En årssummering ur typ ett löparperspektiv

# Jag inledde året med att vara föräldraledig, vilket var sjukt skönt och jag sörjer fortfarande att det förmodligen var livets sista långsemester… Träningsmässigt minns jag att jag gjorde ett träningsprogram till mig själv, som jag nästan höll mig till. Glömde dock bort själva finalen – att springa mina snabbaste 5K. Haha… Hängde också en hel del på gymmet med bebissällskap.

# Efter vabruari, då även jag drabbades av dubbelsidig öroninflammation, spenderade vi två veckor av mars på Teneriffa. Jag tränade nästan varje morgon innan familjen vaknat och sen anslöt jag lagom till frukostbuffén. Snacka om drömliv! Efter poolhäng, lek och stödvilor kunde jag och sambon ge oss ut på några gemensamma löparäventyr i bergen.

# Under påsken testade jag om jag hade långdistansen kvar i kroppen efter graviditet, barnafödande och ett tvåbarnsliv med tid för enbart kortare löpdistanser. Piskade lätt in en tremilare på 2.34 och konstaterade att det hade jag.

# I maj, några månader efter att tidigare nämnda träningsprogram var slut, sprang jag faktiskt 5.3K i Gävle i 4.05-tempo, vilket får betraktas som godkänt då jag var nedtränad och allmänt slö. I bakhuvudet grodde ett marathonfrö…

# I mitten av juni både fick och började jag på ett nytt jobb. Dagen innan jag tog på mig kavajen igen sprang jag ytterligare en tremilare. Kände att det kunde vara skönt att ha i bakfickan, då livet snart skulle bjuda på betydligt mindre tid och ork än under föräldraledigheten. Och nu hade jag bestämt mig för att springa ett Marathon…

# Behövde inte jobba så länge på nya jobbet innan det blev semester och för första gången någonsin kunde vi spendera sommarsemestern i huset vid havet. Jo, jag sprang en hel del, oftast på lillbarnets förmiddagssovtid, så långpassen lyste (med ett undantag) med sin frånvaro.

# Mitt under en marathonperiod på nya jobbet var det den 2:a september faktiskt dags att springa mitt inplanerade Marathon. Med dunder och brak och stor förvåning levererade och persade jag i Helsingborg. I samband med Helsingborg Marathon fick jag också chansen att träffa Anna, the one and only Piggelina, för första gången. Efter ett Marathon i en solstol vid havet, med choklad i munnen tillsammans med sin ”running twin” känns livet väldigt enkelt…

# Jag börjar och avslutar en crawlkurs med goda resultat. Hur konstigt?

# Vi hade ett stort familjemål för året. Att flytta. Det uppfylldes under senhösten, men inflytt i vårt nya hus sker först i februari nästa år. Det ser vi fram emot! Shit vad vi ska grilla i skogen…

Jag har säkert glömt något och medvetet lämnat saker därhän, men det är ju faktiskt snart ett nytt år så det spelar inte så stor roll.

Mina planer för 2018 tar vi imorgon…

Come on Ola light my fire!

Medan jag kan vara väldigt bekvämt lagd i vissa situationer är min sambo Ola värsta bästa projektledaren och ”doern” för familjeaktiviteter som kräver extra pyssel.

Som idag till exempel, när hela familjen är förkyld och det minsta barnet är som en söt koalabjörn runt min hals, tar Ola tag i projektet ”Åka till skogen och grilla”. Först är jag kärvt inställd till middagsäventyret, men när väskan är packad med god mat och torr ved och vi faktiskt är på väg mot skogen förändras min inställning till oändligt tacksam.

Elden börjar spraka och sprida värme och barnen trivs som två skogsälvor tillsammans med storkusin Sylvia och hennes mamma Linda. Aktiviteten i skogen och mörkret känns helt självklar. Hur skulle jag någonsin vilja vara någon annanstans?

Vi grillar korv och majskolvar, dricker varm saft och värmer frysta kanelbullar över glöden. De två större barnen hittar på egna äventyr i den mörka skogen och den minsta käkar tunnbröd och underhåller oss med sitt, för det mesta, otydbara pladder.

