Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Varde ljus

Man kan känna sig lite biten i röven av livet ibland. Just nu börjar det dessutom bli väldigt mörkt. Under vardagarna hinner jag sällan fånga så mycket dagsljus. Jag morgontränar i beckmörker, går till jobbet i halvdunkel, jobbar som ett svin och går hem när det har börjat skymma eller redan blivit becksvart igen. Tränar jag på kvällen är det som bekant, ja mörkt.

Jag har såklart makten över mitt eget liv, men jag prioriterar inga lunchpromenader och andningspauser just nu. Ibland skäms jag lite, för oftast är hösten alldeles gudomlig (och instagramvänlig…) där ute.

Det är dumt va? Att inte gå ut menar jag?

Ska vi ta hand på att lufta oss mer i dagsljus nästa vecka? Det behöver inte vara vare sig träning eller motion. Vi går bara ut. Every damn day.

Löpning är balsam

Alltså, alla människor har sina perioder när de är nere. Det är inga konstigheter och det behöver inte vara särskilt synd om en människa för att hen genomgår en mindre livskris. Sen om jag tycker väldigt synd om mig själv just nu är en helt annan grej. Det är okej att inte alltid vara stark och pepp på precis allt.

Det började i fredags. Jag hade myror i kroppen och en klump magen, men kunde inte ta mig för att göra något åt dem. Skiten dämpades av magnifik Håkan Hellström-konsert, men på lördag morgon hade det blivit värre. Jag höll på att bli tokig, men kunde fortfarande inte göra något konkret. Orkade inte springa i det massiva regnovädret utanför fönstret, vilket är väldigt olikt mig. Jag masade mig ut på en kort promenad, men var bara ledsen, kall och trött och ville hem. All energi gick åt till att vara mamma, sambo och människa. Efter det fanns det liksom ingenting kvar…

Så kom söndagen. Bestämde mig för att springa så länge huvudet ville, för min kropp ger ju inte upp i första taget, så att lita på den hade kunnat bli väldigt långdraget. Lipade lite för att de dalsländska landsvägarna och den omgivande miljön var så vackra. Hulkade för att jag vill ha ro i kroppen och huvudet.

Efter 22 kilometer sa skallen stopp och jag tog ett dopp i sötvatten i gott sällskap. Kände mig en aning ”renare” och lugnare sen som om någon hade rätat ut myrvägarna i kroppen och minskat trasslet i magen med balsam. Det var väldigt skönt.

Fast med handen på hjärtat så vill jag inte springa ifrån mina issues och träna huvudet lugnt. Det är snarare så att det som är skit gör att jag inte har energi att springa och träna som mig själv och som jag vill.

Man ska vara rädd om sig och ta sig själv på allvar.

Inte springa därifrån hela tiden, bara för att man kan.

Fast jag tar gärna emot de tillfälliga doser av balsam som löpningen ger. I lagom mängd.

”Jag är för mätt för att springa!”

Alltså, vilka jäkla lyxproblem man har ändå. Två dagars midsommarfirande pågår och jag är hela tiden för mätt för en löptur. Jag är så mätt att jag inte ens kan se mig själv skumpa fram en kortis genom de dalsländska skogarna, trots att de är bedårande vackra.

Nu är inte mättnaden enda anledningen till löposuget. Vi är som mest 15 barn, 16 vuxna och två hundar som firar tillsammans i över ett dygn. Det finns liksom inte eoner av tid för en löprunda då…

Fast man ska inte stressa upp sig över sånt tycker jag även om man är en typisk träningspersonlighet som tycker att det är högtidligt och nästintill ett måste att springa i samband med högtider. För om man är en motionär som rör på sig måttligt till mycket året om kommer den där uteblivna midsommarlöprundan i slutänden inte spela den minsta roll för hälsan eller resultaten.

Många säger att midsommar- jul och whatevermaten smakar bättre om man har tränat först och liksom har gjort plats för den. Jag säger ”Ach! It is all in your head!”

