Kändis ett år senare

Imorse gjorde jag något väldigt spännande.

Helt wild and crazy återvände jag till det gym där jag morgontränade flitigt för ett år sedan, men av logistiska skäl inte har besökt sedan dess.

Denna morgon bjöd på ett kärt återseende med många bekanta ansikten och det glädjer mig att de som morgontränade då fortfarande hänger i <3

Fast det var inte bara jag som kände igen folk. Jag blev också igenkänd.

Så jag kollade på lite bilder från den här perioden förra året och konstaterade då glatt att jag är mig lik. Har inte åldrats en dag på ett år. Gött!

Väldigt fin post

Igår när jag kom hem från min tremilare låg ett kuvert och väntade på mig på köksbordet. Det var inte ett fönsterkuvert, så jag slet upp det illa kvickt…

Innehållet gjorde mig väldigt glad.

I samband med Vårruset i Gävle berättade Malin i en kommentar att jag var med på bild i Gefle Dagblad och erbjöd sig att skicka sidan till mig. Jag svarade ”Det vore ju toppen!” med en plan på att maila henne min adress. Fast det glömde jag bort.

Så idag är jag väldigt glad att jag har snälla bloggläsare med driv och engagemang när jag själv är en virrpanna.

Tack Malin!

Mitt sammanbitna ansiktsuttryck strax innan startögonblicket går inte av för hackor precis. Man kan faktiskt se att jag vet att jag strax ska tugga taggtråd.

Förresten, jag kallar denna eminenta post för ett kärleksbrev eftersom det är så sällan jag får sådana nu för tiden…

Måndag = riva av långpassplåstret…

Ja ni vet ju vid det här laget att långpass inte är min favoritgren. Därför är det bra när de sker på känsla, det vill säga att jag får sådan feeling att ingenting kan stoppa mig. Långpass hände i påskas om än med en dags framförhållning och långpass hände idag med betydligt mindre framförhållning. Jag hade ätit min gröt och tog på mig löparkläderna för en runda och då kom det över mig ”Idag ska jag springa 30K!”

Så jag gick ut på gatan, väntade otåligt in min TomTom och sen var det bara att tuta och köra….

När jag springer långpass springer jag alltid för fort (om vi ser till vad som rekommenderas) eftersom jag blir rastlös och uttråkad annars. När jag springer långpass finns det inget utrymme för sköna fikastopp. När jag springer långpass ska det vara långt, men helst över så fort som möjligt…

Å ena sidan borde jag kanske jobba på den där otåligheten och låta löpningen ta tid. Å andra sidan är ju tid inget jag har i överflöd direkt.

Så jag fortsätter nog att springa långpass som mig själv. På feeling och alldeles för fort. Sen får vi se hur långt det bär. Förmodligen så långt att det räcker…

När träningspass brinner inne

Då kan man antingen sura ihjäl sig och skita i träningspasset dagen efter också. Kanske är det lika bra att lägga ner träningen för veckan eftersom allt redan är förstört? Näe du, skärp dig! Välj att rycka på axlarna och var lite kreativ istället!

Jag hade en sådan dag igår då det var helt omöjligt att få in mitt planerade pass. När båten var sjösatt, maten uppäten och barnen sussade sött var jag alldeles för trött och solmosig. POFF! Lördagens intervallpass hade helt enkelt brunnit inne och på söndagen ville jag ju springa distans och samla kilometer. Jo, det är sådana dumheter man håller på med nu när det vankas Marathon…

När söndagen kom och regnet stod som spön i backen klurade jag på hur jag på något sätt skulle kunna kombinera lugn distans och hög puls. Kollade klockan och såg att jag skulle hinna riva av 14 kilometer om jag inte sölkorvade för mycket. Så jag gjorde så här:

1. Sju kilometer i bekväm nära sölkorvsfart
2. Sju kilometer en bit under önskvärd fart på kommande Marathon

Voila! Ett bra pass, som kanske inte ersatte, men funkade alldeles utmärkt istället för två. Jag fick nog på ett ungefär den träningseffekt jag önskade av min helg.

Fredagslistan – nycklar och pulslängtan

Dagens träning

Gympass med allt möjligt – marklyft, assisterade pistols, bålrotationer och häng i TRX. Fick lite extra välgörande rörelse med en ärendepromenad för nyckelöverlämning. Trots att jag egentligen bara gick för att lämna ett par nycklar höll jag på att glömma nycklarna…

Dagens lunch

Tog en kebabsallad i farten och konstaterade att fetaosten som toppade salladen var godast.

