pass skedde sent på kvällen. Magen ur fas på grund av stor middag. Tvingades bajsa i skogen.
Onsdag: Joggade tre, gjorde typ 40 armhävningar på gräsplanen på Heden för att få upp värmen i det iskalla spöregnet, och joggade tre till. Var väl hemma igen vid 21.00. Inte särskilt skitnödig denna kväll. WIN!
Torsdag: Prioriterade skönlitteraturen.
Fredag: Veckans enda inplanerade pass. Gjorde premiär som transportlöpare från jobbet på Lindholmen och valde den längsta vägen över Älvsborgsbron. Sprang inte hela vägen hem, utan tvärnitade utanför Systembolaget på Avenyn och köpte vin… Totalt 10.3 kmilometer.
Lördag: Fyra timmar skogsarbete. Veckans i särklass bästa och mest utmanande träning. Ersatte ett gymbesök med bravur!
Söndag: Morgonlöpning 10 kilometer.

Den här söndagen ger jag mig själv en fet klapp på axeln. Tack Mia, för att du lyckades hålla ihop det hela, anpassade träningen efter rådande situation och behöll energi i depåerna till där den behövdes allra mest. Det är så lätt att vilja för mycket på alla plan hela tiden. I den fällan tänker jag aldrig hamna. Jag är för gammal för det.

Morgonens löpning startade i dunkel och målgången skedde i dagsljus. Perfekt!
menmia-morgonlöpning

Dagens tips: Träna som en arbetshäst!

Att vara en kvinna i bra form, med kapacitet att springa allt från en snabb mil till ett ultra och dessutom ha relativt stora ambitioner i gymmet – det kan löna sig! Sällan har jag fått så många lovord som under förmiddagens arbetsinsats vid vår lillstuga där vi banade väg genom skogen för annalkande avloppsrör.

Alltså jag jobbade inte hårt  för att få beröm, utan för att det var kul att slita som en riktig arbetshäst, men ni fattar…

Jag som tidigare alltid flytt aktiviteter som krävt råstyrka är inte rädd längre – helt enkelt för att jag har blivit så jäkla stark. Muskelstyrka i kombination med löparben visade sig vara en perfekt kombo för att bära ris, stubbar och träd i med och motlut i obanad terräng. Startade i arbetskängor, men bytte sedan till mina Salomon Fellraiser, som  var snabbare och effektivare för ändamålet.

Fy fan så roligt jag hade! Och gud så gott den där körvarna mä brö smakade ute i det fria. Funderar definitivt på att börja träna och tävla i Strongman nu…

OBS! Det var såklart inte bara jag som slet. Alla tuffade på som tåg med sina olika uppdrag. Dock var det bara jag som fick det inofficiella priset ”Bäst och snabbast på att bära ris och träd”.

Det var dagens träning det. Jo, en är lite mör nu. På ett sånt där skönt jag-har-fått-för-mycket-friskluft-vis.

Körv mä brö paus behövs när det ska utövas skogsarbete en hel förmiddag.
menmia-bära-ris

Vi sportar fredag!

En vecka, där träningen puttats undan långt ute i periferin, har passerat. Det känns lite ovant med tanke på den senaste tidens lopp och träningar hit och dit. Jag betraktar det dock inte som någon vilovecka, då jag är helt slut och faktiskt har lyckats klämma in tre löppass på kvällstid.

Energin har sannerligen gått åt. Mycket har det att göra med avsaknaden av vardagsrutiner och det faktum att jag börjat på två nya jobb. Alla dessa namn och ansikten som snurrar i huvudet alltså. Jag har ingen aning om vem som är vem, men det ger sig…

Att-göra-listan som är gigantisk och där jag inte har kontroll över någon av punkterna (än). Ansvaret som växte från noll till ”du är en nyckelperson” på bara några timmar. Alla handskakningar med viktiga personer! All engelska jag pratar och skriver. Den senaste tiden har jag bara och arbetat på svenska samt pratat bebisspråk…

Alltså, jag klagar inte. Jag bara konstaterar att det är lite mycket just nu :) Och att det nog kommer att vara så en tid framöver.

Men som sagt, idag sportar vi fredag! Om allt går enligt plan gör jag premiär som transportlöpare från Lindholmen i eftermiddag. Väskan är packad och allt är förberett, för att ta mig snabbt och säkert hem till fredagsmyset.

Och inte vilket fredagsmys som helst. När barnet har somnat tar barnvakter över ansvaret och jag och Ola ger oss ut på stan, precis som om vi vore unga och ansvarslösa. Något busigt kanske? Vilket med stor sannolikhet betyder att vi kommer att sätta oss i en hotellbar som inte är alltför skränig, då jag ogillar vanliga krogmiljöer. Tant äger…

Ha en fin fredag alla!

Saker jag också vill lägga min energi på – att springa snabbt! Vi tar det nästa vecka…
menmia-kretsloppet-1