Det är lätt att hitta lugnet i vackra Dalsland. Jag fick dessutom ett dygns radioskugga. Win!

Massage i Göteborg – ett bra erbjudande!

Inlägget presenteras i samarbete med BODY THERAPY GÖTEBORG och innehåller ett bra erbjudande.

Minns ni att jag var på en helkroppsmassage förra veckan? Hela min kropp – från lilltån till skalpen – fick sig en skön genomgång. Massagen genomfördes under trygga förhållanden i ett mysigt rum hos Body Therapy Göteborg, som finns på Engelbrektsgatan 59 mitt i centrala Göteborg. Under massagen spelades lugnande musik och rummet lystes upp av levande ljus.

Body Therapy Göteborg erbjuder bland annat djupare idrottsmassage, lymfmassage, svensk klassisk massage, ansiktsmassage och hawaiiansk massage. Läs mer om massageformerna.

Min massagebehandling

För att säkra att jag skulle få rätt behandling hade vi ett samtal där vi gick igenom min fysik och mina förväntningar och behov. Eftersom jag inte har några fysiska problem önskade jag ”en skön stund” med massage för återhämtning och uppmjukning av eventuellt stela muskler.

Jag blev inte besviken. Annika Damm, som genomförde massagen, plockade ihop en godispåse som passade mig perfekt. Mina löparben njöt, några knutor löstes upp i min nacke, jag ryste av välbehag av skalpmassagen och min mage förvånades på ett positivt sätt av lymfmassagen. Det var länge sedan jag kände mig så avslappnad som när jag lämnade massagerummet.

Ett bra erbjudande – 20 % rabatt

Jag vill att fler ska få sig en riktigt go stund hos Body Therapy Göteborg. Därför får du 20 % rabatt på en valfri massage! Det innebär till exempel en hel timmes djup idrottsmassage för bara 560 kr (ord.pris 700 kr).

Du, eller varför inte någon du tycker riktigt mycket om, är värd det.

Bokar och ser prislistan gör du enklast här: bokning av massage hos Body Therapy Göteborg

För att få 20 % rabatt anger du menmia i kolumnen ”noteringar” när du bokar.

Erbjudandet gäller när du bokar före den 1 juni 2017.

En liten KESO-utmaning till dig

Jag hittade reklamskylten nedan när jag promenerade i Göteborg förra veckan. It makes no sense to me…

Därför ska ni få hjälpa mig genom att svara på tre frågor. Okej? All vägledning jag kan få som totalt oförstående är av godo.

1. Vilken/Vilka är målgruppen/målgrupperna för en podukt som heter ”supermini”?

2. Finns det något bra användningsområde för KESO Cottage Cheese Supermini? Nämn minst ett!

3. Skulle du kunna tänka dig att köpa produkten?

Tack för din hjälp! <3

Det mesta som är jobbigt är värre än att föda barn

Jag har fött två barn, men ibland kan jag inte ta mig för att springa 3 x 2000 meter för att jag tycker att det gör för ont. Många säger att de får perspektiv på smärta, att ”kroppen är så häftig” och att ingenting känns lika tufft efter att underlivet har vänts ut och in på grund av ett alldeles för stort huvud. Ja, i min kanal har det ju till och med passerat två huvuden…

Jag håller inte med.

Jag tycker fortfarande att det mesta som är jobbigt är värre än att föda barn. Utan smärtlindring. En rejäl mancold till exempel eller en dubbelsidig öroninflammation. Fy sjutton för mancolds och öroninflammationer. Det kommer ju liksom ingenting gott av dem.

Orden ovan kan säkert provocera någon som hade en väldigt jobbig och utdragen förlossning och som drog på sig komplikationer efteråt. Jag har all respekt för att kvinnors berättelser, vad det än gäller, är olika. Tack och lov är vi inte en homogen grupp med exakt likadana kroppar som hanterar diverse utmaningar på samma sätt.