Helgens träning

Har inte sprungit snabbt sedan Vårruset och börjar längta efter puls, så jag tror minsann att det får bli ett gäng intervaller på lördag och ett lugnt distanspass dagen därpå.

Veckans smarta drag

Kör min första dag på nya jobbet nu på tisdag för att motverka eventuell söndagsångest. Alltså jag tycker att det ska bli kul, men ni fattar. Ledig måndag och långhelg är ju aldrig fel…

Helgens destination

Det blir ett kärt återseende av huset vid havet som ekat tomt i några veckor när vi varit på resande fot. Det är alltid en speciell känsla att ”landa” där på fredag eftermiddag. Och äta tacos.

Fredagsfeeling

Jorå, den börjar infinna sig minsann trots att jag inte sett skymten av vare sig något fredagsfika eller ett glas rött. Tur att dagen är ung!

Ett tips om du tycker att jag är bloggslö på helgerna är att kolla in mina Instastories och mitt Instagramflöde. Där spirar kreativiteten vilt och brett typ för jämnan…

Tre nyckelpass i veckan

Mitt träningsfokus ligger från och med nu på att bli marathonstark – det vill säga fixa mitt kommande marathonlopp utan att gå sönder och behöva ligga i gipsvagga efteråt.

Att få till tre bra träningspass varje vecka känns alldeles lagom då jag snart växlar upp och börjar arbeta heltid (om än bara i några veckor innan semestern). All träning och rörelse utöver mina tre pass är en bonus som jag tacksamt tar emot…

Nyckelpass? Vilka är det för mig i det här sammanhanget?

1. Distanspass

Ett distanspass mäter 15-35 kilometer och hur långt det blir varje vecka beror på tiden jag har till förfogande. I den bästa av världar hinner jag med två pass på 30-35 kilometer innan loppet, men flera 15-kilometerspass är också viktig distans. Så egentligen är jag inte så noga med långpassen.

2. Träning i överfart

Näe, jag tänker inte tappa bort den lilla snabbhet jag har byggt upp. Dessutom kommer mitt marathon att kännas bekvämare om kroppen är van att piskas upp i högt tempo då och då. Jag kommer att fortsätta som förut att varva korta och långa intervaller i olika tempon.

3. Löpstyrka och bålträning

Här kommer jag att låta kreativiteten flöda och varvar pass med maxlyft i marklyft för hela kroppen med betydligt ”mindre” övningar som betraktas som löpspecifika. I min repertoar av löpstyrka ingår också en hel del överkroppsträning (rygg, axlar och bröst) så att jag orkar hålla kroppen upprätt 🙂 Min bål får vad den tål varje gång jag tränar styrka, så inga förändringar där.

Svårare än då behöver det inte vara va?

På bilden springer jag Tjejmarathon, 56 kilometer kuperad terräng. Det gick bra trots bara ett långpass på 30K i februari och Göteborgsvarvet nån helg innan… Det är jägarns mycket som sitter  i huvudet.

Mitt stinkiga liv

Det är mycket jag gör här i livet iklädd löparkläder. Många av grejerna innefattar inte ens löpning, men sker i alla fall i anslutning till någon form av fysisk aktivitet. Inga konstigheter.

I morse hade jag en bokad frukostdejt 07.45 och tänkte mig transportlöpning dit och hem. Lite lugnt sådär och med en raggardusch på mitten för att att inte förpesta livet allt för mycket för mina vänner. Fast det spöregnade på morgonkvisten och att sitta dyngsur och äta frukost kändes inte som ett alternativ, så jag tog bussen.

Valde ändå att åka dit i löparkläder för att kunna springa hem.

Men det här var dagen då jag var gjord av socker. Blev mätt av frukosten och mysig av levande ljus, kaffe och sällskapet. När frukosten var slut öste regnet fortfarande ner, kanske till och med lite ilsknare än förut. Kunde inte motstå värmen och tog bussen hem.

Orkade inte byta om sen. Några timmar senare fick jag ändå användning för löparkläderna som fick följa med på en halvtimmes lunchträning på gymmet.

Jag har fortfarande samma kläder på mig. Oduschad.

Och så ska jag ju springa imorgon bitti. Sen blir det en timmes löpcoaching efter lunch.

När ska jag hinna med duschen och ombytet!?

Tur att jag börjar jobba heltid på kontor snart så att löparkläderna slipper växa fast på kroppen.