Vi kivas lite när vi råkar blända varandra med pannlamporna vi har på huvudet. Min pannlampa från Silva, som jag har fått i ett pressutskick, är kraftfull som tusan och helt grym att springa med, men är inte lika populär när den riktas rakt in i ett par barnögon…

Till vår stora glädje har någon lämnat kvar en marshall som blir en extra ljuskälla att njuta av, så jag kan stänga av pannlampan en stund.

Kvällen seglar upp på topp fem på min jultopplista för 2017. I all sin enkelhet förvandlas skogen till en lyxrestaurang där magar mättas, ansiktsfärgen går från likblek till rödrosig och myrorna som fanns i brallan dövas.

Kan vi göra det imorgon kväll igen? Klart vi kan!

Löpning för oss som gillar kontraster

På juldagen och tillika måndag morgon har jag förmånen att vakna i Hälsingland. Utanför fönstret är vitt och sex minusgrader krispigt. Jag får självklart löparfeeling.

På eftermiddagen ska vi åka söderut och jag kan inte låta bli att tacka för mig med en löptur. Det är vinterlöpning när den är som allra bäst!

Med mig har jag sambon och äldsta dottern på spark. Uppför är de chanslösa, men i nedförsbackarna har jag inte en chans. Skitsamma. Det är krispigt!

Vi åker tåg i sex och en halv timme och skenar hem genom Göteborg för att packa om. Sätter oss i bilen och anländer mitt i natten till vår dalsländska pärla. Det är kolsvart ute så jag vet inte riktigt vad vi har att vänta, men när jag vaknar på morgonen är kontrasten mot det vita hälsingelandskapet slående.

På förmiddagen tar vi en långpromenad i regn och en begynnande storm. Snön finns endast som ett litet smycke i en slalombacke som håller stängt. Förmodligen på grund av brist på snö…

När mörkret faller infinner sig den där löparfeelingen igen. Jag, Ola och hans bror Filip svidar om till träningskläder och pannlampa och tar oss an en becksvart skog. Det böljande och krävande milspåret jag sprungit så många gånger förut blir en helt ny och spännande upplevelse. Speciellt när den där ”stormen light” har anlänt och det ligger nyfallna träd över stigarna och jag får en pinne i huvudet.

Att vara löpare i ett avlångt land innebär att man med fördel bör gilla kontraster. Och det gör jag!

Ena dagen snö under sulorna och den andra dagen grön och sumpig barmark.

Jag tänker springa och älska det imorgon igen.

Tillfällig jul- och husmoderlighet

Ärligt. Vi är inte jättejuliga av oss i vår familj. Det bakas inga lussebullar hemma hos oss i Göteborg och för någon vecka sedan orkade vi baka en fjärdedels pepparkaksköpedeg… När andra bakar, lägger vi vår tid på annat och köper våra lussebullar på Willys.

Därför är det lite av en skräll att det idag, dagen före dopparedan, blivit både en plåt med färska pepparkakor och stor bricka med knäck.

Inte bara det…  I sista stund sladdade jag in hos Underbara Clara och hämtade hem ett recept på saltlakritskola! Allt gick så fort att jag nästan inte hann med min återhämtningsjogg.

Jag ångrar inte vår tillfälliga jul- och husmoderlighet en enda sekund.

Apropå julfirande. Imorgon är ju den stora dagen. Barnen vill ha julklappar och närvarande föräldrar och jag vill ha min julaftonslöpning och giftig östersjöströmming. Jag är helt säker på att vi kan få ihop det på något bra sätt.

God jul på er!

When in Hudiksvall…

(…eller egentligen en mil utanför Hudiksvall mestadels av tiden)

återkommer både löpstyrkan och träningsenergin.

På förmiddagen springer jag backintervaller så hårt att istäcket på vägen går sönder, men ändå så lätt att jag blir helt ställd. Vad har hänt med det tunga och trötta som hängt över mig de senaste månaderna? Tackar och bockar för åkturen och hoppas på välförtjänt träningsvärk imorgon…

Lite senare på gymmet lyfter sambon tungt och så många reps att jag som står bredvid ser stjärnor. Av min egen träning ser jag inga stjärnor alls. Nä, jag har ju redan gjort mitt på förmiddagen och passar på att finträna, nynna jullåtar och småprata.

Småprat med främlingar kommer inte naturligt för mig, men när det bara finns en bosuboll gäller det att komma väldigt bra överens och inte framstå som en fientlig och ond människa…

Shit alltså, det går hittills helt grymt med julfirandet i år. Funderar på att fortsätta det med ett kort långpass imorgon och tusingar på julafton.