Så när jag surfar runt som Mia och läser råd om till exemepel träning under och efter graviditet, så kanske jag skakar på huvudet ibland, men jag respekterar att de där råden säkert passar för någon kvinna. Jag respekterar att andras kroppar inte är byggda som min, inte hanterar utmaningar som min och har andra behov av återhämtning, rörelse och vila än min. Min respekt är orubblig när jag pratar med andra mammor i min omgivning.

Det gäller att läsa saker med sina egna glasögon på för att kunna sålla och ta beslut utifrån det som känns vettigt. Enligt ”regelboken” har jag gjort väldigt mycket fel, vilket känns hur bra som helst. Då har jag förmodligen gjort helt rätt i egenskap av att vara Mia. Du kan bara vara din egen bästa förebild och du kan bara bli någon annans förebild genom att vara dig själv.

Näe, jag har fortfarande inte sprungit mina inplanerade 3 x 2000 meter den här veckan. Undrar om jag ska ta och föda ett barn istället…

Därför väger jag min mat

Jajemän. Sedan igår morse har köksvågen gått varm här hemma och livsmedel efter livsmedel har vägts noggrant och skrivits ned. Har jag börjat med fitness? Känns pressen i mina sociala kanaler för stor? Måste jag deffa för att känna att jag duger?

Ni kan andas ut. Jag genomför just nu ett experiment på mig själv eftersom det är en grej jag har gått och funderat på.

Jag har alltid sett mig själv som en person som äter mycket frukt och grönsaker. Livsmedelsverkets rekommendationer om 500 gram om dagen har jag fnyst lite åt och tänkt att ”Ha! Lätt!” Men hur står det egentligen till med mitt frukt- och grönsaksintag på riktigt? Lever jag som jag…eh…tänker att jag gör?

Så sedan igår morse har jag, i den mån det varit möjligt, vägt frukten och grönsakerna jag äter och även skrivit upp vilken typ av frukt- och grönt jag har ätit. Ingenting annat. Experimentet kommer bara att hålla på till fredag kväll, sen använder jag den där köksvågen till rätt saker igen. Typ mjöl och smör i kanelbullar.

Jag har valt att göra experimentet under tre dagar då jag ”äter som vanligt” hemma och om jag hade gått till jobbet hade det varit vad jag haft i min matlåda. Jag har inte gjort mig till utan ätit rutinmässigt som jag brukar när jag lagar min egen mat och väljer själv vad jag/vi ska äta. Att släpa ut en köksvåg på en lunchrestaurang kändes aldrig aktuellt…

Jag kommer givetvis att dela med mig av reflektioner kring detta i  alldeles utmärkta och informativa inlägg om att äta frukt och grönt. Vi startar nästa vecka med mitt eget resultat. Och därefter ställer vi oss frågorna: Hur gör man för att äta mer frukt och grönt? Hur många gram väger en näve bladspenat egentligen? Vad är egentligen 500 gram frukt och grönt? Kan jag äta 500 gram gurka och komma undan? Måste jag köpa dyra frysta bär för att bli hälsosam? Och så vidare…

Vi kallar det för Men Mias frukt- och gröntskola!

Hur gott ser inte det här ut då? En gammal bild som verkligen frestar mig…

Visste du att Men Mia! finns på Facebook och bjuder på mycket humor på Instagram. Du kan också följa mig på Bloglovin för att aldrig missa ett inlägg eller ett skönt garv.

Det stora kroppsförfallet

Om jag inte tränade skulle jag förmodligen vara en sådan som hade ont någonstans jämt och dessutom, vid 37 års ålder, vara ganska långt fortskriden i det kroppsliga förfallet.

På grund av förkylningen har jag inte tränat på över en vecka. Igår tog jag min första längre promenad.

Efter en vecka med enbart väldigt lätt motion upptäckte jag genast mina svagheter. Det gnisslade i knäna och jag tyckte att det var tungt att hålla upp huvudet.

Hjälp liksom. HJÄLP!