Jobba förresten? Det innebär ju att transportlöpningen kommer tillbaka på riktigt i mitt liv igen! \o/

Helgar vilodagen med…

att fira min och sambons årsdag! I vanliga fall brukar det ingå ett träningspass när vi firar något, men just i år fick vi inte ihop det. Min kropp tycker faktiskt att det är lite skönt…

I år på nationaldagen har vi känt varandra i nio år. I nioårspaketet ingår bland annat två fantastiska barn, ett husbygge, många gemensamma träningstimmar, ett gäng charterresor, sköna timmar framför grymma TV-serier, roadtrips i mängder och väldigt mycket umgänge med våra respektive familjer som vi tycker så mycket om. Jag är mycket nöjd med helheten och vill inte ha någonting annorlunda samtidigt som jag är spänd av förväntan inför det som komma skall…

Egentligen blev vi inte ihop på nationaldagen utan träffades bara på riktigt för första gången. Jag blev för full och gjorde bort mig så pass mycket att jag var tvungen att ringa och be om ursäkt dagen efter. På den vägen är det. Nio år senare är det fortfarande vi. Det första intrycket är uppenbarligen inte allt. Eller så är det bara jag som är helt fantastisk även under mina dåliga dagar.

I alla fall. Vi startade vårt nioårsfirande med familjebrunch på IKEA och kommer att fortsätta i eftermiddag när vi har barnvakt med restaurangbesök och VIP-bio (LÄS: ÄT SÅ MYCKET GODIS OCH POPCORN DU ORKAR OCH BESTÄLL EN DRINK!). Jag valde film. Det blev Wonder Woman…

Här är dom mina tre. Alla är ju liksom en viktig del av firandet denna dag.

Hurra för oss och vår familj!

Därför tog dagens löprunda tid…

En vanlig tia till skogs river jag ju av ganska enkelt nu för tiden. Ändå kan ett sådant pass ta jättelång tid i förhållande till distansen jag springer.

Varför undrar ni säkert nu? Vad sysslade jag egentligen med i skogen idag?

Jag sprang inte vilse utan höll mig på stigar jag kan utan och innan.

Jag fick inte soppatorsk och tvingades vila.

Jag stannade inte och fikade.

Jag blev inte djup och svår och satte mig på en sten och filosoferade.

Jag gav mig helt enkelt fan på att jag skulle få till en hoppselfie. Ni vet en sådan där bild med båda fötterna i luften som liksom osar fit and furious. Det kära vänner tar tid.

Långpass och drömmar om fårfiol

Idag sprang jag en halvmara modell tyngre. Redan efter 13 kilometer var benen sopslut. Istället för att deppa ihop använde jag slutklämmen till att tänka på att när jag har åtta kilometer kvar av mitt kommande Marathon så kommer jag att vara ännu tröttare. Det är liksom bara att njuta av att vara enbart sopslut i åtta kilometer. Smart va?

Trots trötta ben hann jag ändå njuta av en del grejer längs med vägen. Hade sambo och bebis med mig en bit, vilket ju alltid är trevligt. Vår gemensamma löpning piffades till med fårjakt och förmånen att få dirigera trafik. Makten man känner när man får stå och vifta en stor SUV runt ett stackars får som kommit ut på vägen alltså. POWER!

Och så är det ju lite hett när sambon tar fram sin manliga jakinstinkt och jagar ett djur. Fast näe, det blir inte fårfiol till middag ikväll…

När jag hade lämnat av sambo och bebis gav jag mig helt ensam ut i lupinhav och sommarregn. Ibland var det nästan så att den lantliga fräschören tog bort den trötta känslan, men bara nästan. Ty kuperingen längs med landsvägarna här i Åmål är inte att leka med. Jag försökte verkligen att fokusera på att luften var ljuvlig att andas. Bitvis kändes det ändå som en mer lockande idé att ligga helt stilla och andas i ett avgasrör.

När jag kom hem stod jag på tå en stund. Det händer inte ofta direkt. Så det var ju också en nytt och fräscht inslag. Det var också här, när alla bloggbilder var färdigfotade, som jag insåg att jag kommit åt en knapp på kameran som gör att alla bilder ser ut som skit. Det är ungefär lika klantigt som när jag råkade skicka en fet tumme upp på messenger till en kompis som berättade att hon hade fått öroninflamation. Jag ska sluta trycka på saker…

Men hörrni. Ett tungt pass är också ett pass. Och framför allt är det lite skrälligt att jag helt frivilligt sprang en distans som kvalar in som långpass. Det är ju bra att jag gör det med tanke på det där marathonet som jag skrävlar om hela tiden…