Bättre julklapp till mig själv än en pigg kropp och snabba ben kan jag faktiskt inte tänka mig.

Årets mörkaste dag blev en av årets ljusaste

Jag läste någonstans på webben att denna torsdag mitt i livet är årets mörkaste dag. Fast sen sa någon att årets mörkaste dag var igår?! Det är inget jag har märkt av. Näe, den här torsdagen blev snarare en av årets ljusare dagar för mig. Och igår onsdag satt jag hela dagen på tåg och såg ingenting…

Idag har solen har kämpat, men reflekterats i vit snö. Det lever en löpare, som genomfört de flesta pass det senaste halvåret i mörker, väldigt länge på. Jag nöjt halvplogade vägar, skogsstig och lurig skare där man skar igenom precis lagom mycket för att riskera att stuka fotlederna.

Men jag höll mig på benen och avslutade passet med att dra äldsta dottern i pulka och leka ”följa spår i snön” till jag höll på att frysa ihjäl.

Det här är förresten min skönaste hälsingevy. Det är vad man ser när man sitter vid köksbordet och dricker kaffe. Jag dricker ju rätt många koppar kaffe vid köksbordet när jag är här…

Under löppasset tänkte jag göra som Ingmarie och Malin, det vill säga ta ett dopp i samband med löpning oavsett årstid. Tyvärr hade isen lagt sig, så det blev inget…

Annat som gjort denna dag till en av årets ljusaste:

# Jag åkte in till Hudiksvall med viss ångest i bröstet (att vara folkskygg är extra jobbigt när man är hemvändare…), men jag behövde inte vara social eller stå i kö en endaste gång och julklapparna löste sig av bara farten.

# I samband med citybesöket fick jag och sambon möjlighet att äta lunch på tu man hand. När hände det senast?

# Förutom mina föräldrar har jag fått träffa min lillebror och hans son som jag är stolt faster till.

# Det blev ett glas rött till middagen. Helgen började ju igår…

Årets mörkaste dag? Vare sig den var igår eller idag. Pffft.

Omfamnar julen

Veckans sista arbetsdag är över och det blev väldigt mycket arbetsdag av det hela…

Hann inte med någon träning, men hann äntligen bli av med en hög med papper. Hann inte vara social, men hann vara desto mer tacksam mot dem som gett mig en hjälpande hand de senaste dagarna. Hann inte ta en paus, men hann med de viktiga julkramarna. Hann inte laga någon mat, men fick en falafel med bröd till middag. Hann inte mycket, men hann i alla fall packa den där väskan som ska med på årets julresa till Hälsingland.

Väskan är full med tränings- och myskläder – så nej – barnens julklappar fick inte plats i år heller…

Egentligen finns det bara i-landsproblem i mitt liv, men jag tycker att det har varit lite tufft de senaste månaderna. Humöret, orken och motivationen har sviktat och jag har inte alltid känt igen mig själv.

Ska vi ta och ändra på det med några lediga och lata dagar med mycket frisk luft och rörelse?

Ja, men det gör vi! Nu firar vi jul på det sätt vi gillar och med dem vi gillar.

I år omfamnar jag faktiskt julen extra mycket.

Sju grejer som gör detta till en extra bra vecka

Här är min skönaste blogglista just nu!

1. Denna vecka har bara två arbetsdagar.

2. På onsdag är det sista tillfället på crawlkursen. Det innebär att jag har överlevt! Fast jag kanske inte ska ropa hej förrän 07.30 på onsdag morgon när sista tillfället är slut…

3. Direkt efter crawlkursen åker vi tåg hem till mitt Hälsingland. Vi har inte varit där sedan i maj nån gång så det är verkligen på tiden att få komma hem och landa i skogen.

4. I Hälsingland finns det alltid varmt kaffe som inte är från kaffeautomat.

5. Det finns inte bara varmt kaffe utan också skog utanför husknuten. Hoppas på första utomhusgrillade korven redan torsdag lunch. För att det är enkelt. För att det är gott. I fjol hade vi det växthusvarmt och grillade flera gånger.

6. Det är julvecka! För min del betyder det lugn, ro och vila. Och massa tid med min familj. Även den familj som bor långt bort.