Och den här tunghövdade gnisseltanten ska alltså lyfta 100 kilo och springa fem kilometer på under 20 minuter?

Wish me luck…

Det är dags att fräsa ut snoret och springa ifrån ålderskrämporna…

Energi ut!

Läste Sara Rönnes blogpost Vilken energi ger du till andra? tidigare idag och har gått och funderat kring detta sen dess. Vi pratar ju så himla gärna om att ge positiv energi och ”att undvika energitjuvar”, men rannsakar sällan oss själva.

Jag vet att jag var en energitjuv i våras till exempel. Tog stolt på mig offerkoftan och använde till och med hashtaggen #avgåALLA i ett instagraminlägg *skämskudde* Nu så här i efterhand vet jag varför jag reagerade och betedde mig som jag gjorde, men där och då var det blodigt och inte så hälsosamt allvar. Jag mådde skit helt enkelt. När man mår som ett ras är det svårt att ge andra positiv energi. Och det är svårt att få distans till saker.

Någonstans i somras kom jag ändå till självinsikt och började vända den där negativa spiralen. Bestämde mig för att bli och känna mig stark. Ville återfå lusten att ta för mig och ta plats. Ville lära mig saker och utvecklas. Och steg för steg har det gått vägen.

Under hösten har jag umgåtts mycket med mig själv, vilket har varit otroligt bra för mig. Jag är en fantastisk och peppande kompis att hålla i handen. Jag har haft möjligheten att välja när och i vilket sammanhang jag vill träffa annat folk. Framför allt har jag kunnat välja vilka jag vill umgås med.

Man kan inte vara peppig och livslustig jämt, det är knappast trovärdigt. Men kom hit idag och jag ska ge dig så mycket positiv energi en människa tål. Positiv energi inombords betyder nämligen ett grymt flow och tryck i den positiva energi som sipprar ut.

Och jag tänker också på alla de där energitjuvarna som jag uppmuntras att inte omge mig med. De har det förmodligen inte lätt och kul. Någon kanske ”bara” har en dålig dag. Någon annan gläfser som en ilsken terrier på rutin. Trots att jag var så låg i våras och i vissa sammanhang inte såg någonting positivt med någonting var det många som inte vände mig ryggen. Tvärtom. Det är jag evigt tacksam för.

Man kan inte tycka om och hjälpa alla människor, men nog kan du hjälpa någon att tina den där ispinnen hen verkar ha uppkörd i röven idag?

Från offerkofta till levande och full i fan. Jag vet vad jag tycker bäst om…

Stegräkningshumor

Jag har märkt att jag är ganska stabil i mina steg på vardagarna. Ligger på mellan 13000 och 18000 steg beroende på olika faktorer. En löprunda till exempel gör ju susen för statistiken.

Så drog jag iväg på julbord i tisdags. Hade förväntat mig mycket tung mat och att sitta och jäsa i något hörn, men något hände… Efter maten förvandlades salen till ett dansgolv. Jag blev helt uppenbarligen eld och lågor och piskade in totalt 26500 steg den dagen, varav knappt hälften var turerna till och från buffén samt dans…

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Gå på julbord för fler hälsosamma steg samt hopp, studs och kroppsvridningar i olika vinklar som du inte du trodde hade i dig! Hade jag stannat hemma hade jag definitivt hamnat i soffan hela kvällen… Jag kom hem sent också, så när jag gick och lade mig runt halv ett på natten hade jag redan fixat 1000 steg för kommande dag.

Alltså, på riktigt tror jag att det där julbordet var det hälsosammaste jag gjort på länge. Jag omgav mig bara med sköna människor, åt sjukt bra mat och sörplade glatt i mig mina två enheter vin + lite direkt ur boxen på förfesten som ägde rum på mitt gamla kontor. Himla härligt att få känna sig ung och spontan för en gångs skull. Bara en sådan sak som att ta bussen över Götaälvbron helt själv livar ju upp vilket bebismorsaliv som helst…