7. Vi spenderar flera dagar under samma tak som mina föräldrar. Det innebär att sambon och jag kan få loss lite tid och göra något tillsammans. Jag tänker mig minst en burgare på krogen inne i heta Hudiksvall.

Och nu vänner får ni scrolla och titta på mitt vinterland – mitt Hälsingland! Samtliga bilder är tagna i samband med någon form av fysisk aktivitet. Löpning, skidåkning och sånt där står inte med på listan ovan, men det lär hända…

Urspunget till träningsglädje

För mig är träningsglädje något frekvent återkommande. Träningsglädjen kommer ur en kombination av puls, utmaning och feelgood. Igår maxades den av en alldeles speciell detalj.

För första gången sedan jag fick problem med min nacke kunde jag styrketräna helt obehindrat utan minsta känning av smärta. Ingenting skavde, molade eller störde. Trots att jag verkligen utmanade det tidigare skadade området behövde jag inte hålla igen. Hurra!

Så jag skulle vilja säga att ursprunget till min träningsglädje är att kunna göra det jag vill och tycker är roligt utan begränsningar. Det blir extra tydligt när något har begränsat en under en längre period.

Sent på kvällen, när dagens alla bestyr var avslutade, behövde jag frisk luft och gav jag mig ut på en löptur. Det var svinhalt. Jag sprang utan dubbar och det tog en evighet att ta sig 7.5 kilometer. Men jag hade absolut inte bråttom. Den goa känslan efter styrkepasset och den friska luften framkallade små leenden ändå. När syftet är ”frisk luft” spelar det ju faktiskt ingen roll hur fort det går och hur långt det blir så länge lungorna får andas sig nöjda.

Fast idag googlar jag nya skor med dubb… Det är inte alls säkert att jag har lika mycket tålamod nästa gång.

Ett oväntat julklappstips: Gör din egen skylt!

Reklaminlägg i samarbete med skyltmax.se

På vår lägenhetsdörr i stan hänger just nu en plastig julkrans och ett vitt papper. På papperet står våra namn och ”Ingen reklam tack”. Papperet, som faktiskt inte går att kalla en dörrskylt, är utskrivet på biblioteket och den minstas namn är ditkluddat i efterhand med en tuschpenna. Jag älskar att kliva in genom den här dörren varje dag eftersom det är hemma, men det kommer inte att vara hemma så länge till…

I samarbete med Skyltmax har jag fixat värsta bästa julklappen till vår familj – en dörrskylt som ska få smycka vårt nya hus i det sportromantiska paradiset Hindås.

Skylten har jag gjort i Skyltomaten, det vill säga en tjänst på webben där du kan designa dina egna skyltar.

Till vårt framtida hem valde jag en skylt i förnicklad mässing med en enkel text. I Skyltomaten väljer du själv material, format och text samt typsnitt och textens placering. Det finns även möjlighet att lägga till bilder.

Detta är alltså vad som kommer att möta mig framöver när jag kommer hem från jobbet, löprundor, dagishämtningar och efter lunchpromenaderna de dagar jag jobbar hemma.

Här bor ett gäng Karlssons och en Hellström. Solklart eller hur?

Skyltar jag tänker ge mig själv i julklapp:

# En namnskylt som jag kan ha när jag coachar. ”Mia Hellström – COACH” känns ju väldigt fint och seriöst att ha på bröstet. Detta är något jag saknat, speciellt när jag coachat grupper där det finns människor jag inte känner.

# En vägg- eller dörrskylt som känns ”business” till mitt (vårt…) framtida hemmakontor. Skylten vill jag ha för arbetsrons skull och för att känna att jag går till jobbet och inte lägger mig på soffan istället. På den skulle det kunna stå ”Kontor”, ”Office” eller något lite lättsammare.

Tips på andra roliga skyltar att ge sig själv eller ge bort

# Skylt till ett barnrum.
# På cykelförrådet kanske det kan stå ”CYKLAR” eller ”KAOS”?
# Skyltar till toalettdörren. Här finns det möjlighet till lite go bajshumor…
# En namnskylt till dig själv eller någon annan med en påhittad drömtitel.

Att designa sin egen skylt i Skyltomaten är roligt, beroendeframkallande och prisvärt. Testa du också!